Fröken Tekannas Äventyr

Tokyo Dome Winter Illumination 2010 (del 2)

2011-04-23T13:11:00.012+09:00

Här kommer del två som är taget 2010.Ber om ursäkt på förhand ifall jag dubbelpostar.
Om ni har frågor,skriv i kommentarsfältet.

Tokyo Dome Winter Illumination 2009 (Del 1)

2011-04-23T12:51:00.015+09:00

Denna post plus nästkommande tänkte jag tillägna ljusutställningen i området kring Tokyo Dome.Har bilder från både 2009 och 2010.(Med olika kameror.)Har ni frågor kring bilderna,skriv gärna en fråga i kommentarerna.Ja,jag är medveten att jag råkade dubbelposta en de bilder,men det är lite pickligt att lägga till bilderna en och en och ha stenkoll på vilka man lagt upp och inte.Speciellt när det blir så många att man tröttnat halvvägs. :P

Prov,Påsk och Glass

2011-04-19T09:03:00.003+09:00

Var till skolan igår och skrev prov i engelska och japanska.Provet i engelska gick väldigt bra,men så var inte ribban så hög.Man pluggar inte engelska på samma sätt här i asien så det är ju förståerligt.Jag å min sida fick ju igen det på japanska provet.Men det är ju inte som att man inte kan jobba sig uppåt liksom,åtminstone inte för sig själv liksom.En kille som heter Wille,som tidigare bodde på samma guesthouse som jag,bjöd mig på en glass efter donken-lunchen.Att äta glass är en värmande kall känsla. :P

Idag hade jag tänkt handtvätta lite men det regnar naturligtvis.Alltid när jag behöver tvätta något som måste hängas ute.Jag ska försöka plugga lite japanska idag,men jag vet inte riktigt hur jag ska angripa det effektivt.Bara att börja någonstans funkar kanske tillräckligt.Tänkte trots regnet ta en promenad efter lunchen och passa på att se om jag kan hitta ett skärp till mina stretchjeans.De har tappat formen och hasar ner.

Kan inte fatta att det är påskveckan redan.Det är det va? Jag har inte så bra koll längre för här firar man inte påsken allmänt.Igår fanns det ett fint påskkort från Mamma och Pappa i posten.Stort tack!<3 Mycket trevligare än den vanliga högen med räkningar. :D

Oinspirerad

2011-04-16T12:10:00.002+09:00

Det här kan nog bli ett av de kortaste inläggen någonsin.Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om,bara känner för att skriva.Inte hänt något på hela veckan typ.Idag var det en liten större jordbävning igen men det var ingen fara alls så.Jag tvättade idag och nu hänger tvätten ute på verandan(trots pollen ja)och torkar i solen.Började städa lite grann men blev bara lite dammtorkning.Borde kanske plugga lite japanska och skumma igenom lite engelsk grammatik till proven på måndag men det är inte så lockande.På det hela taget har jag ganska duktigt tråkigt och jag känner att det här inlägget är ungefär lika intressant som min dag.Funderar på att laga lunch,där har vi något spännande,jag vet inte om kålhuvudet är okej eller inte så blir lite spännande där när jag väl beslutar mig för att undersöka saken närmare.

Jag tror jag ska göra något annat en stund och se om jag får inspiration till ett roligare inlägg.Annars är risken stor att det bara kommer fortsätta såhär och till slut bli ett jättelångt inlägg.Så ni skonas från det.

Ha det så bra så ska jag försöka hitta något intressant

Hanami

2011-04-12T21:37:00.007+09:00

Nu börjar det kännas som vår på allvar då körsbärsträden blommar och det är högsäsong för hanamis,"titta-på-blompicknick" ungefär.Man samlar nära och kära,arbetskamrater och grannar och tittar på de utslagna blommorna medan man äter och dricker gott.I år hade vi bättre tur med vädret då det var betydligt varmare än i fiol.I år grillade vi dessutom.För en gångs skulle tänkte jag hålla mig kortfattad och bara låta bilerna tala för sig själv. :P Varsågoda!

Specialpost: Intervju med skoltidningen Grytlappen

2011-04-12T21:31:00.003+09:00

Blev intervjuad av en skoltidning som heter Grytlappen och jag måste säga att jag är grymt imponerad av resultatet.Tyvärr är jag inte så händig med länkar så ni får copy-pastea själva till adressfältet. :3

http://webnews.textalk.com/grytlappen/artiklar-reportage/japankatastrofen-panik-och-irrationellt-tankande-ar-minst-lika-farligt-som-jordbavningen-i-sig

Skolstart!

2011-04-07T21:00:00.002+09:00

Igår var det skolstart för mig och Wille,som också ska plugga på senmongakko.(Typ folkuniversitet.)Så det var till att gå upp tidigt för första gången på drygt en månad.Inte så jobbigt egentligen.Fast det hade ju kunnat vara mindre jobbigt om vi inte hade haft avskedsfest för en amerikansk tjej som skulle åka hem den 6:e april.Sena kvällar och tidiga mornar är ju inte en så bra kombination om man vill vara pigg och fräsch och på allerten.Yusuke skulle också ha åkt med oss dit men han blev försenad för han hade varit med de andra ut på karaoke till morgonen.I slutändan kom han inte förrän det var lunchpaus och sedan slutade det med att han strövade omkring i området kring stationen tills vi hade slutat.

Iförda kostymer begav vi oss iväg i alla fall.Det var inte så krångligt med tågen och det kändes inte så värst jobbigt att åka (peppar peppar).Vi fick dock lite problem när vi kom till stationen som vi skulle av på,kartan var inte så bra visade det sig.Inte hjälpte det heller när Wille högst artigt frågade efter vägen heller.Vi kom kanske cirka 10-15 minuter efter starttiden,men när vi väl kom dit möttes vi av folk som började med att lugna ner oss med att de inte hade börjat än.För många elever var på vift.Kommer kanske bli en uppdatering av kartan till nästa år...

Utöver att det inte var så många elever där så var det heller inte så många stolar utställda heller.Riktigt glest var det på min sida där alla som skulle plugga businessprogrammen satt.Får se om det blir något bättre när allting kommer igång på riktigt.Men lätt negativ som jag är så tvivlar jag på att det kommer bli så mycket bättre.Dessutom så var det inga japaner som skulle plugga business.Det verkar vara jag,en vietnames och resten kineser.Hurra.Känns som att jag kommer hänga en del i Willes klass en del...

Efter själva ceremonin där vi blev officellt mottagna så hade vi en tre timmar lång genomgång av skolans reglar,18 A4-sidor tjockt häfte.Med lunchrasten plus tidsfördröjningen så slutade vi 20 minuter efter 3 på eftermiddagen.Hjärnan var ganska mosig efter det eftersom jag faktiskt försökte lyssna uppmärksamt samtidigt som jag följde med i mitt häfte.Väl vid stationen igen så sammanstrålade vi med Yusuke och åkte tillsammans in till Shinjuku.Yusuke hade lite ont om tid men han följde ändå med mig till bokhandeln så jag kunde köpa två böcker som jag behövde.Böcker till språkprovet i japanska(JLPT)som jag ska ta i sommar.Så får vi se hur det går.Väl hemma i Warabi igen så åkte Yusuke till jobbet och jag gick och handlade lite på hemvägen.Lagade sallad och ramen till kvällsmat.Drack citrondricka och efter maten tog jag mig en redig kopp varm choklad.Hade trevligt sällskap med en kille som heter Martin och som kom hem igår efter att ha tillbringat lovet i Osaka trakten.

Idag har jag inte gjort så mycket,vi har inga lektioner den här veckan.Gick och handla lite på mataffären ungefär.Börjar misstänka att jag blivit pollenallergisk,inte dåligt med pollen här i Japan.Ibland pratar man om "gult regn" liksom.Fast det är mer åt Korea hållet men ändå,man vill inte hänga ut tvätten här.Imorgon blir det en tidig start och stenhårt plugg! Vi kommer ha prov snart som kommer bestämma klassindelningen så det blir till att ligga i nu.I övrigt kan jag dela med mig av en mycket glad nyhet; vi har fått en sprillans ny mickrovågsugn med en massa extra funktioner.(Däribland grill och UGN<3)Den är lite större än den gamla som också har en massa extra funktioner,plus att luckan öppnas neråt,som på en vanlig ugn.Kliar i fingrarna att få prova den.Blir nog lite bakning i helgen tror jag....

Dagens kvällsmat bestod av grönsaksgyoza(stekta kinesiska degknyten),sweet chilifrästa räkor och omuu raisu.Vilket är stekt ris och grönsaker och eventuellt kött med ketchup som är omlindat med stekt ägg.Man vispar upp ägget och steker det i en stor stekpanna så att man får ett "skal" som man kan fylla med risblandningen.Till sist brukar man dekorera den med ketchup utanpå.

Nu börjar det bli dags att krypa i säng,går ju inte att vara uppe sent längre.

Mata ne!

Hemmadag

2011-04-04T19:00:00.002+09:00

Egentligen så har ju nästan varje dag det här lovet varit en hemma dag men i alla fall.Har inte gjort så mycket de senaste dagarna direkt.Klart att jag haft att göra egentligen men jag har gjort mitt allra bästa för att undvika tråkiga måsten.Fast idag fick jag lov att ta mig i kragen och ta itu med tvätten.Problemet är ju inte att jag inte gillar att tvätta,det är att hitta plats att torka den på.Speciellt som idag mest var otymplig tvätt som bäddlakan,filtar och handdukar.Dessutom så blåste det rejält idag så tvätten låg lite här och var när jag gick för att hämta in den.Ska väl ta och ta tag i handtvätten som ligger i blöt fortfarande.Har väntat med den tills lite galgar skulle bli lediga.Annars i samband med att jag skulle tvätta så visade det ju sig naturligtvis att jag inte hade rätt mynt,tvättmaskinerna och torktumlarna här tar bara en sorts mynt nämligen.Vidare så hade jag inte ens speciellt mycket stora mynt heller och inga småsedlar heller.Fick först lov att gå till konbinin och handla lite, för att sedan med växeln som jag fick där handla i dryckesautomaten vid trappen till vårt hus innan jag hade mynt så jag kunde sätta fart.

Tidigare innan det så kom Yusuke och han hade handlat på vägen hit.Han skulle hjälpa mig vid posten.Köpte en stor låda så jag kan posta lite onödiga saker till Sverige.Onödiga i som att de bara tar en massa plats i mitt skokartongsstora rum.Så passade jag på att kopiera en grej och posta till skolan.Lite pirrigt nu,börjar på onsdag med upprop eller vad man ska kalla det.Sedan får vi se,inte fått något schema för resten av april så det ska bli spännande.Jag får nog tyvärr räkna med att det på japanskt maner kommer vara så att vi ska gå upp en och en framför alla och presentera oss.Inte min kopp med te precis.Men skönt att man inte kommer vara själv där,Wille ska ju också börja på samma skola men en annan linje.Så måste jag väl ta och ringa imorgon och kolla ifall Yusuke fick vara med eller inte på första delen av dagen innan vi börjar med "orienteringen för nya studenter".Tydligen med lunchpaus också.Inte för att jag bryr mig så mycket om det men jag är ju lite mer åt "kör på och bli klara och gå hem" hållet.Just det,vi måste ha kostym på oss också.Vilket jag faktiskt har en,även om jag inte är så säker på att den sitter helt rätt.Men man får inte vara kräsen när man är västerländsk tjej och köper kostym i Japan.

Som ni säkert märkt redan så har ju den här dagen inneburit en massa väntetid.(tvättmaskinerna ska bli klara och så vidare.)Min bästa vän just nu är Wikipedia utifall någon undrar vad jag gör med all tid istället för det jag borde göra.

Nu tänkte jag gå och äta kvällsmat och sedan vill väl handtvätten bli omhändertagen misstänker jag.Imorgon är en blandad kompott: gå till posten och posta lådan som köptes idag,gå till stationen och förbereda pendlarkortet,förbereda för Jeanettes avskedsfest och så får jag inte glömma det där samtalet till skolan.(Jag verkligen avskyr att ringa viktiga telefonsamtal.)

Ha det så gott!

Specialpost: Information från Svenska Ambassaden i Tokyo!

2011-03-29T19:12:00.001+09:00

"Efter rekommendation från Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har UD i dag beslutat att ändra sina reseråd för Japan till att nu endast gälla icke nödvändiga resor. Fortfarande gäller dock att svenska medborgare inte bör vistas inom den zon på 80 kilometer runt Fukushima som bedöms särskilt riskabel.

SSM konstaterar också att risken för stora utsläpp nu är mindre än tidigare samt att risken för utsläpp med radioaktivt jod är mindre och att det inte längre finns någon anledning för svenskar i exempelvis Tokyoområdet att äta jodtabletter.

Vänligen,
Sveriges Ambassad Tokyo"

Vad skönt,gurgelvatten med jod smakar väldigt illa och ser ut som...ja inte som något jag vill gurgla i alla fall.

Bullbak och ubåtar

2011-03-29T18:56:00.002+09:00

Igår passade jag på att baka lite bullar med lingonsylt i för att få lite mer plats i kylskåpet.Jag vågade mig först inte på att baka alla med lingonsylt i utifall att japanerna inte skulle uppskatta smaken.Hälften fyllda med lingonsylt och den andra hälften är vanilj.Fast här får man köpa vaniljolja istället för vaniljsocker.Det bara luktar vanilj vilket är synd.Får ta och köpa med mig lite från Sverige sen.
I slutändan blev dock bullarna mycket populära vilket var skönt,kan ju inte äta alla själv!

Bullarna var i huvudsak tänkta som något sött på kvällsmaten som jag,Yusuke och ett annant par lagade och åt tillsammans igår.Till det dracks det kaffe,från Sverige så klart.Folk här i huset tycker bättre om det svenska kaffet än om det som man kan köpa i japanska mataffärer.Å andra sidan tycker de att instantkaffe är riktigt kaffe och de dränker verkligen det stackars kaffet i mjölk och socker.Sådär som småbarn gör för att det inte smakar gott.Jag har lärt mig dricka kaffe,även om jag gör väldiga grimaser vid de första klunkarna,men gott kommer jag nog tyvärr aldrig tycka att det är.Men igår så hann jag inte riktigt med utan blev serverad en stor kopp kaffe,till råga på allt sent på kvällen.

Det blev ju inte mycket sova sen fastän jag var trött med andra ord.När jag kröp ner i sängen ville jag verkligen sova men det liksom sprakade i hjärnan av alla nervimpulser.Jag märkte också att hjärtat slog väldigt fort för att vara läggdags,som om jag var ute på en lättjoggingtur.Nattens sömn kan beskrivas som en ubåt som stiger och sjunker ner i havet.Sömnen kändes ytlig men när jag vaknade var jag varken trött eller utsövd.Bäst att jag håller mig till te.

För den som är intresserad av vad middagen bestod av så var det följande:
Grönsaks och sojakokt ris
Frästa marinerade grönsaker
Kryddig misosoppa
Snabbgravad citron och vitlöks lax
Stekt skinka

Pizzabak!

2011-03-27T18:33:00.002+09:00

Idag fick jag stiga upp ovanligt tidigt för att sätta degen till pizzalunchen som vi hade idag.Ovanligt tidigt betyder att jag har vårlov just nu så det är inte så nödvändigt att jag går upp tidigt varje dag för tillfället.Det är lite knepigt att baka här i Japan,de är ju lite si och så med ugnar och mjöl finns inte förpackat i större förpackningar än 1 kg.Utöver det så har vi deras krångliga sätt att fixa jästen.Men jag börjar bli van vid att trixa och att få japanska ingredienser och svenska recept att leka snällt med varandra.Eftersom jag gick upp så tidigt så passade jag på att äta en lättare frukost medan degen jäste.Rostmackebröd med vegetarisk pastej(skickad av lilla mamma *hjärta*)samt som en liten "efterrätt" en macka med jordnötssmör och blåbärssylt.Jag kom på att jag egentligen gillar att äta en jordnötssmörsmacka då och då men i Sverige vågade jag inte ha något med jordnötter alls att göra,utifall att jag skulle träffa någon av mina kompisar,som är allergiska.Hellre ta det säkra före det osäkra och undvika det helt liksom.Här däremot är inte jordnötsallergi lika vanligt så jag kan lugnt äta en macka utan att någon riskerar att få en reaktion eller värre.

Efter frukosten fortsatte jag vidare med att göra tomatsåsen och preppa toppingen.Önskemål om topping som inkommit var skinka och ananaspizza samt anaconda.För er som kanske inte känner till Pizzeria Träffens gamla meny(har de den kvar?)så fanns det i alla fall förut en pizza med currykyckling,skivade bananer och jordnötter.Liknar lite Flygande Jakob som också varit omåttligt populär här i huset då jag lagat den.Sedan gjorde jag också ett par tonfisk och majspizzor som jag kunde äta.

Sedan var det väl egentligen bara att baka ut degen och damma på med toppingen och så börja med det tålamodsprövande gräddandet.I vanliga fall så är det ju inte så tålamodskrävande att baka pizza,men här är det det eftersom jag bara kan baka lite åt gången.För att inte tala om att vi var 10 personer.Under tiden som jag höll på med det så såg jag på en dvd film som en annan tjej som var i köket satte på.Den heter "ダーリンは外国人".Vilket på begripligt språk blir ungefär "My darling is a foreigner".(Jaja,jag får inte betalt för att översätta.)Den handlar om en japansk tjej som träffar en amerikansk kille och så blir de kära så klart och så handlar det om hur det är att dejta utlänningar.Då och då så har de med klipp där de intervjuat riktiga par som svarar på lite frågor.Något jag kan tillägga är att filmen är baserad på verkliga händelser och att den japanska tjejen också jobbar som mangatecknare och har gjort en manga om deras vardag.Lite coolt faktiskt.

Till sist så måste jag beklaga att för tillfället har jag ingen bild på pizzabakandet,eftersom jag hade fullt upp hela tiden.Sedan blev det ätdags bums och så tog pizzan slut.Eller nej,det blev lite över men inte mycket av de 9 pizzor som jag gjorde.Storleken motsvarar en pajform med lågkant köpt på IKEA om någon är intresserad av att veta.

Just nu sitter jag parallellt med att jag skriver det här,också och snickrar på ett recept på hur jag bakar min pizza-på japanska.Det är ganska svårt och jag misstänker att jag har nog skrivit det konstigast formulerade receptet i Japan.Kanske skulle ha läst ett recept innan och kollat hur man skriver recept här?Jaja,blir nog bra.Kan säkert alltid muta någon att korrekturläsa det åt mig.Nu tänkte jag ta och slita vidare med det så,tills nästa gång,adjö.

Det stora uppehållet

2011-03-26T12:52:00.001+09:00

Högst upp i denna post ser ni nu en bild föreställande en dammvippa.Jag har inte tagit bilden själv utan jag har helt ärligt googlat fram den.Det kändes som en passande bild till detta inlägg,som mest kommer att handla om att damma av den här bloggen.Jag insåg väl till slut att det inte kunde fortsätta såhär. Senaste inlägget var alltså onsdagen den 25:e november 2009.I fall ni skulle missat vilket det är idag, vilket står högst upp, så är det i alla fall lördagen den 26:e mars 2011.
(Konstpaus för reflektion.) Nu undrar ni säkert ”Hur blev det så?” och det ska ni veta kära läsare,det undrar jag också. Men jag kan ju berätta lite vad som hände där i slutet av 2009.

Då under hösten 2009 så åkte ju jag och Pernilla Elander som bekant till Japan med syfte att studera japanska och prova på något annat nu när vi äntligen blivit sådär lagom vuxna att göra något häftigt.Till att börja med så delade vi rum med varandra och Pernilla var väldigt snäll och lät mig låna hennes laptop för att uppdatera dels min blogg,dels för att hålla kontakten med den närmaste familjen via Skype.(Hyvers!)Men vi insåg ju efter ett tag att det är ganska bökigt att dela rum så vi beslutade oss att flytta till enskilda rum någonstans där i slutet på novem början på december 2009.Vilket ju också gjorde att jag bara lånade Pernillas laptop till att göra det allra nödvändigaste,som att kolla mejlen och så vidare.Men när jag till slut kom iväg för att köpa mig en egen laptop,så fick jag lite problem då också.Min nuvarande laptop är alltså köpt i Japan och är helt på japanska.(Att jag kan skriva på svenska beror på att jag laddat ner språkstöd för svenska till datorn.)Därför tog det mig ytterligare några veckor innan jag börjat klara av att göra det mest basläggande sakerna med laptopen.

Parallellt under den här tiden så hade vi också fint besök från Sverige av Wictoria.(Nej,inte kronprinsessan men nästan lika fint.)Så det blev inte mycket tid till att sitta vid datorn.När det så väl drog sig mot jul där i december så hade vi våra första terminsprov och det var en ganska nervös upplevelse.Vi hade blivit duktigt skrämda med att om vi inte fick bra resultat på proven,så skulle vi få lov att gå om. Följden blev att vi studerade ganska flitigt.Efter att med nöd och näppe överlevt det så väntade ungefär samma julstress som är så vanligt förekommande hemma i Sverige.Vi tidigare lade vår stora julmiddag så att alla skulle kunna vara med,även de som skulle åka hem till Sverige över lovet.Därtill hade vi ett gäng mycket trevliga och roliga norskar som förgyllde julen.Jag måste,mycket pinsamt,tillstå att jag inte är så bra på att förstå norska när det talas,jag är relativt bra på att läsa det dock.Förlåt Norge!

Julen är ju helt klart ett speciellt kapitel för oss i Sverige,men det är ingenting uppemot vad nyåret är här i asien.Då måste jag tillägga att här i mina krokar så skjuts det dessutom inte en endaste raket.På tv istället för diktläsning från Skansen,så kunde vi beskåda direktsändningar från olika tempel där munkarna bad böner,skrev heliga tecken och ringde i några av de största klockorna jag någonsin sett! Krävdes runt 20 man för att dra i klockrepet.Ni kan ju föreställa er vilket ljud en sådan klocka skapar.En halveter från klockan,sisådär precis så att han inte fick den på sig,satt en munk och läste böner.Han behöver förmodligen hörapparat.

Då har vi kommit så långt som till början på 2010.Det året inledde jag med att skaffa Facebook.(Fick inte gå ifrån datorn innan jag skapat mig ett konto.)Trots att jag aldrig,varken då eller nu,blivit fast för något av spelen,så kan ni nog förstå att det tog en del tid i anspråk det också.Så kom skolstarten där också på ett hörn.Vi informerades om att alla skulle skriva och framföra tal,på japanska.Men inte nog med det så skulle alla klasser utse en klassrepresentant som skulle framföra sitt tal inför fyra språkskolor.Nu behövde jag aldrig oroa mig för att bli vald,(Det året.)men fortfarande krävdes det ju en del övning inför framträdandet inför klassen.Innan allt detta var överstökat så hade vi kommit en god bit påväg till vårlovet.Det hände väl inget sådär av större intresse för er att läsa om så vi kan hoppa direkt till vårlovet.

Under vårlovet så slog jag mig ihop med ett gäng härliga svenskar som kom i januari 2010.(Ja,och så var det ju brasilianen också.)Vi drog på mini-resa till Kyoto,Nara och Osaka.Några av de mest klassiska valfärdsplatserna för turister.Men det hade jag tänkt avhandla vi ett senare tillfälle.Våren var väldigt kall 2010 kan jag tillägga.Så mitt guesthouses ”körsbärsblomsskådningspicknick” blev en ganska frysande upplevelse.Till och med de picknickar och grillpartyn som kom efter det var ganska kalla.Någonstans här så böt vi lärare i skolan och jag fick en samling ganska stränga lärare.För att klara av att möta deras krav så pluggade jag ganska mycket under den här tiden.Särskilt en av dem tyckte mycket om att hota med att om man inte förstod så kunde man ju alltid gå om.Det som blev en ljuspunkt i vardagen då var en japan vid namn Yusuke.(Uttalas INTE som Jysk Bäddlager.)Vi började dejta i slutet på maj 2010 och vi håller ihop fortfarande.(Detta kommer också att avhandlas vid ett senare tillfälle ifall intresse från er läsare finns.)Efter vår kommer sommar och det är inte alls särskilt angenämnt här i Japan.Luftfuktigheten är hög och till råga på allt så var 2010 något slags rekordår vad gäller värme.Den behagade dessutom börja en månad tidigare än vanligt och höll i sig lika långt in på hösten som den vanligtvis gör.Det fanns helt klart bara en sak att göra.Fly till Sverige över det korta sommarlovet.De första dagarna sov jag mest och utöver det så var det en del att ta itu med efter att ha varit borta i nästan ett år.Jag fick inte tid över till bloggen då heller med andra ord.Så kom ju också dagen då jag skulle resa tillbaka till Japan och fick lov att lämna svala,sköna Sverige.Jag hann inte mer än tillbaka till Japan så började skolan och det var full rulle från start.

Man började prata om att hösten var påväg trots att värmen var den samma.Efter flera månader av att konstant gå omkring i en bastu började det bli lite för mycket liksom.Men i alla fall,i och med höstens antågande så började vi förbereda oss dels på vinterns stora händelse.JLPT-Japanese Language Proficiency Test.Det är ett prov som är avsett att mäta provtagarens språkliga nivå i japanska.Kanske kan liknas lite vid nationellt prov i svenska.Utöver det så var vi också tvugna att bestämma oss för vad vi skulle ta oss till komman de vår.Här i Japan börjar ju skolår och även företag nyrekryterar som flitigast under våren.Jag bestämde mig för att söka till en utbildning på en skola som hör till samma koncern som min språkskola gör.Jag kom in på en utbildning som ungefär blir ”internationell business” på begripligt språk för er.Det blev en ganska hektisk höst 2010 också med andra ord.När så ännu en jul kom,så väntade ännu ett styrkeprov,julmiddagen.Det blev en speciell dag och som jag tänkte skriva om en annan gång i fall intresse finns.Såklart kom sedan ännu en spektakulär nyårsnatt och i och med det så har vi tagit oss hela vägen till 2011.Skolstarten följde samma mönster som året innan,det vill säga med ännu en taltävling.Fast iår så blev den ännu större.De allra flesta av oss svenskar (som jag umgås med) satt lite i samma båt med att vi ville skriva ett bra tal och vi ville få bra betyg på muntliga men vi var väl sådär intresserade av att bli valda till den stora tävlingen,trots utlovade fina priser.Jag kanske ska påpeka lite tydligare att även om man inte skulle delta i stora tävlingen så skulle ändå talet man gjorde inför klassen utgöra i stort sett hela vårterminens muntliga betyg.Nu var ju inte min klass särskilt flitig någonstans men det har väl att göra med att vi var tre stycken som inte var kineser.Kineserna på vår språkskola har inte gjort sig kända för att prata mycket japanska eller för att lära känna elever av andra nationaliteter.De valde mig,trots att de flesta sov på bänkarna.Lärarna tyckte visserligen också att jag borde representera klassen men i slutändan så avböjde jag detta.Nog för att jag gjorde ett rätt bra framträdande inför klassen,men det är inte samma sak att sedan gå ut på en stor scen och hålla samma tal inför sisådär 1000 (tusen!) personer.Då blir plötsligt prat om toaletter och sommarvärme ganska fånigt och småpinsamt.Mer om denna tävling tänkte jag skriva om senare.

Så kom ju det sig också att vi som skulle sluta på skolan och sedan antingen åka hem till respektive hemländer eller fortsätta vidare till andra skolor hux flux skulle sluta tidigare än de andra eleverna.Det blev starten på ungefär 2 veckors intensivt kostymletande för min del.Det är inte lätt att vara västerlänning i Japan när man ska shoppa kläder säger jag er.Vi hade i alla fall vår ganska småpampiga avslutningsceremoni den 9:e mars 2011.Efter den så firade vi naturligtvis med en liten pubrunda.Allt rörande detta tänkte jag ta upp senare i ett separat inlägg.(Återkommande fras inte sant?)

Nu börjar jag närma mig dagens datum med stormsteg.För inte var det väl någon som missade att det varit en stor jordbävning här i Japan?Det här ämnet är också i sig alldeles för komplicerat för att ta upp i detta inlägg,så det tar jag också separat.Jag mår bra och har mat och jod-gurgelvatten.

Till sist måste jag konstatera att detta inlägg blev väldigt långt,till och med längre än jag trodde från början.Kontentan är ändå att först blev jag utan datortillgång som sedan följdes av att jag och min japanska dator hade problem med att kommunicera med varandra.Efter det så besvärades jag av dåligt samvete på grund av att uppdateringen fått sig en knäck.Därför ville jag vänta med att skriva tills jag hade något spektakulärt att skriva om.Utöver det så har jag skrivit för Sevalla Nytt,inget på sistone dock då jag har haft total idetorka om vad jag skulle skriva om,samt att jag hållit mig en del på Facebook.Särskilt efter den där jordbävningen.

Jag ska försöka hålla liv i den från och med nu och efterposta intressanta saker som hänt under ”det stora uppehållet”.Ursäkta det långa maratoninlägget men det ger en ungefärlig bild av det hela.

Er korrespondent i Japan,fröken Tekanna.

Allmän lägesrapport!

2009-11-25T20:28:00.002+09:00

För att inte göra föregående inlägg för långt så tänkte jag dela upp det hela lite och ge en inte alltför lång lägesrapport över vad som händer just nu.I lördags hämtade Pillan och jag vår kompis Wictoria på Narita Airport.Fast vi kom ganska så försenat dit men nu hittar vi ungefär till Narita via pendeltåg.Inte lätt för Wictoria att vara försökskanin men hon kom fram välbehållen även om hennes bagage kom morgonen därå.Det är lite roligt att en av våra kompisar hemmifrån haft möjlighet att komma hit och att det skedde med så kort varsel ändå som det var.Nu bor hon ett stenkast bort.Eventuellt i helgen så ska vi åka till ett nöjesfällt som ligger vid Mt.Fuji.Vi passerade där när vi var på skolresa men jag fick aldrig någon bra vinkel att fota bergochdalbanan så ni får se i fall vi kommer iväg i helgen.

Annat som vi har gjort är att ha inköpt små elektriska uppslagsverk som egentligen är till för japaner som vill lära sig engelska.Pillan och jag köpte varsin och vi tog inga lyxmodeller men det blev en liten slant ändå.När man inte använder den för att studera flitigt så kan man slå upp underhållande ord som man kan få den att läsa upp högt.Ibland är man bara väldigt lättroad.När jag ändå köpte den så fixade jag ett poängkort eftersom jag räknar med att handla en hel del där i framtiden.Om en inte allför avlägsen framtid ska jag köpa en laptop är det tänkt.Då kan jag nästan plocka ut en Nintendo DS enbart för poängen som jag samlat ihop då.Inte fy skam det inte!

Min kompis Becca som också bor här kommer behöva åka utanför Japan eftersom hon är här på turistvisum.Det är ju inte så roligt att resa själv så eventuellt gör jag henne sällskap någon gång i slutet av december.Vart vi hamnar i så fall är upp till var det är billigast att åka.Men tydligen ska Shanghai ha en drös med bra nattklubbar.

Tidigare i veckan var jag och Jossan iväg på en spelning på Tower Records i Shibuya.Om jag inte nämnt det så är Tower Records en åtta våningar hög skivaffär.Vi såg DaizyStripper som spelade i samband med att deras första mini album släppts officiellt.Vi såg dem första gången på V-Rock Festival och sedan dess kan man inte riktigt sluta tänka på dem.Rätt vad det var så kom de fram med en liten tårta på scenen.Ena gitarristen,Meyu,fyllde år så det skulle firas lite.Efter många om och men så lyckades de tända ljusen på tårtan så Meyu kunde blåsa ut dem tio sekunder senare.Han fick ett litet kort också som han läste högt för hela publiken.Trots att jag inte kan så mycket japanska så hängde jag med rätt så bra.Sångaren skämtade lite om att de hade haft riktigt bråttom med att skriva kortet.Sedan spelade de lite till och sedan var det över,det var ingen fullängdskonsert men det var något i alla fall.Biljetterna fick vi med när vi köpte deras mini album och då fick man också välja något gratis att dricka vid en liten lucka.Av någon anledning så gillar de "one free drink ticket".Men för det mesta så har allt det lilla extra här.
Jag överväger skarpt att fixa biljett till deras fullånga konsert i december....

Men det är borta i december det.Nu är det nu och skolan går ganska bra ändå.Det finns ju alltid det som skulle kunna gå bättre och med en extra kraftansträngning så blir jag nästan nöjd.Just nu är vi vid kaptiel fjorton vilket inte säger er så mycket men enligt Karamatsu-sensei igår så är det som jobbigast vid kapitel fjorton.Inte helt oväntat så håller vi på med verb just nu.Första känslan var väl lite som att de anföll allihop samtidigt men nu börjar det bli nästan begripligt.Det finns tre verbgrupper som verben delas upp i och vi lär oss て-formen av verben.Nu ska det bara in i huvudet tillsammans med den grammtik vi lärt oss fram till nu.Partiklar är en snårig djungel att hålla rätt på men till slut ska det nog ge sig också.Det mesta handlar om att lära in det och sedan komma ihåg att använda det.

Vädret är ganska behagligt men trots att det är slutet av november har vi fortfarnade ganska ofta rätt så soliga och varma dagar.Utom när vi tänkt oss att tvätta kläder,då brukar det komma en liten regnskur.På tal om det så är det här sista veckan som Pillan och jag bor tillsammans,sedan får vi varsina egna rum.Om jag förstod Aki rätt så ska jag bo i rum 313.Förmodligen är det bara jag som tycker det är ett roligt nummer men men.Se glädjen i det lilla säger man ju.

Men nu ska jag ta och plugga faktiskt,annars lär inte många verb fastna!

それでわ、またねええ~

Skolresa!

2009-11-25T19:15:00.005+09:00

Visserligen var resan i fredags men ibland blir det bara inte som man har tänkt sig helt enkelt.Fast ibland blir ibland ganska ofta om man har otur.Fredagen började heller inte så värst lyckligt heller för oss Takadanobaba elever som skulle iväg tidigt.Vi hade ställt klockan på strax före klockan sex på morgonen så vi skulle ha gott om tid att göra oss iordning.Rätt vad det nu är i alla fall när jag ligger i sängen hör jag ett tjut från överslafen där Pillan sover.Klockan är nästan tio över sju på morgonen och bussarna ska gå från Takadanobaba klockan åtta!Klockan har inte ringt! Det tar omkring trettio minuter i alla fall att åka med tågen om man har tur och i alla fall en kvart att gå till stationen.Detta till trots så bestämmer vi oss för att försöka hinna dit i tid.Hastigt hafasade jag på mig lite kläder,stoppade det nödvändigaste i väskan och kastade mig nerför trapporna.Jag vet med mig själv att jag är ganska långsam av mig så jag gick före Pillan och Becca.Jag förväntade mig att bli upphunnen ganska snart men inga yrväder susade förbi mig.När jag väl är på tågen,speciellt när sådan här försening så har jag fokus på en sak: åka tåg och be böner till allt vad gudar heter för att hinna fram i tid.När jag äntligen kommit fram till Takadanobaba så såg jag flera från min skola som väntade vid övergångstället.Då slappnade jag av lite men det tog halva dagen innan adrenalinet klingade av.Dessutom hann jag ju inte äta någon frukost så jag var ganska hyper för att vara mig.Jag fick en hel del fina bilder faktiskt.Vid bussarna skulle vi pricka av oss vid vår klasslärare,fast först kände ingen igen sina lärare.Tänk vilken skillnad det är att se dem i sina privata kläder mot deras "lärarkläder".Oki-sensei är för övrigt väldigt söt i sina vanliga kläder.Han passar jättebra i vinrött.

Efter att ha väntat ett tag ombord på bussarna på eftersläntare,däribland en av kineserna i min klass som sprungit så fort att han sjönk ihop ett tag på första bästa säte innan han gjorde något annat.Notera att nästan alla kineserna bor i studentboendet ovanför vår skola.Han fick en applåd av bussen.Sedan åkte vi buss väldigt länge.Vårt mål var ett område som heter Shosenkyo och som inte ligger så långt från Mt. Fuji.Alla passade på att fotografera Fuji när vi åkte förbi.Tyvärr var det ett besvärligt moln som behagade skymma en del av Fuji.Det enda på hela himlen kändes det som.(Vilket inte är så konstigt egentligen men väldigt irriterande.)Första stoppet var vid en liten by där det fanns fina dammar med koi i och extremt kallt vatten.Fast vattnet var inte så kallt ändå men jag tvivlar inte på att det inte är hälsosamt att dricka det.Bergsvatten gör alla till superhjältar!Lite grann i alla fall.Därefter fick vi åka mera buss längs svindlande krokvägar medan landskapet utanför blev mer och mer kuperat.Jag kan förstå mer och mer varför så liten del av landetär bebyggt.Vid vårt andra stopp fick vi lära oss att göra udon nudlar.Att göra nudlar i sig är inte så svårt men att göra fina nudlar är mycket svårt.En liten tröst var att det var ganska många av kineserna som hade lika stora problem att få till nudeldegen som vi stackars västerlänningar.Det enda jag inte förstått är hur Oki-sensei kunde hinna fotografera allt och alla OCH göra nudlar.Men man kan inte förstå allt här i världen.När vi äntligen hade gjort nudlarna fick vi också äta dem.Jag och min partner(alla arbetade två och två) Jossan hamnade med en massa kineser,en söt koreanska och Oki-sensei.Maten smakade bra men det var ett helsike att få tag i den med pinnarna.Jag brukar vara ganska bra på att äta med pinnar men våra nudlar var ju inte direkt som andra nudlar.Utan hjälp från kineserna hade jag nog inte ens fått något av ner i min skål.Klockan var bortåt två på eftermidagen när vi åt och det kändes att det inte blev någon frukost.Men sedan var humöret på topp.

Med nya krafter tog vi oss glatt an nästa utmaning: vandra längs en led upp till ett fint vattenfall.Det fanns så mycket att fotografera och så snålt om tid att hinna se allt på.På en klippa vid en bro noterade vi att folk satt fast mynt.I en urgröpning längre ner på klippan låg det också mynt.Överallt fanns det mynt där,mest en yens mynt men här och var högre valörer.Önskebrunnar är inte lika häftiga längre,fast jag undrar hur bra det är egentligen med all den där metallen där.Vattenfallet var fint,inte lika högt som Keigon falls men omgivningen var trevligare på något sätt.Innan vi visste ordet av så var vi på väg ner till bussarna igen och skulle åka hem.På hemvägen satt jag bredvid den söta koreanskan som sitter bredvid mig på lektionerna i skolan,Ii-san.Hela tiden pratade vi,så gott det gick.Hon är väldigt mogen för att vara sexton år.Vi pratade mest om skillnaderna mellan Sverige och Korea och en del om Japan.Skolgången i Sverige är rena skämtet om man jämför med Korea,där kan vi snacka tuffa tag.Redan på mellanstadiet går de i skolan till klockan sex på kvällen och har prov därefter.Att inte sträva efter perfekta skolresultat finns inte på kartan.

Mycket trötta och mycket glada kom vi hem några timmar senare än beräknat men vi hade haft en fin dag trots den knackiga starten.Mig gjorde det inget att större delen av dagen spenderades ombord på en buss.Då och då satt vi svenskar och sjöng julsånger och disneylåtar och gjorde en massa annat bus såklart.Jag köpte med mig lite traditionellt godis och bjöd japanerna hemma på guesthouset på.Det var gjort av vad Naomi kallade japansk peppar och lite andra saker.Jag tyckte det var ganska gott och som det mesta av det traditionella godiset så hade det rolig konsistens.Inte helt olikt seg marmelad.Hyresvärden Aki tyckte sådär om godiset men då fick han (kärleksfulla) bannor av Naomi,för jag hade ju varit så snäll och köpt med present hem.Ja se folket här på guesthouset,de är bra mysiga.<3

それでわ、またねええ~

Alla vill till Nikko!

2009-11-15T14:31:00.010+09:00

Hejsan hoppsan! Halva november har redan passerat utan att säga något till mig om saken.Mycket dålig stil av den må jag då säga.Jag vet mycket väl att jag har fyllt år också utan att ha bloggat om det.Ni kan läsa om det på Pillans blogg om ni inte redan har gjort det.Tack så mycket för alla hälsningar!Nu i veckan kom också ett paket från mamma med en massa saltlakris och choklad.Det var mycket uppskattat.TACK<3
Tyvärr är det snart slut på det ett och halvt kilo saltlakris du skickade.Nåväl. ^_^

Igår var vi till Nikko igen för att göra ett nytt försök att titta på höstlöven och även lite vattenfall.Den här gången gick det mycket bättre för oss.Först hade vi lite otur med vädret men vi hade paraplyer med oss så vi klarade oss ganska bra.Även om undertecknads fötter var blöta under i stort sett hela dagen.Förutom att titta på träd så var vi runt i bland annat en trädgård som låg runt ett museeum.Jag fotade en del i trädgården men man fick inte fotografera inne i museeumet för det kunde skada föremålen.Till exempel fanns det sidenskriftrullar som man målat otroligt invecklade motiv på.Rullen måste ha varit flera meter lång och även om vi bara fick se kanske trettio centimeter av den så misstänker jag att hela rullen är lika vackert målad.Det fanns också orginaldokument på nya lagar,lotus sutror och diverse andra föremål.

Därefter gick vi vidare till Tokugawa templet och även Tokugawas grav.Mycket mäktig syn faktiskt.Alla byggnader var rikt utsmyckade med sniderier och målade i rött och guld.Ett märkligare inslag var de nästan oändligt långa rader med stora tunnor med sake och annan sprit som offrats till gudarna.Vägen upp till graven var en evighet av långa och branta stentrappor där trappstegen var hur höga som helst.Lite skönt var det ändå att det inte vara var vi utlänningar som var lite trötta efter att ha klättrat upp.Alldeles innan man gick upp till graven så fanns det en dryckes automat med bara grönt te.Saken är den att vi skämtat på vägen till Nikko om att det förmodligen fanns en automat uppe vid graven.Däremot så var den ju som sagt bara fylld med grönt te,vi hoppades på att det var en artighets gest.Vi gick inte in i Tokugawas sommar residens trots att det var lika stort som ett mindre hotell.Vi hade annat att hinna med innan dess att solen gick ner.

Del två av vår plan för dagen var att åka ännu högre upp för att titta på vattenfallen.Fast inte vilket fattenfall som helst utan Kegon falls.Det tog sin tid att åka buss dit upp och vägen var precis som den brukar vara högt upp.-serpentinig.Detta till trots var det flera gånger som bussen blev omkörd av bilar i hög hastighet.Tyvärr satt vi på fel sida för att fotografera landskapet.Nu kändes det ganska förståerligt varför man inte bebyggt mer av landet.

Det var väldigt fint vid vattenfallet även om man inte kunde komma så nära det.Visserligen åkte några ner med hissen för att titta närmare men jag kunde klara mig utan den extra titten.Alla vi som inte åkte ner gick till en souvernir shop istället.Det finns vissa saker man kan förstå att man kan hitta i en souvernishop och andra saker som man bara inte gör det.Till och med Hello Kitty fanns med på ett hörn i form av olika småsaker medan hon kramade av en figur föreställande Kegon falls fallet.Jag köpte ett paket med jordgubbsmochi och ett litet mobilsmycke föreställande Stich som kramar om en jordgubbe.Jordgubbar är lite av en symbol för Nikko.Vilket inte jag har något emot.Mochi är förresten ett slags godis som består av knådat ris som är segt och klistrigt och som man ofta fyller med något gott.När de andra kommit upp igen började vi röra oss i riktning mot Chuzenji sjön för att en i gruppen,Jimmy har velat se den sjön sedan han kom till Japan.Nu hade vi dessutom sådan tur att vi kom till sjön precis när solen började gå ner så det blev väldigt fina bilder.Just då,ståendes där vid strandkanten i solnedgången så var det ett sådant där ögonblick som man aldrig kommer glömma bort.

Sedan tänkte vi försöka hitta något varmt att äta men till slut delade vi på oss eftersom vi inte kunde komma överrens om var vi skulle äta.Pillan,jag,Jimmy och Simon gick in på en liten kinesisk restaurang där de bland annat hade Ninja Ramen Soup.Nu var det ingen av oss som vågare oss på att äta den men bara att den fanns på menyn roade oss mycket.Pillan åt ett set med grillad fisk fångad i sjön vi nyss varit ut och tittat på med diverse tillbehör,Simon åt curry ris,Jimmy åt ramen och jag åt en varm udon nudelsoppa med tempura grönsaker i.Det var en jättesöt liten flicka som sprang omkring i en rosa kimono.Ett tag vill säga innan den åkte av.Barn och kläder liksom.När vi ätit färdigt så hörde de andra av sig och de hade åkt ner till Nikko igen.Då kom vi lite snabbt fram till att vi lika gärna kunde passa på att bada onsen när vi ändå var där uppe.Onsen är en naturlig varm källa med mineralhaltigt vatten.Till slut hittade vi en onsen och det kostade 1000 yen vilket blir runt 70 svenska kronor och det kan jag leva med.Man får inte ha badkläder på sig i onsens eftersom det smutsar ner vattnet och dessutom ska man skrubba sig helt ren innan man får gå ner i vattnet.Längs väggarna fanns det duschslangar och pallar där man kunde sitta och tvätta av sig.Vattnet var härligt skönt och kändes mjuk och man märkte på en gång att huden blev len.Vi njöt otroligt mycket.Delvis har man saknar att bada badkar men idag var det lika mycket att den vinande vinden till slut fått en lite halvfrusen.Mycket trötta och mycket lyckliga begav vi oss sedan hem.Tågresan hem var väl ett kapitel för sig i och med att det tog en evighet men hem kom vi.

Sore dewa,mata nee~

Long time no see!

2009-11-04T22:10:00.005+09:00

När blev det den fjärde november? Det bara hände utan att någon talade om det för mig.Eller jo jag har vetat om att dagarna har passerat och att jag inte skrivit så mycket som jag kanske borde men om det är någon tröst så är det mången kväll jag spenderat nere i allmänrummet och studerat.Till vilken nytta det var får vi alla svar på när jag fått tillbaka proven som jag skrev idag.Överlag så gick det nog ganska bra.Det är väl kanjiprovet som kanske kunde varit bättre.Jag har inte hittat ett bra sätt att lära in kanji ännu men det är bara att kämpa på! Yosh! Annars så har det varit en hel del förkylningar här på boendet både Pillan och Rebecca har varit nere men jag stretar emot så mycket jag kan.

Naturligtvis är det ju nästan inte helg här om vi inte åker på utflykt och denna gång åkte vi till hamnstaden Yokohama.Det tog en liten stund men i gengäld så kunde vi åka samma tåg hela vägen.Vi började med att gå till ett jättestort shoppingcenter där vi bland annat passerade hulahula flickor som dansade på en scen och såg att här och var förberedde man för att plocka fram julpynt.Här i Japan så julpyntar affärerna vid första november.Helt galet men så är det.Sedan är allt bortplockat den tjugofemte december.Inne i det här centret så gick vi till en butik som var inget mindre än ett pokemon center.Flera av svenskarna som vi umgås med är passionerade pokemonälskare och ja,det var ju rena julafton.Jag var lika exalterad,för det var inga dåligt grejer som fanns därinne.Särskilt gosedjurs avdelningen var riktigt trevlig.Här finns i princip varenda pokemon som gosedjur och i olika storlekar och olika temadräkter.I butiken var det en massa småbarn,deras föräldrar och så vi,ett gäng fullvuxna västerlänningar som av allt att dömma hade lika roligt som småbarnen.Det hela slutade med att jag köpte ett litet pokemongosedjur,en Piplup för den som är intresserad.

Därefter vandrade vi till en lika trevlig butik,Jump shop,det vill säga en butik som säljer merchandise från serier som är med i tidningen Shounen Jump.Rena paradiset för mig som blivit helt såld på One Piece med andra ord.Det var nära att det kunde slutat med att jag blivit väldigt fattig men med mod i barm knatade jag ut med en metallnyckelring föreställande huvudkaraktärernas piratmärke.Den fäste jag kvickt i väskan,den pinglar lite när man går.Den tycker jag mycket om.<3

I Yokohama finns det också en fin nöjespark där vi bland annat invaderade en spelarkad.Dock orkade jag mig inte på att spela något spel men det var mycket (o)ljud och ljus överallt.Därutöver fanns det fotoautomater som man kunde ha mycket roligt med.Naturligtvis knökade vi in oss alla sju i en automat och hade oss.Det blev ganska trevliga kort.Några japaner tittade lite konstigt när en hord av västerlänningar ramlade ut ur en automat skrattandes.Inget konstigt när svenskarna är i farten.Vi passade på att åka lite bergochdalbana innan vi gick ner mot själva hamnen.Vi orkade inte åka det jättestora pariserhjulet.Vi tänkte vara snälla och låta de japanska kärleksparen ha en fridsam tur i lugn och ro.

I hamnen stötte vi på en matmarknad.Oavsett vart vi beger oss,vilken tid eller helg det är så lyckas Pillan och jag så gott som alltid hamna på en matmarknad.Den låg utanför gamla magasinshus som idag är små shoppinghus.Bland annat fanns det en Lush butik där.Totallt har jag nu hittat tre Lush butiker här i Japan.Lite roligt i och med att jag bunkrade vissa Lushprodukter och tog med hit.Nåja,då ska jag väl klara mig då.Vid en glassbar så smakade vi på något som hette mont blanc och det är som en speciell sorts fransk topping på glass ungefär.Jag köpte en med pumpa och caramell smak.Den var god och när jag köpte den så sa de Happy Halloween i kassan.Japaner är för söta.

Vi fortsatte vårt hamnstrosande och nu började det skymma på allvar och alla ljusen tändas.Vårt mål var stora piren och påvägen så fotade vi en massa.Mest blev det bildet på pariserhjulet som lös i alla möjliga färger.Ute på piren blåste det lite kallt men det var ändå en ganska varm kväll för att vara slutet på oktober.Att se Yokohama i kvällsmörkret upplyst av en krevad av neonfärger var väldigt magiskt.Det är väldigt svårt att beskriva känslan att av att se det men som exempel kan jag ju ta att det var åtskilliga tonåringar som kysstes längs piren.Lite som att vara femton och vara ute på date med sin första pojkvän en kväll i oktober på en pir i Yokohama.Fast det blev ni nog inte klokare av.Rätt vad det var så blev vi så gott som anfallna av ett amatörfotografsällskap som skulle fotografera staden.Vi flyttade lydigt på oss,här är det lite störst kamera får bästa platsen.Dessutom hade vi ett till stop att göra innan vi skulle åka hem.-Chinatown.

Yokohamas chinatown är inte bara det största i Japan utan en av de största i hela världen.Där kan man verkligen snacka att det var "chinatown" stämmning.Hela stadsdelen var som hämtad ur en kung fu film.Plus en massa krimskrams till både rimliga och astronomiska priser.Jag köpte ett litet mobilsmycke som föreställer en persikosötsak som man äter när man firar det kinesiska nyåret.Jag är inte helt säker men den är ganska söt i alla fall,trots att den fastnar överallt.Så gott som vid vartenda gauthörn stod det försäljare och sålde rostade kastanjer.Lite som på Vattendraget där de säljer mandlar.Här är det dock kastanjer som regerar.Dock kom jag mig inte för att provsmaka men det kan jag ta en annan gång.Alla ville vi tillbaka dit igen.Jimmy som vi träffat där hemma innan han åkte till Japan i våras köpte sig ett hanko,en japansk stämpel med sitt japanska namn på.Nu får ju inte utlänningar använda sådana hankos i Japan så det är lite synd men det är en fin minnessak.Väl hemma i Warabi senare så gick några av oss iväg och åt på Yoshinoya.Där kom Pillan på att hennes lilla pokemon Pichu kunde sitta i hennes urringning.Det var en och annan japan som vände sig om efter henne när vi gick hem sedan.Jag drog slutsatsen till att det måste vara ett mycket potentialt raggningsknep om man filar lite på det.

Annars den här veckan så har vi träffat två kompisar som var på besök i Japan.Peter och Suzi bor annars i USA men Peter var tidigare medlem i samma spelförening som Pillan och jag är med i.Det är ganska coolt.Vi möttes upp i Ueno på förmiddagen och gick runt lite i en park där.Bland annat tittade vi på ett konstprojekt som var en stor buddah sydd av avlagda kläder.Sedan drog vi vidare till Akibahara (elektronik destriktet) och tittade runt lite.Vi pratade en massa under den lilla stund vi hann träffas,Pillan och jag skulle vidare till skolan och de skulle på lunchmöte innan de skulle åka till flygplatsen.Mycket mysigt i vilket fall!

Idag hade vi som sagt prov på det vi gjort hittills och prov på våra första kanjis.Vi får se hur det går men jag tror inte jag var alltför dålig i alla fall.Efter skolan så åkte jag och Pillan och några fler till Shinjuku och köpte böcker.Nu har jag en bok som förklarar grammatiken i min skolbok på engelska och en bok som påstår sig underlätta inlärandet av kanjis.Nu ska här pluggas! Eftersom vi hade haft prov idag och allmänt för att pigga upp humöret så köpte vi munkar på Krispy Kreme Dougnuts.Vi fick varsin gratis munk för vi väntat så länge i kö.Säkert hela fem minuter.Vi köpte ett stort sett med munkar och delade på.Det var gott men väldigt sött och jag tror inte jag gör om det på ett bra tag.Men så är det ju ett tag tills det är prov igen så.

Sore de wa,Mata nee~

V-Rock Festival!

2009-10-28T10:21:00.004+09:00

Nu igen har tiden sprungit ifrån mig men det är lite så det är här,mest hela tiden är det något annat som måste göras.I fredags blev det en tur till Harajuku igen och då var det jag som handlade lite roliga saker.Bland annat köpte jag mig ett par snygga 'alternativa' skor som är hur snygga som helst.Sedan köpte jag en långärmad tröja med lite kedjor och spindelvävsspets,en hel dräkt med massor av små kors som ska sitta lite här och var samt en liten hatt som man fäster i håret som matchar till dräkten.Det roliga med den dräkten är att det tog både mig och Pillan gott och väl tjugo minuter att klura ut hur man skulle ta på sig den.När man kommer hem så ligger allt ju för sig i plastpåsen.(Du köper aldrig något som någon annan har provat här.I den affären,Body Line så fick man inte ens prova alls.)Till slut fick vi ordning på det och den är jättefin.Som hämtad ur en anime har ett par stycken kommenterat.Den hade jag på mig under lördagen på V-Rock Festival,det var varmt och svettigt men värt det.Det finns inga bilder från festivalen tyvärr men det är på grund av att man inte fick fotografera,dessutom så hade bilderna förmodligen inte blivit särskilt bra heller.

Helgen ägnade vi som sagt åt festivalen och nu kan jag passa på att rätta mig själv,stilen/genren heter visual kei och inget annat.När vi skulle hoppa av tåget så gick vi av på fel station och så tog det oss ett bra tag att hitta till Makuhari Messe där det var.Men när vi väl kom dit så hade vi det ganska glassigt för kön för folk som köpt internationella biljetter var väldigt kort-bara vi som gick igenom där just då.När vi gick in fick vi betala en dryckes avgift och då kunde vi välja något valfritt ur barerna.Så fick vi fina små festival informationshäften att hänga om halsen vilket gjorde det smidigt att kolla vilka band som spelade när och var.

Det är svårt att beskriva en festival i ord när det är så mycket ljud,ljus och närvaro.Men jag måste ändå säga att banden gav verkligen allt på scenen och det gick praktiskt taget att ta på energin som de förmedlade.Däremot blev jag lite förbryllad först över hur publiken förde sig.Det var artiga applåder,parapara handrörelser och alla hade sin egen yta så att säga.Även om folk släppte loss totalt till musiken så stördes sällan personerna runtomkring av det.Ganska ovant för mig i alla fall,spelningar i Sverige har varit betydligt vildare.

Något som ytterligare gör det lite svårt för mig att berätta om festivalen är banden i sig själva eftersom de flesta av er nog aldrig hört talas om dem.Fast Marilyn Manson känner ni nog till och han avslutade lördagkvällen på stora scenen.Han pratade en massa på engelska till publiken,ganska ovårdat stundtals men jag är inte säker på att alla japaner förstod vad han sa.Han kändes som ett lite udda inslag måste jag säga.Andra band som spelade var Abingdon Boys School,GazettE,LM.C,DaizyStripper och Versaille.Att få se GazettE live var riktigt mäktigt för mig eftersom jag faktiskt lyssnat lite på bandet sedan tidigare.DaizyStripper var inte alls tokiga de heller.Men jag tror att en av de största upplevelserna för mig ändå var Versaille.Deras basist,Jasmine You gick bort för någon månad sedan på grund av sjukdom så bandet tillgänade kvällen åt honom.Sångaren höll upp hans bas och sa ungefär att det är Jasmine You som spelar för oss ikväll och för kvällen hade DaizyStrippers basist hoppat in.Han höll en låg profil men det var ändå stort på något sätt.När de hade spelat klart så bugade bandet med Jasmine Yous bas och då grät jag rätt mycket måste jag erkänna.Men jag var långt ifrån ensam om att göra det.Till exempel så var det två stora lite matchoaktiga killar bakom mig som också grät.Eftersom det var festival så fanns det naturligtvis band prylar att köpa.Jag köpte en festival t-shirt,ett Daizystripper mobilsmycke och en minnesbok över banden som spelat på årets festival.Vid senare tillfälle ska jag försöka hitta Versaille grejer.

Efter festivalen så var mina fötter ganska möra eftersom jag haft de nya skorna på mig men jag hade inget annat som passade till kläderna plus att med dem på så blev jag lite längre och kunde alltså se lite mer av det som pågick på scenerna.Det var lätt värt det och så farligt var det inte bara jag fick av mig skorna när vi kom hem.
När vi åkte hem från festivalen så tog tåget från rätt station och då åkte vi via den största stationen,Toyko.Än så länge har vi inte varit innerstan närmare men vi ska ta det vid senare tillfälle.Det fina var att vi behövde bara göra ett byte däremot fick vi stå hela vägen hem på söndagen.Många gick tidigare på lördagen när Manson spelade men jag kan lova att ingen gick tidigare när GazettE avslutade på söndagen och gjorde extra nummer.Appropå det så påväg från festivalhallen till stationen så stod många av de mindre banden och delade ut flyers med information och bilder till alla som passerade.Här är folk verkligen engagerade och kämpar hårt.De här gratis bladen är som små affischer vilket gjorde att vi slängde upp dem på väggen på rummet så den inte ser så tråkig ut.Det går att hitta affischer här men de kostar skjortan men vi är glada över vår fina vägg med små blad.

En liten snabb uppdatering om skolan är väl att nu börjar vi komma en bit på vägen.Till exempel så började vi lite smått med kanjitecken i måndags och nästa vecka har vi vårt första prov på kapitel ett till sex.Därför kommer jag förmodligen inte uppdatera så nogrannt ett tag framöver.Lite som vanligt med andra ord.

Hurra! Jag kom ihåg att blogga!

2009-10-23T00:32:00.005+09:00

Det tar sig,idag kom jag ihåg att blogga!Veckorna går ju så förbaskat snabbt här så jag vet inte om jag hinner med att notera vad som händer mentalt.Förra veckan var i Ikebukoro och gick runt lite och då uppträdde killen på bilden på gatan.Han är verkligen den coolaste bassisten någonsin!Får se om jag får videoöverföringen att fungera,då kan ni få höra honom spela,men jag måste varna er,han är cool och jag är fruktansvärt dålig på att filma.Som mellanspel körde han SuperMario soundtracket kan jag upplysa den som gillar sådan information.

Annat som jag kan upplysa om i förbifarten som jag glömde nämna när jag skrev sist var att i Nikko så köpte jag en liten skriftrulle i ett tempel som ska göra mina studier framgångsrika.Vi får väl se om den hjälper men den är fin och en lagom stor souvernir att ta med hem.Men jag inbillar mig att det går lite bättre ibland med studierna.Hehe fast det kanske bara är jag vad vet jag.Vidare så köpte Pillan och jag mobiltelefoner igår i Harajuku på Softbank.Det tar ett bra tag att fylla i papper och kopiera pass och hej och hå.Men till slut så var allt i sin ordning och nu har jag en fin fungerande mobil.Jag valde den billigaste för jag känner inte att jag behöver ha en så flashig sak.Det till trots så är det en massa funktioner på den.Bland annat kamera,videokamera,webläsare,mp3spelare och lite annat.Kameran kan ta rätt bra bilder insåg jag när jag fipplade lite med den.Mobilen kommer behövas i helgen då vi och några till från skolan ska dra på V-Rock Festival.Det är en stor festival med femtio band som ska spela och de hör mer eller mindre till en genre som visual key.Om jag fått det om bakfoten så kommer jag få veta det ganska omgående misstänker jag.Hur som helst så ska det bli jätteroligt att gå dit och få lyssna på band som jag annars bara fått se via youtube.

Eftersom vi ska dit så tänkte vi köpa lite nya kläder för att vara extra fina.Pillan och Rebecca hittade ett och annat roligt idag men jag är lite feg och sparar mig till imorgon.Får hoppas på att det jag ver intesserad av finns kvar och att det finns i rätt storlek.Det är lite omständigt att köpa skor och kläder här men har man tur så funkar det.Tyvärr kan jag inte visa er alla roliga affärer som vi varit i eftersom det är fotograferingsförbud överallt.Det är det också på festivalen så ni kan tyvärr inte förvänta er några bilder därifrån.Men om andan faller på så kanske vi tar lite bilder på våra nya stassar innan vi drar dit.

Men nu ska jag nog ge mig för den här gången,det är ju en dag imorgon trots allt!

Sore de wa,Mata nee~

Time warp!

2009-10-20T22:18:00.009+09:00

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte bloggat på så länge men det är inte alltid lätt att få till det att sätta sig och uppdatera alla gånger som man kan tro.Jag går ju ändå i skolan så jag bör ju helst plugga lite om dagarna och så ska jag väl göra lite saker också,annars har jag ju i alla fall inget att berätta om.

Förra veckan var ändå rätt så lugn mitt i veckan.Vår avdelning hade invignings/välkomstceremoni under onsdagen.Så tidigt har vi inte varit ifarten hittills kan jag meddela.Vi skulle samlas i skolan klockan nio så vi fick lov att gå upp tidigt för en gångs skull.Trots att vi hade en timme på oss så var det på håret att vi kom fram i tid eftersom det var otroliga förseningar på två tåglinjer.På den station vi gör vårt första byte fick vi köa ett par minuter bara för att komma fram till trappan som leder upp till perrongen!Det blev lite trångt på tågen därefter,tror min skjorta fick nya pressveck till och med.När det som var kvar av oss anlände till skolan kom nästa "kalldusch".Det var bara närvaron som vi skulle ta vid skolan,resten skulle vi ta på annan plats vilket betydde mer tågåkning för oss.
Efter lite letande hittade vi till byggnaden där ceremonin skulle hållas och på äkta japanskt maner så fick vi byta om till gästtofflor utanför själva salen.Stämningen var både lite högtidlig,förväntansfull och uppsluppen,allt på samma gång.Först fick vi lyssna på lite tal av lärarna och därefter presenterade lärarna sig innan det var dags för oss elever att gå fram.Det var väldigt pirrigt att stå framför alla men det gick riktigt bra för mig.Trots att vi var så många så tog det ändå inte mer än kanske femton minuter eller så.Naturligtvis så skulle vi ju ta skolfoto också då,och då menar jag att hela Takadanobabaavdelningen skulle ställa upp sig fint tillsammans.Vilken cirkus innan det blev någon rätsida på det hela men det blev säkert jättefint,vad nu lärarna ska med det till.Resten av själva veckan har mest varit studerande och skola som sagt så vi kan hoppa över till helgen.

I lördags var vi på utflyckt till ett ställe som heter Nikko och som ligger upp mot bergen några timmar från Tokyo.Vi som åkte är alla svenskar som bor på Warabi Guesthouse.Vi kom iväg aningen senare än vi tänkt oss plus att när vi väl kommit till Asakusa där vi ska hoppa på ett annat tåg och köpa tempelpass(Tillträdespass för alla tempel i Nikko.)så får vi reda på att vi är lite ute i senaste laget att åka till Nikko och att det kommer hållas en festival där just denna dag.Därför fick vi vänta ett tag på ett tåg och det tåget skulle ta circa tre timmar.Tågresan är dock väldigt behaglig och vi underhöll oss själva bäst vi kunde.När vi till slut anländer till Nikko är klockan ungefär 15:30 och vi är utsvultna så vi äter innan vi ska ta oss till några tempel eller lövträd.Vi slank in på en trevlig liten restaurang och åt nudelsoppa.I alla fall gjorde Rebecca och jag det.Vad de andra åt har jag ingen aning om för vi fick inte sitta tillsammans eftersom vi var så många.
Mätta och glada går vi sedan för att köpa tempelpass men då får vi reda på att templen stänger klockan 16.00 och att det tar drygt tre timmar med buss att ta sig upp till sjön och vattenfallen.Efter lite dividerande kommer vi fram till att vi är glada i hågen i alla fall och så traskar vi omkring lite i alla fall och fotograferar det vi finner intressant.Tyvärr var träden väldigt gröna ännu.När mörkret börjar skymma så drar vi oss mot stationen igen för att ta oss hemmåt.På tåget så äter vi en massa sötsaker och snacks men det är vi inte ensamma om,jag såg minsann några gamla farbröder som också kalasade på ett och annat gott.Mycket trötta och glada stapplar vi in hemma bortåt klockan 22.00 och med planen att återvända till Nikko om någon vecka i hopp om att få se lite mer.

Söndagen blev ju inte alls som något jag kunde föreställa mig.På förmiddagen lagade vi gemensam pannkaksfrukost och mös nere i allmänrummet och då kommer Aki. (hyresvärden)Han undrar om vi ska på kvarterets festival och det hade vi redan tänkt gå på.Nu hände det sig dock att när vi kommer bort dit där helgedomen är(Festivalen går ut på att man bär runt en helgedom och får dess heliga bjällor att spela för att välsigna kvarteret kan man säga väldigt korfattat.)så blir vi inknuffade i ett tält där vi får rock,bälte och pannband tilldelade.Tydligen så ska vi vara med och bära helgedomen!Vi svenskar ser det som både roligt och en stor ära men jag misstänker att japanerna tycker det är roligt att låta oss vara med också.Jag var i det kortaste laget för att vara med,men jag kämpade så gott jag kunde och jag tror jag gjorde ett godkänt jobb ändå.Då och då hade vi pauser och då fick vi koppar med sake i och lite inlagd gurka att tugga på.Nu var ju inte den här helgedomen så stor,det finns de som är så stora att de förmodligen väger bortåt ett kvarts ton eller så,men det är ju ganska lustigt att de som ska bära den förgyllda helgedomen blir bjudna på alkohol.Visserligen svag alkohol men ändå.När vi kom till templet blev både helgedomen och vi välsignade av en präst.Det var ganska mäktigt i sin enkelhet.När vi till slut var klara så fick vi mat och öl och mer sake.Vi hade det mysigt tillsammans och pannbanden fick vi behålla som ett minne.Nu fick vi också bekräftat vad vi hör lite rykten om.-Aki fyllde år på söndagen.Pillan och jag hade redan planerat att fixa en present åt honom för han är världens härligaste hyresvärd men det var bra att få det bekräftat vilken dag det var.

Senare på dagen drog vi till Kawagoe där en ännu större festival hölls.Jag borde kanske nämnt det tidigare men över hela Japan håller man dessa festivaler under hösten.Den i Kawagoe är känd för att vara stor och hålla på långt in på kvällen.När vi kom dit hade skymningen precis börjat lägga sig och atmostfären var helt magisk!Tänk er Vattendraget i Västerås fast gånger hundra och lägg till en massa japanska traditioner så får ni en vink om hur det var.Egentligen kan inte ord beskriva hur det var där och bilderna kan inte heller fånga kvällen och göra den rättvisa.Här var det stora vagnar med folk som spelade musik och teater på som drogs av minst femtiotalet människor och det var säkert ett tiotal olika vagnar.Varje gång två vagnar möttes på gatan så spelade teaterfolket på dem mot varandra som en slags duell.Men det är bara som jag försöker beskriva det,jag vet tyvärr väldigt lite om bakgrundsfaktan till allt det där.Eftersom det var festival så passade jag på att äta takoyaki,friterade bläckfiskbollar.Det var mycket gott,mycket kladdigt och mycket varmt.Bollarna behövde säkert en halvtimmes avsvalningstid för att vara lagom ätvarma men sådant tålamod hade jag inte.Annat man kunde äta var friterade potatisspiraler på pinne,helstekta fiskar på pinne(japanska fiskpinnar skämtade vi om)och jag vet inte allt.En intressant företeelse vid stånden som sålde chokladdoppade bananer var att om man tävlade i janken (stensaxpåse) mot försäljaren och vann så fick man en extra banan gratis.Några av oss köpte Disney Churros som annars finns på Tokyo Disney World,en slags degpinnar doppade i smaksatt socker.Socker med mer socker med andra ord.Men vi slutade inte sockerfrossan ännu utan vi slank in på en liten godisbutik som sålde japanskt godis i lösvikt.Inte direkt som hemma och det här godiset var mest färgat socker i roliga former.Eftersom det var söndag så kunde vi inte stanna kvar i all evighet hur mycket vi än ville det egentligen.På väg mot stationen så köpte Pillan och jag en flaska Kawagoesake till Aki.Men innan vi kunde ta oss in på stationen så var det några som var tvugna att gå in på ett ställe som heter Enterking där det finns spel,musik,manga och dvd.Där hittade Rebecca en CD hon ville ha till priset av två hundra yen.(cirka sexton kronor)Vi kunde ju inte tro på detta så jag fråga i kassan vad skivan kostade samtidigt som jag pekade på prislappen.Det blev ju inte helt rätt men jag kan inte säga mer avancerade saker ännu.Killen i kassan och hans kollega skrattade lite såg jag i ögonvrån när Rebecca och jag slank tillbaka in bland skivorna.Kul att jag kunde roa någon,inte för att jag tar illa upp.Det var ju rätt roligt liksom.
Väl hemma så fixade Pillan och jag med Akis present.Han fick ett svenskt snapsglas till saken och ett handmålat kort.Sådär härligt hemmagjort och improviserat som små barn gör ni vet.Nåväl,då fick han ju ett kort i alla fall.Hoppas saken var god i alla fall.Vi tror att han blev glad men vi är ju inte så insatta i att ge japaner presenter eller på hur japaner reagerar på att få presenter.

Vi kan låta det få avsluta detta inlägg.Bilderna kommer här nedanför och bilder från vår lokala festival kommer upp bara jag får bilderna skickade till mig.Jag ska försöka att inte låta det släpa efter så här mycket i framtiden.Men det är väl sådant som händer när man har roligt,tiden flyger alldeles för fort!

Sore de wa,Mata nee~

Galen första vecka!

2009-10-10T11:57:00.005+09:00

Den här veckan har varit lite galen faktiskt,men det var det väl ingen som blev förvånad över.Fortfarande kan jag haja till och inse att jag faktiskt är här i Tokyo,det händer på riktigt.Nu börjar det till och med kännas som att man ändå hör hemma här och att det inte är något konstigt alls med det.Som igår kväll till exempel när vi skulle ta pendeltåget hem runt klockan 23:00 och det var packat med folk på tågen.Inget konstigt med att trängas med en massa japanska business men eller att det är ca 2-3 minuter mellan varje tåg.

Något som däremot kändes lite skumt var torsdagen,för då blev vi lite otippat lediga på grund av en tyfon som nådde Japan.Först var vi lite osäkra på om vi var lediga eftersom vi inte fått något mejl om det men våra nya vänner på boendet som varit här längre sa att det inte var någon skola idag.Plus att de få som har förmiddagspass vänta i över en timme på stationen utan att det kom några tåg.Alla tåg var inställda så vi kunde ju ändå inte ta oss till skolan.Det ironiska med allt det här är att vi hittills inte upplevt så fint väder ännu sedan vi kom hit.Solen sken,luftfuktigheten var på anständig nivå och temperaturen var alldeles lagom,ca 18 plusgrader.Så vi skrattade lite åt det medan vi gick till Seiyu för att köpa lite lunch eftersom vi inte räknat med att äta hemma på guesthouset.Hyresvärdens sidekick,Sayorin (inte helt säker på hur hon stavar med romanji)frågade oss om vi skolkade men det gjorde vi ju inte så hon utbrasst bara "Oh! Lucky You!" I stort sett så varvade vi studier och anime tittande hela dagen.Jag tror jag gillar tyfon dagar.Notera dock att vi bor ändå en bit in på fastlandet så vi berördes ändå rätt lite men tyfoner kan ställa till det rejält.

Igår så fick vi lite mer att göra på lektionerna och ytterligare en ny lärare,min klass hade Sakurai-sensei.Hon är mysig och väldigt pedagogisk eller vad man nu ska säga.Jag hade inte så stora problem med att hänga med i undervisningen,lite värre när jag skulle svara på frågor högt.Dock så har ju inte jag något att skämmas för tycker jag.När vi skulle köra dialoger så fick jag köra ihop med filipinen,som heter Jaan.(Så svårt att skriva någons namn när man varken kan skriva det som det ska skrivas,men ni hade ju ändå inte förstått det så.)Han verkar väldigt cool så jag ska väl försöka ta och prata lite med honom,får se hur mycket engelska han kan.Hur modig är man inte om man drar till Japan när man är 16 basst?

Under rasterna började det talas om att eventuellt dra ihop ett gäng och ha skolfest i Roppongi på lördag (idag).Vi får se om det blir så mycket av det men det gör ju att vi inte kan skjuta upp att shoppa kläder längre.Hehe.Sååå synd.Efter skolan så gick vi ut och åt några stycken men ah,det är bra svårt att beställa mat när man inte kan just någon japanska eller ens har mer än ett hum om japansk matkultur.Om jag har rätt så var vi på en izakaya där man har gaslåga och kokplatta vid bordet.Vi fick lite mat i oss efter många om och men.Jag tyckte lite synd om servitricen ändå.
Fast ni skulle set toaletten,den hade en datapanel så det enda som förvånade mig var väl att den inte pratade också.Synd bara att det var ganska dyrt på det där stället men men men vi lär oss väl något.

Innan vi skiljdes åt så letade vi på postautomater,där vi kan ta ut pengar.Tydligen så har automaterna i Takadanobaba öppet till klockan 22:00 på vardagar.Om ni inte visste det så har automaterna öppetider här i Japan så det gäller att hålla lite koll på det.För det mesta så är det bara kontanter som gäller här.

Eftersom kvällen var ung så drog Rebecka,Pillan och jag till Harajuku för att spana in lite affärer och allmänt bara njuta av atmosfären av Tokyo på kvällen.Det är väldigt fint med alla neonljus och folkmyllret och ljuden.Återigen kommer den här surrealistiska känslan av att inte veta om man upplever det på riktigt.Som när vi var in i en smyckesbutik och snackade lite med en av killarna som jobbade där,han kunde säga hej,hej då och tack på svenska och han var väldigt trevlig.Hela tiden känner vi att vi behöver lära oss mer japanska fort så vi kan prata med folk.Rätt vad det var när vi gick runt så hittade vi en mjukglassbar som hette Sweden.Så vi fikade där på väg mot stationen.Det var sjukt god glass där! Mmm! Strawbrry Chocolate parfait! Här har de i alla fall inte slutat med chokladmjukglass!

Vi var hemma runt halv tolv eller så och då träffade vi Jimmy med flera precis utanför trappen,de skulle till 7eleven och handla lite snacks.Blir mycket snackande bara man ska ta sig upp till rummet.Alldeles innanför dörren så träffade vi på vår granne och Sabina från Tyskland och då pratade vi ett tag till och hej och hå.Alla har verkligen sena vanor här och det blir ju inte bättre av att man inte är trött när man kommer hem heller.

Men nu får det räcka för den här gången,

Sore de wa,Mata nee~

Specialinlägg!

2009-10-10T11:53:00.003+09:00

Ni får inte missa Pillans blogg! Vi turas om lite att blogga och vi tar oftast inte bilder på samma saker eftersom det bara tar plats på datorn.Glöm inte att kika i fotogalleriet!

http://nogg.se/pernillaelander

Ps.Någon som missat att hon gillar Pocky? Pocky for the win! Ds.

Shunjuku och första skoldagen!

2009-10-07T08:54:00.002+09:00

Den 5 oktober- Shinjuku
Vi började dagen med att sova ut någelunda,börjar få sena vanor av att bo här och sedan drog vi en snabb vända förbi skolan för att kolla vilken klass och tid vi hade så vi visste det.Jag skulle gå själv medan Pillan och Rebecka hamnade i samma klass.Bara jag hade vant mig vid tanken så kändes det inte så farligt.Men jag är ju lite fjompig med sådant ibland.(Ofta)

Eftersom det var vår sista lediga vardag på ett tag så drog vi till Shinjuku för att se om vi kunde hitta lite kläder.Garderoben är så gott som obefintlig liksom.När vi klev ut utanför stationen så kände jag att det också kändes att det var Shinjuku på något vis.Men man har ju sett så mycket bilder från den stadsdelen så det är väl inte så konstigt.Husen är inte bara gigantiska,de är enorma! För att inte tala om reklamen på dem och de största videoskärmarna någonsin! Inget man har hemma i vardagsrummet direkt.Då vi inte har just något hum att tala om så tog vi bara ett håll att börja gå åt.Det är mycket färg,mycket ljud och en hel del folk i Shinjuku.Man hinner inte se allt fastän man tittar direkt på det.

Rätt vad det var så såg vi en logga för Uniqlo och beslöt oss för att försöka hitta in dit men det visade sig vara svårt tyckte vi så vi tänkte att vi går runt huset tills vi hittar en annan ingång.Jo tjo hej du,det slutade med att vi gick runt typ hela kvarteret kändes det som.Men vi fick titta lite på snygga byggare medan de höll på att jobba så något fick vi ju ut utav det.Tillbaka på samma ställe igen så klurade Rebecka ut att man visst kunde ta sig uppåt,vi hade bara missat rulltrapporna som åkte högre upp.Men nu kunde vi ju i alla fall gå in där så det gjorde väl inte så mycket.Kläderna på Uniqlo är ganska neutrala och prisvärda och väldigt mjuka.Pillan blev blixtförälskad i en rödrutig skjorta som hon sedan köpte.Hon är jättefin i den. ^_^

När vi ändå var i huset så passade vi på att utforska resten och då hittade vi en helt galet stor musikaffär med CD-skivor,där kan man gå omkring länge och Rebecka som har ett stort musikintresse kan nog bli där bra länge.Sedan gick vi på en annan musikaffär fast med instrument och gitarrverkstad.Inga dåliga doningar man kunde köpa där om man ville.Jag blev lite sugen att börja försöka lära mig spela gitarr igen.Det fanns rätt prisvärda gitarrer ända upp till riktigt dyra men experten Rebecka sa att det var också mycket fina gitarrer.Något jag fastnade lite på var att de hade så roliga axelremmar till gitarrer.Massor med mönster och annat som inte kostade speciellt mycket heller.

Till sist kom vi till en 100 yens affär där det i vanlig ordning fanns hur mycket roliga saker som helst men vi nöjde oss med att köpa lite nagellack.Vi har nog inte skrivit om det varken Pillan eller jag men under dessa dagar som varit så har vi haft ett växande intresse för nagellack eftersom vi inte kunnat ha det speciellt mycket hemma på grund av våra jobb.När vi väl kom ut ur det kaoset så började blodsockret ha lite åsikter men när Pillan och Rebecka gick in på Donken då sparade jag mig.Donken kan jag äta hemma i Sverige om jag får lust.Fast det är ju inte som hemma.Här går anställda ut och ropar ut budskap för att locka in folk och menyn verkar vara lite roligare än hemma.Ja rolig för oss då.Stolarna har inga ryggstöd heller kan jag tillägga.Pillan hade hoppats på att kunna beställa på engelska men det fick bli pecka-nicka-och-le i alla fall.Hon fick visst en baconburgare.När vi kom ut så vräkte regnet ner så så åkte vi hem,inget kul att strosa när vattnet anfaller från alla håll.

Väl hemma i Warabi så handlade vi på Seiyu för vårt frukostförråd började sina och vi behövde lite andra saker som salt och soja.Pillan köpte en risboll men jag vågade inte köpa någon på måfå utan handlade på gamla goda 7eleven där det finns bilder på bollarna som visar vad de innehåller.Precis när vi stuvat undan matvarorna och ska sätta tänderna i risbollarna så knackar det på dörren.Det är Jimmy som undrar om vi vill ut och äta middag ikväll.Ett sådant erbjudande kan man inte tacka nej till men det var ändå med en liten uppgiven suck som jag plastade in min risboll igen.Men Pillan åt upp sin så jag smakade lite utav hennes för hon ville inte ha hela.Den smakade lite skumt.Det var inte så lång tid till dess att vi skulle mötas upp nere i hallen men vi var först ner i alla fall.Jimmy sa att det är så när man ska ha med göteborgare.En av tjejerna i svenskgänget,Sofia hade bestämt att vi skulle äta på en restaurang på 7&iHoldings,där vi köpt Rebeckas väckarklocka.Det var en kedja av något slag.Men jösses vilken mat sedan! Jag beställde rå gulfenad tonfisk med ris och misosoppa.Det var gudomligt gott! (och prisvärt,790 yen) Det var mycket prat under middagen men så hade vi ju också Linus med och det går inte att ha tråkigt när Linus är med så är det bara.

Efter maten så gick killarna till sportaffären och vi hakade på Sofia som skulle till bokhandeln och sedan gick vi mest omkring bara och tittade innan vi gick hem.När vi var hemma så blev det som det brukar,plugg varvat med mycket häng vid datorn.Men till slut kom vi i säng i alla fall.

Den 6 oktober- Första skoldagen!
Vi blev inte sena den här dagen utan var i god tid framme vid skolan,trots att vi inte riktigt visste var vi hade klivit av först.Vid skolan var det allmänt mingel och rökande utanför ingången.Visade sig att jag hade riktigt sköna svenskar i min klass.Ja de andra verkade också trevliga men jag har inte pratat med dem än.Vår lärare Karamatsu är jättesöt och hur charmig som helst.Hon skrattar mycket och är tydlig.Så alla hänger med än så länge.Varje timme är det tio minuters rast vilket förvånade mig först.Men då hinner man tanka upp med risboll(Tog med den som jag inte åt dagen innan.)eller vad man nu ville äta eller dricka mellan lektionerna.Vi gick mest igenom de vanligaste fraserna och de tre första raderna av hiragana.Vi fick ingen läxa och så fick vi sluta lite tidigare,bara vi var tysta och smög ut.

Efter skolan så var det prat om att gå ut och äta rullbandssushi men några turer fram och tillbaka diskussionsmässigt så åkte vi hemmåt i alla fall.Huvudet var så trött efter en dag i skolan.Plus att vi hade tvätt som väntade på oss.Så vi tvättade,lagade middag(spagetti med tomat och morotsgucka)och kollade lite på en japansk komediserie.Men vi fastnade inte riktigt för den så vi tittade på anime uppe på rummet senare,när disken var klar och tvätten hängd.Pillan gick ner och köpte lite choklad på 7eleven och då jobbade den jättesöta killen! Det gjorde inget att jag missade det,jag kan ju ändå inte uttrycka mig som en intelligent varelse ännu så.
Sedan var det väl dags att sova igen.

Sore de wa,Mata nee~

Harajuku och IKEA!

2009-10-04T21:48:00.014+09:00

Igår så lyckades Pillan,jag och Rebecka (klasskamrat) köpa pendlarkort på stationen så nu kan vi åka obegränsat från Warabi till Harajuku i en månad.I stundens ingivelse så bestämde vi oss för att åka till just Harajuku och se hur det ser ut där.Vi har redan vant oss ganska bra vid att navigera och resa här,vilket är jätteskönt.Ju närmare vi kom Harajuku desto mer människor blev det.Helt galet att se och vara i det folkmyllret!Eftersom vi är ganska nya här så tog vi bara ett håll att börja gå åt.Vi hamnade vid Yoyogi National Stadium,där de ville hålla OS 2016.

Sedan vandrade vi lite oväntat in på en matfestival av något slag,där en dam sjöng enka.(Kan ni kolla upp på youtube.)Om det går så ska jag försöka posta upp videon på nätet,annars får ni vänta tills jag kommer hem.

Huxfoux hamnade vi i Yoyogikoen,som är ett stort grönområde och där strosade vi ett bra tag tills vi blev törstiga och ville uppsöka en av alla dessa dryckesautmater som finns överallt.

Därför gick vi tillbaka till stationen men vi kunde inte riktigt klura ut hur man skulle göra för att få automaten att göra som vi ville plus att en massa japanska tonåringar stirrade ut oss när vi förgäves kämpade mot automaten.Med svansen mellan benen flydde vi iväg till en shoppinggata för att leta vidare.Där såg vi också en som delade ut reklamblad,iklädd heltäckande mjukislejondräkt.Han/hon hade det värre än vad vi hade det.Vädret här har varit regningt men varmt runt 20-25 grader dagtid för att inte nämna luftfuktigheten.Att människan inte dog.Till slut hittade vi en lite undanskymd automat vid ingången till ett parkeringshus och den här gången lyckades vi faktiskt köpa lite att dricka.Jag köpte kallt jasmine te på flaska.Konstigt men gott.Vi var sedan in och ut i alla möjliga affärer,bland annat HM.Det var som hemma fast mycket mer och mycket mer folk.Rätt vad det var vi gick omkring så kom det ett demonstrationståg med flera högtalarbilar och flera hundra personer som ropade ut sitt budskap.Efter ett par minuters klurande så kom vi fram till att de var emot kärnvapen.Nu började det skymma och magarna kurra så vi gjorde vad vilka andra tokyobor gör,tog tåget till en annan stadsdel för att äta.Vi hoppade av i Takadanobaba,där vår skola också ligger och rätt vad det är så hamnar vi på en liten indisk restaurang,förmodligen samma restaurang som killen vars blogg jag följt under en lång tid åt på när han bodde i Tokyo.Det var jättegod mat! Jag åt Dal Masala med nybakat naanbröd och Pillan åt något med butter fish med saffransris och Rebecka åt en svamp och spenathistoria med saffransris.Helt klart går vi dit igen någon gång.

Mätta och belåtna traskade vi hem och umgicks och hade det gott och vi sprang mellan våra rum,Pillans och mitt rum ligger på tredje våningen och Rebeckas på andra.Rätt vad det är så tjuter Rebecka och Pillan till,det är en stor kackerlacka som kryper på vid fönstret.Jag går fram lite och kikar medan Rebecka springer efter Aki.Precis då kommer Jimmy som bor snettmittemot Rebecka och undrar vad som står på just nu när han ska gå till 7eleven och köpa chips.Han och Aki har en mycket grundlig genomsökning av Rebeckas rum men hittar ingen kackerlacka.Förmodligen tog den sig ut genom fönstret.Under tiden så passar Aki på att prova Rebeckas rosa solglasögon och att skrämma livet ur Jimmy så han hoppar ett par meter rätt upp.Han är rolig och rar vår Aki.Sedan hände inte så värst mycket mer utan vi gick och la oss i ganska skaplig tid för att orka upp i rimlig tid på söndagen.

Söndag 4:e oktober,IKEA
Idag drog vi iväg till IKEA som ligger åt motsatt håll från när vi åker till skolan.På vägen passerade vi en massa åkrar och baseballplaner och fotbollsplaner och det blev mer och mer lantligt ett tag.Sedan sa det ka-boom och var inne i ett storstadsområde igen.Man kunde se IKEA på långt håll till och med på tåget.När vi klev av så insåg vi hur stort det måste vara där,minst 5 av våra IKEA hemma får plats därinne! Men det är ju mycket mer folk här också.Men vi var ganska effektiva ändå och strosade inte så mycket,vi har inte budget för det helt enkelt eller direkt nytta utav det.Men med de svenska namnen på sakerna och den svenska texten som dök upp lite här och var så kändes det nästan som hemma faktiskt fast många gånger större.Vi passade på att handla en matta,lakan,en tvättkorg,kastruller,matlådor,ett rivjärn,kuddar och Pillan passade på att köpa ett extra badlakan.Vi hade fått i uppgift att kolla priser och fota lite av en gammal klasskamrat från gymnasiet som jobbar på IKEA.Pillan rände runt som värsta spionen där.Vi var bra möra när vi konkat hem våra saker,de vägde mer än vi trodde.Tur som vi hade så när vi gick kom den massiva invasionen igång på allvar.Helt galet hur söndagar kan vara här.

Väl hemma så städade vi och gjorde fint innan vi gick ner till köket med Rebecka för att laga lite mat,ris och grönsakscurry men det är svårt att laga mat på gasspis så det blev väl inte så bra men vi blev mätta i alla fall.Köket är ju ett kapitel för sig men det bekommer mig inte så mycket ändå.Kom igen,studentkorridorer i Sverige har inte heller de renaste köken.Efter maten så softade vi på rummet som är så fint nu,ska ta lite bilder på det snart,lovar,innan vi begav oss ut med Jimmy som guide för att Rebecka skulle få en väckarklocka tills imorgon.Det är mysigt att vandra omkring på kvällarna här med alla dygnet runt öppna affärer och alla ljus som lyser.Vi gick till en galleria som hette 7&Holdings där man kan hitta typ allt och där gick vi omkring en god stund bara för att titta runt innan Rebecka köpte sig en fin liten klocka.Men vi nöjde oss inte med det utan vi traskade bort till ett annat ställe som heter Donki Ko och där fanns det en massa mycket billiga saker.Jag passade på att köpa en sax och ett paket kexpinnar med grönt te glassyr.Jag älskar dem!Måste köpa med mig ett lager hem sedan.<3

När vi gick hem så passerade vi över tempelområdet till det buddisttempel som ligger två stenkast från vårt hus.Det är väldigt stämningsfullt att gå omkring där på kvällen och vi såg en häger i dammen.Eftersom vi ändå passerade 7eleven så köpte vi kvällsmat.Jag köpte en liten sallad och en laxfylld risboll och Pillan åt pasta med köttfärsås.Rebecka köpte sallad och en macka.Mackan visade sig vara fylld med rödbönspaste,en söt paste gjord på röda bönor.Det är gott men väldigt väldigt sött!
Rebecka passade på att äta uppe hos oss och vi umgicks ett tag,det blir lite så här.

Nu är det läggdags för imorgon väntar nya äventyr!
Sore dewa,mata nee~

Ankomst i Tokyo!

2009-10-03T11:14:00.004+09:00

Det känns lite som att jag gjort livet svårare för mig genom att inte ta och uppdatera bloggen som jag borde gjort.Nu har jag så mycket att skriva istället att jag inte vet var jag ska börja.Trots att vi inte gjort speciellt mycket så finns det massor att säga om det lilla vi har gjort.Men för att vara lite logisk så kan jag ju börja från början och summera så kortfattat som jag förmår formulera mig om vad som faktiskt hänt sedan vi lämnade Sverige.Det här är ännu ett monsterinlägg men förhoppningsvis så blir det inte fler sådana.Ta en paus då och då och njut av en kopp te.

Flygresan
Det blev ju inte mycket sömn sista natten utan jag var uppe rätt länge för att fixa och dona med det sista och packa om handbagaget ett par gånger innan jag kände mig färdig att hoppa i bingen vid 01.15.Troligtvis somnade jag aldrig in innan klockan ringde 05.20.Det har varit lite så med sömnen ett par dagar nu men ändå har jag inte varit varken speciellt trött eller pigg.Kändes lite konstigt att gå ut till bilen när Per och Pillan kom för att hämta mig.Det var äntligen dags.Äventyret skulle äntligen börja på riktigt!

Eftersom vi hade god tidsmarginal till Arlanda och en lugn bilfärd så klev vi in genom dörrarna till flygplatsen strax före klockan 8 på morgonen.Bara för att så gick incheckningen jättesnabbt också så med så mycket tid till godo så gjorde vi vad vem som helst hade gjort;gick och köpte smörgås och juice.Rena rånet men ganska okej.Sista måltiden i Sverige liksom.Sedan gick vi runt och kollade i butikerna,Pillan ville ha en nackkudde och till och med jag insåg värdet i att investera i en sådan.Sedan var mina svenska pengar slut,så när som på tre enkronor och en 50 öring.Till slut fick vi dock äntligen gå på planet.Det precis som att åka något monsteråk på någon nöjespark när planet startade! Flygresan gick smidigt och snabbt och innan vi visste ordet av så var vi i Zurich. Vi hade varit lite oroliga över hur det skulle gå att hitta dit vi skulle där men det var stora,fina skyltar hela vägen så det var obefogad oro.Fast vi blev lite imponerade över att Zurich har sin egen tunnelbana,skymetro med vilken vi var tvugna att åka med för att komma till rätt gate.Vi gissade att vi kommit rätt då vi var omringade av japaner.Vilken lyx på planet sedan! Vi fick filtar,hörlurar och kuddar!Det som var tråkigt var att vi satt så långt från fönstren som man kunde komma plus att vi satt i mitten på vår rad.Men vi kunde se starten ändå eftersom det satt kameror monterade på planet och vi kunde se det på videoskärmarna som satt monterade på stolarna frmaför.Sedan väntade en lång resa med sjukt många måltider.De kom hela tiden med mat eller snacks eller dryck.Jag fick specialmat,vegetariskt.Makaronilåda med äppelsnitzel.Inga kommentarer förutom intressant smak.Hux flyx skulle vi sova,för det var "natt" vilket gick sådär,satt en liten kidde i raden framför som grät och skrek hela tiden.

Någonstans över Ryssland så skrev vi lite dagbok och pratade lite med den japanska farbrorn som satt bredvid Pillan.Han var cool och pratsam då och då.Mot morgonkvisten så kollade vi på film,jag såg en japansk film som hette April Bride och om man gillar sentimentala kärleksdramor så är den väl värd att se. Till slut landade planet äntligen och vi kunde,skabbiga som vi var kliva av på Narita Airport.Vilken flygplats! Vilket väder! Varmt och regnigt.Passkontrollen var ju rolig den också,alla utlänningar måste lämna fingeravtryck och fotograferas.Vi hade tur också,vårt bagage kom fram också! Sedan skulle vi bara klara av tullen,vi blev speciellt genomsökta av knarkhundar eftersom vi var utlänningar.Plus att de frågade tre gånger om jag var säker på att jag inte hade något knark med mig.Det var skönt när vi letat rätt på Fuse-san som skulle ta oss till boendet.Bilsätena var klädda med spetsöverdrag och det fanns inte ett dammkorn i den bilen innan vi klev in.Nu fick vi också uppleva vänstertrafiken från insidan av en bil.Känns lite skumt innan man vant sig vid tanken.Vi satt och tittade storögt omkring oss tills vi slocknade av pur utmattning.Att åka från Narita till Warabi City tar ungefär 1 och en halv till två timmar så vi hade en bit kvar när vi vaknade. Det vi längtade mest efter när vi blev avsläppta vid vårt boende var helt klart en dusch men det fick lov att vänta till efter incheckningen hos Aki-san.Han är vår hyresvärd och hur gullig som helst men han kan inte mycket engelska så vi fick kämpa alla tre men det gick.Vi fick fylla i en bunt med papper igen.Rummet behöver ingen närmare presentation,den avhandlas separat.När vi till sist dock fick duscha så var lyckan total och vi kunde kosta på oss att sova en stund till innan vi skulle ut och skaffa mat.Vi älskar 7eleven! Där kan man få sin matlåda uppvärmd om man vill!

Den första oktober
Vi sov ut och begav oss iväg för att hitta Warabi City Hall för att göra vår Alien Registration.Det ligger inte speciellt långt bort men jösses vad varmt det var därinne,säkert 40 grader! Höll på dö av värmeslag.Ytterligare en massa papper att fylla i.Pappersarbetet tar bara inte slut!Det fanns en hel del snygga killar som jobbade där! Sedan tog vi en sväng runt i Warabi och handlade lite mer mat på en riktig mataffär och egna inomhustofflor.Man måste ha tofflor på sig inomhus och man byter tofflor när man går på toaletten men där finns det speciella tofflor.Vi gick hem och mös i våra fräscha tofflor och pluggade innan vi tog vår kvällstur till 7eleven för att köpa kvällsmat.Att äta ute på restaurang och köpa matlådor kostar ungefär lika mycket som att laga maten själv.Plus att de har en helt annan standard på matlådor här.Det är riktig mat i lådorna här! Mätta och glada skrev vi dagbok och pluggade ett tag till innan vi skulle sova,för den andra oktober väntade inskrivning på skolan så då skulle vi upp tidigt.

Den andra oktober
Uppspelta kravlade vi oss ur sängen klockan 07.00 för att hinna före ruschen till duschen.Vilket vi inte hade behövt eftersom duschen var helt öde.En sak att notera om vattnet här är att det luktar klor och smakar klor men att det inte irriterar huden.Efter en frukost bestående av yoghurt,apelsinjucie och ostmackor så tog vi oss ner till hallen där vår ledsagare Jimmy och en annan nykomling,Rebecka väntade på oss.Jimmy träffade vi hemma i Västerås hos vår gemensamma japansklärare Mika.(Hon är jättesöt för övrigt.)Det var inte så farligt i tunnelbanan ändå,bara man lär sig vilka stationer man ska till så är det rätt okej.Jimmy berättade att inknuffarna är avskaffade och att ibland blir tågen stillastående på grund av att folk hoppat ut på tågen och att det måste rengöra språren.Det händer rätt ofta här tydligen. I lagom tid knatar vi in på skolan där alla lärare ser ut som fågelholkar.Enligt dem så var orienteringen igår och våra namn är inte med på listorna heller! Efter en stunds panik så visade det sig att papperna vi fått av SI är till fel skola.Vi skulle till den andra ISI Tokyo skolan.Men lärarna lovade att ringa och förklara saken för vår skola.Sedan var det bara att ta sig till tunnelbanan och åka lite mer och irra omkring i ösregnet ett tag innan vi i en undanskymd gränd hittade ISI Tokyo.Det var en till kille som också fått fel papper som hakade på oss och det kändes lite betryggande eftersom vi var 40 minuter sena första dagen.Gissa om folk stirrade ut oss.Nåja vi hade inte missat så mycket.

När det blev lunchpaus så visade det sig att ungefär hälften av folket där var svenskar.Helt galet vad mycket svenskar det är här! Vi gick ett helg gäng och åt lunch tillsammans och köpte paraplyer,för många utav oss hade inga paraplyer och var ganska blöta.Efter lunchen var det dags för kunskapstest och ja,det gick väl sådär.Intervjun var en liten katastrof medan hiraganan och katakanan gick aningen bättre. För att trösta oss så gick Pillan,jag och Rebecka runt i stadsdelen där skolan ligger,Takedanobaba för att shoppa lite.I en mataffär hittade vi lite philadelfiaost så nu kan man få något som liknar en riktig macka till frukost och vi köpte tvättmedel så nu kan man tvätta också.Vilket jag ockå gjorde när vi äntligen kommit hem efter att själva ha navigerat oss runt i tunnelbanan.Gick bra eftersom Rebecka fattat hur det funkar där.Rebecka är cool.

Så senare på kvällen med nytvättade kläder och allt så knackade Jimmy på dörren,han undrade om vi ville haka med ut och äta kvällsmat.Klart vi ville det! Så vi var sju tappra människor som begav oss ut i Warabi.Jimmy,Simon från Gbg,Robert med fina frisyren,Linus karnevoren och vi tre tappra musketörer.Vi åt olika nudelsoppor och friterad kyckling med ris.Alltsomallt gick det på 4700 yen,ungefär 380 SEK.Det ni! På hemvägen tittade vi in i en mysig manga/tv-spels/musikaffär och på Seiyu,matvaruaffär.Det finns whisky på 2 liters plastflaskor här.Det finns rätt stort sortiment av alkoholvaror på vanliga mataffärer här.Kommer bli grymt bortskämdm med att det finns dygnet runt öppna affärer här.Nöjda med dagen så gick vi och la oss ganska tidigt eftersom vi planerade stordåd för lördagen.

Den 3 oktober Idag så tänkte vi försöka köpa pendlarkort och kanske ta oss till IKEA eller checka läget i Shinjuku.Jag ska göra ett nytt försök att ta ut pengar och det borde funka nu. Tack igen för alla fina kommentarer!

Sore dewa,mata nee~

Framme!

2009-09-30T20:07:00.002+09:00

Hejsan allihop!

Nu vet jag ju att ni är några stycken som läser här så. ^_^

Resan gick jättebra och vi kom fram till vårt boende utan problem.Vi har under dagen duschat och packat upp och gått till det närliggande 7eleven och handlat lite mat.Vår hyresvärd är jättetrevlig och snäll men han kan inte så mycket engelska vilket blev lite lustigt när jag knatade ner och bad honom byta det flimmrande lysröret i taket.Hehe

Men nu ska jag inte skriva så mycket mer just nu utan jag ska återkomma till det senare.Ville mest tala om att vi lever,mår bra och boar in oss.

Bilder med mera kommer senare alltså.

Tack alla ni som lämnar så fina kommentarer,jag kommer nog inte kunna svara personligen på alla på en gång men jag läser dem det ska ni veta.Tack <3

Sore dewa mata nee~

Ps.Klockan är här 20:12 på kvällen.Ds.

Massa saker!

2009-09-25T17:02:00.003+09:00

Oh,jag pratade nyss med japanska ambassaden.Folk har blivit sjuka där men kvinnan jag pratade med sa att om jag kom sent på dagen så borde det vara klart tills dess.Så jag hoppas på det bästa och åker dit helt enkelt.Så passar jag på att kidnappa med mig min lilla mamma också.Inte för att jag har något emot att åka ensam men det är fruktansvärt tråkigt.

Något annat som är lite tråkigt men nödvändigt var att vi igår fick den sista vaccinationssprutan.Inte för att jag är hypokondrisk av mig men man ska kolla upp sina vaccinationer innan man åker,basta!Det blir en utgift men den kan mycket väl rädda ens liv.Om man ser till hur ofta man bör fylla på vissa vaccinationer så blir det en droppe i havet.

På vägen hem från vaccinationskliniken så passade vi på att handla inför picknicken på lördag.Vi hoppas på väder som tillåter att vi har avskedspicknick både för oss och picknicksäsongen.Badankor och såpbubblor är också inbjudna!
Det låter konstigare än vad det är med badankor och såpbubblor.I somras hade vi en grillkväll där man helst skulle ha en badanka med sig och det temat tänkte jag fortsätta på.Nu trodde ni att jag glömt såpbubblorna,eller hur? Men det har jag inte,de får vara med för att det är både fint och roligt med såpbubblor.Så om ni skulle se ett gigantiskt moln av såpbubblor sväva omkring i Västerås imorgon då vet ni att det är där vi har picknicken.Hehe.

Slutligen,skåda!Tobis är klar med bloggens utseende! Visst känns det stämningsfullt nu? Enkelt men fint.Tackar så mycket Tobis! <3

Det är nu 4 dagar kvar,kanske dags att börja packa.

Sore de wa,mata nee~

Ps.Det är krikonbär på bilden.Ds.

Episk resa till ambassaden! Maratoninlägg!

2009-09-25T01:02:00.012+09:00

Igår var en helt sjukt späckad dag då Pillan och jag for till Stockholm för att få stämplar i våra visum. Fast det var bara som vi fått för oss men det kommer lite längre ner. Tyvärr inga bilder från Stockholm, för jag orkade inte ta med kameran. Jag ville inte dela upp detta på flera inlägg så jag rekommenderar er att ta en stor kopp te och paus då och då.Okej,då kör vi! Kyah!

Dagen började med att nere på Västerås centralstation så konstaterade vi att parkeringsautomaterna endast tar mynt. Som tur var så hade vi hyfsat gott om tid så jag hastade till Pressbyrån och växlade till mig en hel guldskatt i mynt. Men vi lärde oss inte bara det utan också att det finns små blå tågbiljettautomater som är mycket smidigare än de andra automaterna. Inget mer nervöst magsårsframkallande köande vid de grå automaterna där den längst fram tar två och en halv evighet på sig att bli färdig! Det kan jag leva med!

Så för att fira detta satte vi oss bekvämt tillrätta på tåget och lyssnade på Sveriges Radio P3 på min mp3-spelare tills täckningen blev alltför dålig och då växlade jag till animesoundtracklistan. Kan man inte lyssna på radio så lyssnar man på japansk musik, i alla fall om det råkar vara så att man är på väg till japanska ambassaden i Stockholm.

Det första vi gjorde när vi klev av tåget var att invadera Pressbyrån, tillsammans med en tredjedel av alla resenärer kändes det som. Jag nöjde mig med att köpa bussbiljetter medan Pillan tankade upp med kaffe och kanelbulle också. Vilket ju inte var så konstigt med tanke på hur lite stackaren fått sova. Kanske var därför som hon hittade busshållplatsen först också men jag tror dock inte världen är redo för en Emma som druckit en hel kopp med kaffe ännu. (För att inte tala om att jag själv inte är redo än!) Vi passade på att njuta av bussturen och konstaterade att Kungliga Dramatiska Teatern är en ganska pampig byggnad, sådant bygger man inte längre vet ni. Jag lyckades få av oss vid rätt hållplats men sedan var det lite värre. Ambassadområdet är väldigt speciellt och det är ett myller av övervakningskameror, säkerhetsgrindar och kostymklädda män som kryper omkring i buskarna. Det sista kanske är överdrivet. Vi var inte så fel som jag befarade när Pillan frågade om vägen, det råkade bara vara så att amerikanska ambassaden skymde sikten. Inte helt förvånande att den var gigantiskt heller. Då var den japanska mycket mindre och behändig men minst lika respektingivande. Väl inne efter ett kort samtal med vakten via porttelefonen så bänkade vi oss vid ett skrivbord och började fylla i papperna. Det borde ha varit enkelt men av någon anledning så är det långtifrån enkelt när jag och Pillan ska fylla i papper. Vi hittar alldeles för många tolkningsmöjligheter på vissa rader. Till slut gick Pillan till luckan och började ställa den stackaren på andra sidan en rad olika, för oss, fullt logiska frågor. Men jag trodde mitt hjärta skulle stanna när hon frågade om han kunde japanska. Vi misstänkte i efterhand att det var därför som han sa att vi kunde ju öva kanji genom att fylla i skolans adress på pappret. Ungefär då gick det upp för mig att vi nog inte var så pålästa om hur man skulle fylla i de där papperna som vi trodde. Pillan sprang till och med ut och ringde upp SI utanför säkerhetsområdet för att få tag i telefonnumret till skolan. Till slut hade vi fyllt i papperna och lämnat in passen. Då kom nästa kalldusch. Det tar tre arbetsdagar att få det här klart och helst ska vi komplettera med vår boendeadress så fort som möjligt. I bästa fall kunde jag hämta papper och pass på fredag. Kruxet är ju bara det att Pillan jobbar dubbelpass på fredag men vi kom runt det genom att Pillan ordnade så att jag kan hämta ut hennes papper och pass också.De var väldigt snälla där på ambassaden för de höll öppet en halvtimme längre än vad de brukar ha men å andra sidan bjöd vi på förstklassig underhållning medan vi fyllde i papperna så det gick nog jämnt ut.

Efter detta spektakulära besök på ambassaden så ansåg vi oss vara värda en hel del belöningar som till exempel en asiatisk buffélunch med stor sushi avdelning! Dock måste jag inflika att det är något visst med Soya hemma i Västerås. Vidare fortsatte vi mot en episk pilgrimsvandring till Sf-bokhandeln där vi började fundera över hur långt bort den egentligen låg innan den lilla gröna draken dök upp. Som vid de flesta av mina besök i butiken började jag med att gå runt några varv inne i butiken, ungefär som en katt som kollar av sitt revir. Fast jag inte anser att Sf-bokhandeln är mitt revir, den är mer som mitt heliga tempel. Konstigt nog köpte jag bara det jag tänkt mig att köpa. Haruki Murakamis ”Kafka on the shore”, Christen Hadens ”Virka läskigt söta figurer” (svensk översättning) samt Åsa Ekströms ”Sayonara September.” Hur fantastisk Åsa och hennes serie är får bli ett separat inlägg längre fram, annars tar detta aldrig slut. Glad i hågen och på rosa moln svävade jag ut ur butiken efter en betydligt mer verklighetsförankrad Pillan som började känna att det var nog med Stockholm för dagen. Då steg jag in som den superhjälte jag är och bjöd oss båda på milkshake. Pillan tog hjortron och jag tiramisu. Har ni tänkt hur bra tiramisuglass passar till milkshake? Men sedan kunde inte ens jag neka till att vi borde åka tillbaka till Västerås så vi inte skulle missa intervjun med VLT. Därför blev det lite tokigt för egentligen skulle vi ha träffat Michelle också men så blev det inte. I bästa fall kanske jag kan träffa henne på fredag om jag ska till Stockholm då. Det börjar bli lite för mycket på en gång för mig att hålla reda på och hinna med.

På tåget hem tog jag hand om Pillans tågbiljett för hon slocknade fortare än kvickt medan jag höll mig vaken tills konduktören kom förbi, då lyssnade jag på stämningsfull anime musik och började läsa ”Sayonara September”. Jösses, jag föll pladask och nu är jag hopplöst förälskad i denna serie som är så otroligt genomarbetad såväl manus som bildmässigt. Eftersom jag var helt inne i mangan var det ren tur att jag hörde att vi närmade oss Västerås stationen och hann väcka Pillan. Då vet man att det är en ruggigt bra manga.

Eftersom vi hade åkt hem lite tidigare än väntat så hade vi tid över innan intervjun så vi begav oss till gamla goda Café Stugan för ytterligare fika/mellanmål. Jag nöjde mig med ett stort glas kallt iste. Det var ganska pirrigt när reportern kom och vi skulle svara på hennes frågor. Så här i efterhand undrar jag hur mycket vettigt vi sa egentligen. Mest har jag en känsla av att jag pladdrade på en massa av bara farten och inte gav någon annan en syl i vädret. Förhoppningsvis räcker det till en skaplig artikel. Kan erkänna att vi inte gjorde arbetet lättare för den stackars fotografen heller. Utan fnissiga som små barn som vi var så blev det en hel del flum. Men för att citera mig själv ”ni får ju väldigt glada bilder i alla fall”. Några blev jättefina faktiskt så det är nog ingen fara. Ung redaktionen består ju trots allt av unga och väldigt professionella människor. Däremot så återhämtar sig nog våra egon aldrig från det här. Nu är det bara till att otåligt vänta på resultatet.

Vi avrundande hemresan med att titta in hos Carola och prata en liten stund och bara varva ner. Vi blev lite fördröjda för Pillan hade fått fatt i ”Sayonara September” så vi kunde inte åka innan hon läst färdigt. Hon är ofta sådär härligt charmig. Summa summarum så hade vi en rolig dag tillsammans där vi lärde oss mycket, skrattade gott och slapp springa efter tåget.
Det kan nog inte bli så mycket bättre än så. Det är 5 dagar kvar!

Ps. Bilderna är tagna idag och är tänkta som en present till min japanska brevvän. Men ni får också vara med. Ds.

Sore de wa, mata nee~

Det går undan!

2009-09-22T22:42:00.007+09:00

Idag är en mycket speciell dag,fast det är det ju nästan alltid när jag skriver.Skämt åsido,idag är det inget mindre än 7(sju) dagar kvar!Om jag lite snabbt ska sammanfattar vad som hänt sedan jag skrev sist så är det som följer.

VLT har hört av sig men det är lite löst om det är aktuellt med att vi medverkar.Jag gav nog inte det bästa av intryck över telefon.Dessutom så måste vi tänka ut något lite mer intressant med en krok på slutet.Fast jag blev nog lite skeptisk när det var Ung redaktören som hörde av sig också.Har fått för mig att vi är precis på gränsen till att vara för gamla där.

Den stora väskan är inköpt och det blev då en 60+5 liter.Många skulle nog säga att det är en för stor väska att ta med sig till asien men nu är det ju inte backpacking i första hand som gäller utan vi ska ju vara bofasta i alla fall ett halvår.Den duger alldeles säkert utmärkt.

Fikakalaset för släkten gick fint,nästan alla kom och jag hade lyckats baka en hel del.Citronpaj med hallonmaräng, After Eight-kakor,havtornscheesecake med kiwimarmelad,mazariner och devil's chocolate cake.Enda som jag egentligen inte var nöjd med vad citronpajen med hallonmaräng.Marängen blev inte helt hundra vilket gör att jag misstänker att äggula smugit sig ner bland äggvitan.Trist men det är sådant som kan hända.Vidare hittade småtjejerna mitt stash av japanskt godis så det försvann på några få sekunder.Jag vill påpeka att de frågade om de fick smaka och det fick de.Jag bara väntade mig inte att det skulle gå så fort,för de hade ju nyss fikat.Barn är roliga ibland.

Sista arbetsdagen var i söndags och det kändes väldigt konstigt att åka hem och ha lämnat ifrån sig nyckeln och tömma ur sitt skåp.Väl hemma firades det med varma kantarellmackor och lite varm sake.Sedan mös jag framför tv till Poirot.David Suchet gör en helt formidabel tolkning av Hercule Poirot. <3

Igår var jag till frisören och hör och häpna,nu har jag något som kan kallas en frisyr.Jag kan fortfarande sätta upp håret i en hästsvans och det blev en lugg.Inte helt som jag tänkt mig men jag är nöjd.

Just nu är det mycket som snurrar runt och det är massor som man ska komma ihåg och hinna göra innan man åker.Jag glömmer säkert något jätteviktigt.Men det har jag inte tid att tänka på nu.Måste fixa till mig lite inför ikväll,då det är personalmiddag nere på stan och så se till så att jag har koll på det jag ska ha med mig imorgon.Då ska Pillan och jag till japanska ambassaden i Stockholm! Aldrig en lugn stund!

Sore de wa,mata nee~

Äventyr i sikte!

2009-09-10T01:49:00.001+09:00

Det är 20 dagar kvar! Det betyder att det är lite drygt tre veckor kvar! Otroligt vad tiden går ibland.Jag och Pillan har väntat väldigt länge och nu börjar det äntligen bli dags.

Igår var en ganska händelserik dag i sin anspråkslöshet.Den började med att jag flyttade runt på lite möbler och arrangerade saker på ett litet vitt,runt bord och fotograferade det.Om det blir tillräckligt bra så kommer det märkas här på bloggen.Men det som ändå gjorde dagen var synen i våra brevlådor; visumet hade äntligen kommit!Nu ska vi bara ta lite fler ID-kortsbilder och åka till japanska ambassaden i Stockholm så är visumen klappade och klara.Dessutom så fick vi adressen till vårt boende! Vi blev så uppspelta att vi hoppade omkring och tjöt av ren glädje.Tur att vi bor på landet så ingen såg eller hörde oss. Med anledning av detta firade vi genom att dricka te,vilket vi i och för sig gör ganska ofta men ändå.Ett teparty är ett teparty. ^_^

Jag vet inte om det var teet eller Pillans sällskap eller visumet som gjorde det men plötsligt satt jag vid datorn och fixade papper efter papper.Jag skrev under min CSN studieförsäkran och begäran om utträde ur facket för att sedan säga ifrån medlemskapet i Fantasybokklubben till att betala SI-avgiften och studera utomlandsförsäkringen.Alltihop gick av bara farten och ni må tro mig när jag säger att det är skönt att ha det avklarat.Nu är det ju nästan bara att packa väska kvar ju! Fast jag måste nog köpa en väska att packa i först. ^_^'

Idag var jag inte lika mycket i fixartagen men jag kontaktade i alla fall VLT,(Västmanlands läns tidning) och det verkar som att det inte är helt omöjligt att de kan vara intresserade av att göra ett reportage om oss! Dessutom kanske vi kunde skriva lite kort då och då om hur vi har det.Även om det bara är väldigt vagt just nu så har vi ju i alla fall försökt.Kommer vi med och kanske får skriva lite så kan vi ju låtsas att vi är resereportrar/korrespondenter.Vi har ju pratat om att försöka göra reportage till programmet P3 Planet också men där är det redan ganska många som pratar om Japan så det gäller att vi hittar en egen nisch i så fall. Vi är lite sugna på att få vara resereportrar och Pillan fick lite blodad tand när hon medverkade i programmet Mitt P3 i våras.Fast det kanske mest är jag som tittat för mycket på Travel Channel och tyckt att det verkar vara spännande att vara resereporter? Är det så konstigt att någon som aldrig åkt utomlands är så besatt av att resa?

Annars firade jag idag med att ha på mig min fina gröna sjal och läsa One Piece manga.Nu har jag läst ut alla One Piece jag hade och nu måste jag vänta tills nästa paket kommer innan jag får veta hur det går.Även om jag vet att jag borde lägga all ledig tid jag har på att studera så känns det avkopplande att läsa manga,för det vore ljug om jag sa att jag inte började bli pirr-glad-nervös-spänd nu.För det är jag.I helgen är det tänkt att det ska bli en krogrunda och så ska jag ha fika med släkten på söndag.På lördagen hittar man mig i köket med mjöl i håret i full färd med att baka alltså.Fast innan det så ska jag fixa de sista ID-kortsbilderna.Det är mycket med det här att fixa sakar,bara vara och ta avsked innan man åker ut och reser.Vi åker ju lagom till det att hösten hinner börja på allvar vilket känns ganska okej.Här i Sverige står ju hösten lite för nystart och ombyte.Snart far vi! Äventyr i sikte! ^___^

Sore de wa,mata nee~

Äntligen September!

2009-09-02T04:47:00.005+09:00

Idag är det den första september.Det är inte klokt hur otroligt det är att det blivit september till slut.Jag var nyss ut och satt en stund på trappen.Ibland kan kvällarna vara så fantastiska här.Luften är ljummen och sval och mörkret är mjukt av den nästan helt fulla månens ljus.Allt jag kunde höra var syrsor och vindens sus i träden.Så fridfullt,så underbart.En sak jag definitivt kommer att sakna när jag är därborta i Japan.För det är ett som är säkert,jag måste åka.Med mod i barm!

Det kanske märks att jag läst en sjutusans massa One Piece manga?Av budgetskäl följer jag serien på svenska.Inte fy skam för det men jag är ganska ovan att läsa saker på svenska.Egentligen borde jag väl läsa så mycket manga på svenska som jag kan,för att gynna japansk-svensköversättarna.Problematiken är dock att utgivningen av titlar på svenska sällan är av mitt intresse.Gud det där lät ju ganska stroppigt och kaxigt!Nåja,vad jag menar är att jag aldrig kommer läsa tex Tokyo Mew Mew och vara genuint intresserad.

Vad har jag gjort annars idag denna hett efterlängtade första septemberdag? Inget direkt storslaget.Fick tummen ur och fotade pärlplattorna jag gjorde för ett tag sedan.Till och med mitt episka tekanneunderlägg är komplett i all sin glans! När jag ändå hade kameran framme så passade jag på att fota mina förvärv från marknaden i helgen.Fast bilderna blev inte så bra.Långt kvar tills det blir någon fotograf av mig men jag var ju tvungen att försöka i alla fall.Mina fynd var en packmanmunkjacka,en grönsvart sjal och en kakigrön väska.Jag kommer inte ihåg sist jag föll så pladask för en jacka.Bilderna kommer lite längre ner!

Just det! Pillan tittade över idag! Tack vare hennes detektivarbete så är försäkringspapperna så gott som klara! Hon är så flitig så hon har dessutom hittat några tänkbara stipendier som vi kan försöka söka.Vilken ung kvinna va? Vad gjorde jag utan henne? För att göra en One Piece referens så är jag lite som Ruffy och lite som Nami.Hur som helst så är hon helcool! För att fira drack vi te och läste manga.Jag var helt inne i en One Piece pocket och hon i en Vampire Knight.Så mycket reklam som det förekommer i det här inlägget borde jag antagligen betala skadestånd.Hoppas inte,jag måste samla så mycket pengar som möjligt.

Det börjar dra ihop sig nu.Åh just det,bloggen kommer förmodligen att uppgraderas utseendemässigt en del framöver tack vare en väldigt snäll och speciell kompis. <3
Det är knappt 28 dagar kvar nu....

Mata nee~

Ah! Redan Augusti!

2009-08-19T16:33:00.005+09:00

Kan ju börja med att kommentera följande inlägg med att jag började skriva igår men inte postade den förrän idag samt att jag inte orkade skriva om texten.

Vänta vad tusan? Har jag inte skrivit sedan den 28:e juli? Dra på trissor...
Men å andra sidan så har det inte hänt något direkt jättespännande och jag har inte kännt att jag haft tid eller kreativitet nog för att skriva något bra.

Idag är det 43 dagar kvar och både Pillan och jag börjar bli ganska taggade.Visst,vi är nog båda lite nervösa och kopiöst pirriga också men nu känns det mer på riktigt.I vårvintras kändes det så avlägset,som om det var en dröm,att vi nästan inte trodde att det var på gång på riktigt.Men det är det ju,det är ingen dröm och är det det så är det en som är på väg att slå in och bli verklighet.Fast nog känns det lite overkligt fortfarande.Snart ska vi dra till Tokyo liksom.Vem trodde vi skulle fixa det? Knappt vi själva ens.Pillan och jag har haft så många planer genom åren som runnit ut i sanden och dylikt men den här gången har vi hållit oss i kragen.Men så är vi ju vuxna nu.

Appropå resan så fick jag ett glatt besked en dag förra veckan när jag satt och åt sushi.Jimmy,killen som vi träffade via vår japansklärare här i stan ska inte åka hem när vi åker dit.Han ska förlänga sin vistelse.Hade jag inte varit ute bland folk och hade jag haft Pillan i närheten är chansen stor att det dansats någon glädje/segerdans.Han sa att han kunde hjälpa oss med papper och annat,bli lite av en fadder.Vi är skyldiga honom en öl eller två.Då kan vi slappna av lite och inte oroa oss så mycket.Skönt om man kan ta det lite den tid som är kvar.

I fredags var det väldigt chill på grillfesten trots arbetet med den.Pillan och jag fick dock till en hemma hos henne,det tog oss ju bara hela sommaren.Succén var ett faktum och alla hade trevligt.Det var ett par stycken som hade badankor med sig dessutom! Mina skäl till badankorna var helt enkelt för att se hur många som tog med sig en anka och för att klura ut om man kunde genomföra ett litet bus med just
badankor.Jag ödslade dock inte mycket energi på att tänka ut planer den kvällen.Vevve och Tomas hade med sig en muta dessutom; Strandfia! Ett uppblåsbart fia med knuff spel.Det måste vi ju bara använda någon gång innan vi åker.Dagen därpå så mådde vi väl kanske inte prima men rätt bra ändå.Mmmm man måste älska varma toasts på morgonen.Pillan var den som var handlingskraftigast av oss men enligt henne så blir det lite så när man har fest hemma hos sig själv.Andra saker förutom att dega i utemöblerna var att rädda Max glasögon från ensilagebalarna och jag
hämtade gott vatten från stallet.Stackars Pillan fick också lov att fixa med sin bil.Hon hade fått punktering dagen innan.En metallbit satt fast i däcket.Sedan var Wictoria jättesnäll och skjutsade hem mig och Tobis.<3

Väl hemma var det inte chill som gällde,snarare så lagade jag paneng curry lite raskt och sedan åkte mamma,pappa och jag hem till Carola.Vi tänkte äntligen ge Lisa hennes födelsedagspresenter.Det var på tiden liksom men vad gör man när folk blir sjuka så man inte kan fira dem?Plus att vi hade tänkt att hon skulle nog vilja ha dem innan skolstarten på måndag.Pappa passade på att vittja Carolas krusbärsbuskar med hennes tillåtelse och när han kom hem så kokade han kräm på bären.Det var en mysig kväll men tyvärr orkade jag inte äta just något av rabarberpajen.När vi kom hem igen så avrundade jag med ett långt varmt bad och med att läsa lite One Piece.

Sedan kan vi hoppa fram till måndageftermiddag för då kom Pillan över och hon gjorde mig sällskap vid pärlplattorna.Jajamensan,vi la pärlplattor som om det inte fanns en morgondag.Det kanske kommer bilder på pysslet vid ett senare tillfälle.När vi blev hungriga så bakade vi scones och gjorde te.Klart man måste ha ett spontant afternoon tea.Kiwimarmeladen som jag gjorde förut är nog
favorittillbehöret.Det var då jag började prata om hur charmig One Piece är.Så efter lite blädder i en mangapocket blev vi ju liksom tvunga att kolla in animen.Nu verkar det inte bättre än att Pillan gillar serien också.Hon sa efter varje avsnitt
"Nästa!"Innan vi visste ordet av så hade vi sett typ 9 avsnitt.One Piece är ju en riktig långkörare med 47 pocketböcker och 407 animeavsnitt.Vilket gjorde oss lite nedstämda.Tiden får utvisa om vi orkar se allt.Men än så länge kan jag säga; slagsmål har aldrig varit charmigare!

Nu ska jag göra lite annat innan jag ska iväg till jobbet.Det är 43 dagar kvar.
Sore dewa,mata nee~

Börjar pirra nu

2009-07-28T17:51:00.000+09:00

Regnet öser ner idag.Trots att jag är ledig idag så stör det mig inte så mycket,såvida det inte tänker börja åska förstås.Fast det är på sin höjd irriterande om det inträffar.Nu var det ju dock inte regn och åska som jag hade för avsikt att skriva om.Jag var mer inne på att reflektera över att det är 64 dagar kvar tills det är dags.

Mest har ju våren och sommaren hittills kretsat kring saker som måste göras och en nästan olidligt lång väntan.Nu när det inte är så lång kvar alls,bara en sisådär 9 veckor,så känns det plötsligt lite underligt.Jag har inte alls träffat så mycket vänner,hängt på fester eller tillbringat dagar på en filt i Vasaparken som jag tänkt.Förlåt till alla er som hade velat umgås med mig i sommar.

Vidare funderade jag på saker som jag skulle sakna när jag är där långt borta.Vissa saker som till exempel att vakna på morgonen,i min säng,i mitt rum och höra regnet smattra mot taket eller att dyka upp på Västerås Äventyrssällskap och bli indragen i någon spontan och helt lysande spelomgång.Bara för att jag ville visa på de där små sakerna i vardagen som bara finns där så kom jag inte på fler exempel men det är nog lika bra,annars hade det här inlägget kunnat bli hur långt som helst.

Andra saker som jag nog kommer sakna är,pinsamt nog,mer av en materialistisk karaktär om jag skulle klä det i ord.Då menar jag att jag som exempel kommer att sakna nallebjörnen som sitter på sängen och förmodligen både en och fler av mina böcker.De flesta som känner mig vet att jag är en samlare sedan länge.Jag vill inte påstå att samlandet enbart går ut på att ha en massa saker utan det är lite mer komplicerat än så. Det är hemtrevligt på ett sätt och så är det lite spännande att samla också.Men det som jag tror är kärnan egentligen är att att det är en viss trygghet. Vardagens rutiner och var sak på sin plats skapar ju en viss trygghet eftersom de flesta av oss människor är vanedjur.Jag är nog en av dem och därtill så har jag inte kunnat drömma om att jag en dag faktiskt skulle komma iväg på ett äventyr i denna storlek.För att åka till Japan och vara där längre än två veckor,som de flesta av de där rundturs resorna är på,det är lite mer storslaget än det mesta annat som jag har tagit mig för hittills i livet.Det ger helt sonika mer pirr än ett vanligt karusellåk på Gröna Lund samtidigt som det här pirret börjat infinna sig på daglig basis så ska det också bli väldigt skönt att få komma iväg.På något sätt så tror jag att det blir lite som en nystart och kommer ge mig mycket nytt att tänka på samtidigt som jag kommer kunna reflektera och filosofera över saker som varit på ett annat sätt. Vare sig jag vill det eller ej så kommer mitt perspektiv på tillvaron ändras radikalt och då kan jag lika gärna dra nytta av det menar jag.

Nog om detta pirr, nu tänkte jag rapportera lite "inför resan fix".Förra veckan så passade jag på att klara av de mesta av de bankärenden som var kvar.Nu väntar jag på att 2 nya bankkort skall komma hem i brevlådan.Det är ju inte klokt vad mycket ärenden det har blivit till banken eller mängden papper som fyllts i men det känns värt det nu när det snart är dags.Efter banken var jag in på hos Specsavers och fixade lite nya glasögon.Ett reservpar kunde vara bra att ha tänkte jag plus att nu kommer jag att för första gången få riktiga solglasögon.Jag vill allvarligt talat inte ens föreställa mig hur det skulle varit om jag blivit tvungen att fixa nya glasögon i Tokyo.Jag kom dessutom ihåg att gå in på resebyrån där vi köpt
flygbiljetter och boka vegetarisk mat.Tänk att jag kunde glömma det men så var vi ju in till dem precis innan stängning när vi fixade biljetterna så det blev lite bråttom då.När jag ändå var nere på stan så köpte jag en skrivbok som är tänkt att bli pappersversionen av bloggen i händelse att jag blir utan möjligheter att komma åt dator och internet.Nu när jag skummar igenom det här stycket så känns det lika virrigt som den dagen var när jag (och min kära mor.) hattade omkring i Västerås.Det var en mycket produktiv dag.

Åh,just det,jag mejlade kontaktpersonen på SI,Josefine,och enligt henne så skulle visumpapperna dimpa ner i brevlådan när det är ungefär en månad kvar.Vidare instruktioner skulle följa med papperna men tydligen så ska antingen både jag och papperna alternativt bara papperna till Japanska Ambassaden i Stockholm.Jag hoppas innerligt att det är lika enkelt som det verkade.Nåja,det får jag ta när papperna kommer.Nu tänkte jag bläddra lite mer i den tidning om digital fotografering som jag spontanköpte igår.Den har en stor guide om landskapsfotografering....

Sore de wa,mata ne!

Mitt i sommaren

2009-07-19T19:38:00.000+09:00

Det var ett bra tag sedan jag skrev sist det är jag fullt medveten om.Det har också hänt en hel del sedan jag sist skrev,ute i världen i alla fall.Dessutom måste jag erkänna att jag snickrat på det här inlägget i ungefär en vecka nu,vilket ju är ganska så karaktäristiskt för mig.Om två dagar,är det exakt tio veckor till dess att vi åker.Det börjar kännas lite svindlande när man tänker på det.

Jag minns så väl när jag satt i april och tyckte att det var så fruktansvärt långt kvar men nu är vi mitt uppe i sommaren som nog blir särskilt uppmärksammad för att the king of pop,Michael Jackson gick bort bara 50 år gammal.Det kanske låter lite hårt att säga så här men mer än så mycket utrymme får han inte på min blogg.Hela världen hyllar honom oavbrutet.Därför tänkte jag lämna honom lite ifred.Stackaren. Visserligen har det hänt mycket andra saker också i sommar som fått global spridning men jag vet inte om jag har någon särskilt lust att kommentera krig och annat. Det finns så många andra som förstår det bättre än vad jag gör.

Då är det lite mer upplyftande att konstatera att den japanska
rockstjärnan Miyavi spelar i Stockholm i september.Det är ingen cykel om du inte skulle råka känna till honom,att jag gör det beror nog mest på min umgängeskrets och mitt intresse för Japan. Så istället för att ge en lång föreläsning om vem han är så hänvisar jag hellre till youtube för den som är så pass intresserad.Särskilt videon till "Selfish Love" kan varmt rekommenderas.

För att fortsätta på det österländska temat som jag halkade in på så ägnar jag en hel del tid just nu åt att leta reda på och se kung fu filmer.Det må vara extrem nördvarning på detta men det kan ju kvitta.Tyvärr blev jag i samma veva som detta medveten om att det inte finns någon kung fu klubb i Västerås.Hur mycket suger inte det på en skala? Verkar som att jag får mysa i fåtöljen med en kopp te och se på när Jackie Chan och Bruce Lee spöar skurkarna ett tag till.Inte mig helt emot förstås.(Hehe)

Från det ena till det andra och tillbaka igen,det finns inte så mycket konkret att berätta om förberedelserna inför resan tyvärr. Pernilla och jag håller som bäst på att fixa med att skaffa en hel arsenal med nya bankomatkort och lite andra bankrelaterade ärenden.I fredags passade jag på att kolla på vandringsväskor när vi ändå var i stan.Pernilla fick sig ett par goda skratt där.Väskprovning kan vara ett väldigt knepigt företag och då har jag inte ens nämnt alla remmar som finns på sådana väskor! Men efter många om och men så verkar det ljusna lite.Just nu lutar det åt att jag köper en större väska än vad som var tänkt ursprungligen.Så även om inte mycket händer så är det ändå något som är på gång.Nu funderar vi mest på om visumansökningarna gick igenom, det har varit ganska tyst från SI ett bra tag nu.Dags att skicka lite mejl till dem.

För övrigt blev det ju inte som det var tänkt med lajvet,Ockupationen av Ardur del II.Det fick lov att ställas in på grund av för få deltagare.Nu ser det ut som att del två kommer gå av stapeln först nästa sommar istället och det i sig gör ju att
det är osäkert om jag kan medverka.Så jag är lite ledsen i ögat eftersom det blev inställt samtidigt som det kanske var rätt bra att jag fick vara ledig i en hel vecka.Den ägnades åt till att läsa böcker,se på film,träffa lite folk man inte träffat på länge och i största allmänhet ha det rätt bra.

Förresten,den som känner att det vore roligt att få ett vykort eller ett genuint brev ner i brevlådan kan ju mejla sin adress så kanske jag kan skicka i alla fall några rader.

Åh,just det,det är 73 dagar kvar!

Sore de wa,mata nee~ !

Episkt som tusan!

2009-06-22T16:22:00.001+09:00

Idag kära vänner och andra medmänniskor är det en mycket speciell och episk dag.Den är så episk så att det borde spelas pampig och mustigt svulstig filmmusik i bakgrunden hela dagen.Men för att återgå till det som ju är så pass episkt,det är ju inget mindre än 100-dagar-kvar-dagen! Okej kanske inte är så episkt att man måste ha mustig filmmusik i bakgrunden hela dagen men väl minst en timme eller så.En liten milstolpe är det ju ändå.Passande nog är veckans ordspråk i min kalender just "En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg" Kinesiskt ordspråk.

Idag så ska jag visserligen en sväng förbi jobbet och vara lite allmänt samhällsnyttig men sedan är tanken att dricka lite te och bara njuta av denna 100-dagar-kvar-dagen.Dessutom så kommer jag nog kanske prata lite mer med min japanska brevvän.Lite snopet att vi pratar mest engelska,trots att han inte kan särskilt mycket engelska.Får ta tag i detta oavsett hur mycket han skrattar åt min japanska.Fast han skrattar inte på ett elakt sätt utan mer som att det bara är för roligt med tanken på att en utlänning vill lära sig japanska.Eller något liknande.Han är lite som de flesta jag känner,gillar att spela spel,lyssna på metal musik och klä sig i mörka kläder.Utöver det så uppskattar han att fiska.Varför vet jag inte men det måste jag ju inte veta heller.Kan ju spara några frågor till senare också.

Apropå det så blev det ingen mer episk bild än så eftersom jag inte tagit särskilt många episka bilder och inte kände för att googla "episk" heller.Men var beredda på att jag nog återanvänder bilden några gånger till.Inte för att det är bra för miljön utan för att den säkert passar till flera teman.Just idag kändes den lite episk och väldigt symbolisk med ett fönster ut mot något okänt.(Ja nu råkar det vara så att det där fönstret i verkligheten finns i St. Karins ruin vid Stora Torget i Visby och vätter mot restaurang Rosengårdens uteservering.)

Något annat okänt är hur jag ska få till allting till dess att jag åker.Det är inte några stora saker kvar men de behöver ändå göras.Bäst att skriva upp dem i kalendern.Fast just nu får saker och ting stå tillbaka lite för lajvet som känns ganska nära helt plötsligt.Dags att sätta sig vid symaskinen och sy lite nya kläder och just det,helst ska jag fixa ett par skor också.Men borde väl börja med att skicka in min karaktärs bakgrundshistoria.Heeeh~

Nåja det får jag jobba med under resten av veckan,

Sore dewa,mata ne!
100 dagar kvar! ^_^

Ett Bedrägligt Lugn

2009-06-11T01:18:00.000+09:00

Hmm kanske lite för dramatisk titel men vad tusan,någon gång gör väl ingen cykel.Det har varit väldigt lugnt nu ett tag-på bloggen åtminstone.

I skrivande stund har jag väldigt lite att rapportera angående projekt Japan.Men det som ändå är värt att nämna med rätta är att både Pillan och jag fått tummen upp av CSN. (YAY!)
Utöver det så fick jag häromveckan den strålande idéen att jag skulle luska rätt på någon japansk brevvän som jag kunde öva japanska med och överösa med både små och stora frågor.Det är tämligen lätt att hitta många sajter på nätet som förmedlar brevvänner visar det sig,men det verkar vara som med dejtingsajter,helst ska man betala en vacker slant.Nu hittade jag till slut en sida där jag kunde gå med gratis men det kontot är mycket begränsat jämfört med VIP-kontot.Det spelar i och för sig inte så stor roll eftersom jag varken har tid att nyttja sajten eller är helfrälst i att söka brevvänner.Än så länge så är det inte så mycket att rapportera därifrån helt enkelt.Utväxlar lite brev med en kanadensare och får väldigt entusiastiska brev från män från Elfenbenskusten,Uganda och Förenade Arab Emiraten och andra diverse underligare typer.Jag vill inte dissa folk på grund av härkomst,religion eller så,men jag önskar att de kunde sluta med att övertala mig till att åka till deras hemländer.(och helst gifta mig med dem.)

Men nog om det.Nu vill jag blicka framåt mot mer positiva saker.Som att det bara är 112 dagar kvar tills vi åker.Det tar sig! Det finns en hel del saker som måste fixas men det är mest praktiska saker som köpa en väska och dylikt.I varje fall måste jag fixa en ny väska.Kvällar som den här så är det tankar på sådant roligt som håller mig igång.Ja så får vi inte glömma te heller.Te är bra och så har jag fyllt på mitt teförråd som nästan var helt slut.(Till och med bjudteerna!)

Hade velat ha någon rolig bild att slänga upp men jag har inte fotat så mycket på sistone och jag har missat att tigga bilder av Pillan som jag tagit med hennes kamera.Jag är rätt nyfiken på hur såpbubbelbilderna blev. ^_^

Nej,om jag skulle ta och försöka ordna lite papper och kanske plugga lite japanska kanske? Tyvärr har det blivit alldeles för lite sådant på sistone.Måste skärpa till mig-trots den ofta hektiska tillvaron på jobbet.

Sore de wa,Mata ne!

Bördan lättar

2009-06-01T16:59:00.000+09:00

Happ då är det måndagen den 1:a juni.Det är 121 dagar kvar och mina CSN papper är på väg dit de ska och nu känns det som att jag kan börja slappna av ännu lite mer.Inte alls så mycket kvar att fixa vad gäller pappersarbetet.

För att göra denna soliga dag lite extra glassig så är jag dessutom ledig idag.Skönt efter en hektisk helg på jobbet.Det är mer att göra i år än om man jämför med samma tid förra året ändå känns det inte så svårt att ta sig igenom det på något vis.Utöver det,måste nästan beundra golfarna som var ute i den värmen,de måste ju ha blivit stekta...

För att fira denna dag så tänkte jag plugga lite japanska,slappa lite ute på trappen,gymma och kanske ta en promenad.Bara ha det bra helt enkelt.

Sitter och letar efter bilder på en japansk skådespelare,Suzuki Hiroki.Han är för söt helt enkelt.Nu ska jag väl ta och ta tag i det jag hade tänkt och ni kan få ta en titt på sötnosen.

Sore de wa,mata ne!

Sidoäventyr

2009-05-29T18:03:00.001+09:00

Lite på ett planerat bananskal halkade jag in på ett lajv i sommar vad det verkar.Skickade i varje fall in en anmälan ganska precis nyss.Lajvet är Ockupationen av Ardur del 2 och arrangeras av lite allmänt skäggigt folk jag känner.Tanken är att jag ska spela bagarhustru och ungefär så långt har jag kommit just nu.Som det ser ut så kommer det lösa sig rätt bra med hur lajvet ligger i förhållande till mitt förmodade arbetsschema.

Går allt som det ska nu så kommer jag alltså att åka iväg på ett litet sidoäventyr i sommar och damma av lajvgarderoben.Det ser jag lite fram emot faktiskt.Nu ska jag bara se över min utrustning.Kan ju vara bra att ha lite vettiga kläder när man ska åka på ett riktigt lajv.

Sedan fanns det väl inte så mycket att rapportera för tillfället.Har fortfarande lite kvar på det så kallade "pappersarbetet" som jag numera kallar alla papper som har med Japan att göra.Appropå det så har jag faktiskt pluggat lite japanska den här veckan,gäller att försöka hålla igång det här nu.

Utöver det så glöm inte bort Mors dag på söndag! Nog för att man borde visa varandra uppskattning även fast det inte står i almanackan men det är ju inte så fel att fira för den skull heller.

Åh just det,124 dagar kvar! :P

Sore de wa,mata ne!

På riktigt!

2009-05-26T05:19:00.001+09:00

Ledsen ifall jag upprepar mig men nu känns det lite mer på riktigt,snart åker vi.Snart ska vi åka bortom horisonten och se en annan solnedgång...(poetiskt inte sant? ;) )

Idag efter att jag slutat jobbet så brände Pillan och jag in till stan och gick med fjärilar i magen till Resia i Västerås.Det kändes så stort liksom att det var dags att köpa biljetterna.Vi satt som små barn och väntade otåligt på att få öppna våra julklappar medan tjejen som hjälpte oss knappade fram vår resa.Tror vi flög ut på små neongröna moln för att citera mig själv.

Efter det var det blandade känslor inför nästa omgång vaccinationer.Det var dessutom lite knas där eftersom det blivit strul med vår betalning.Man ska ta tre sprutor för japansk encefalit men vi hade bara fått två på vårt kvitto.Men vi kunde få både sprutan idag och få det rabatterade priset.(Om man betalade hela sin vaccination på en gång fick man rabatterat pris.)När vi väl blivit färdigstuckna så tog vi ett varv på stan.Jag kom ju på att jag kunde passa på att köpa en ny mascara äntligen.Behövt göra det ett tag,eller behövt och behövt men men.Nu kan jag sminka mig som jag brukar om jag får lust.

Vad vi däremot inte kunde komma på var ett bra ställe att gå och dricka smoothies på vilket var lite synd men när vi står uppe i parkeringshuset och är på väg hem så kläcker jag den fantastiska idén att vi ju borde äta sushi!Det var ett tag sedan och jag var grymt sugen kom jag på.Kanske var spenderatarmen som det ryckte i men vad fasen,något måste vi ju fira av denna dag med ändå så!Vi valde ställe efter vår pinsamhetsskala.Vad den är och hur den är graderad är en helt annan historia som jag kan återkomma till när jag inte har något viktigt att prata om.I vilket fall så åt vi tokigt god sushi och så fick vi reda på var ifrån familjen som äger restaurangen kommer ifrån;Kina.Jag tyckte att det inte lät helt som japanska ett tag där.Jag har näligen vidgat mitt filmspektra till att innefatta även thailändska-,kinesiska-,taiwanesiska- samt koreanska filmer.Därför tycker jag mig kunna höra skillnad mellan språken aningen lättare,även om jag inte har en aning om vad folk säger.

Mätta och belåtna så åkte vi hem till mig och drack mitt älskade gröna jasminte och gick igenom CSN ansökningar och flummade runt på nätet.Jag passade på att introducera Pillan för mitt nya intresse;asiatisk live action filmer och tv-serier.Vi hade roligt medan vi kollade på Koko wa Greenwood vill jag lova.

Men nu måste jag tyvärr avsluta detta episka inlägg,jag kan inte prata i evigheter.Utöver det så är jag lite för upprymd för att egentligen skriva något särskilt bra.För fjärilsbubblig helt enkelt.Därför slutar jag nu när jag är som mest osammanhängande och glad.

Sore de wa,mata ne!

~nyyah!~

P.S Bara 128 dagar kvar!! ;P D.S

Kitteh says it all!

2009-05-14T05:08:00.000+09:00

Jag vet att inte är måndag idag men detta är en del av kampen mot måndagar.

see more Lolcats and funny pictures

Utdraget

2009-05-13T04:21:00.000+09:00

Följande inlägg skrev jag redan den 9:e maj men på grund av uppkopplingsstrul så har jag inte kunnat posta det förrän idag.Jag är inte särskilt road av att uppkopplingen inte fungerar.Dessutom så var jag inte ledig lördagen i slutändan,jag hamnade på jobbet i alla fall från klockan 15.00.

Den 9 maj 2009

Idag är det lördag och jag är ledig.Det är 144 dagar kvar ungefär tills vi åker.

På Japanfronten denna vecka har jag lyckats få iväg min visumansökning samt de komplementerande dokumenten som inte gick att få tag i tidigare.Det känns så skönt att ha fått iväg dem,som om en börda har lossnat och flugit iväg.Nu är det bara att hoppas på att inget blev fel men det är som sagt en annan historia.

Ytterligare en annan händelse var att i onsdags var det sista träffen med japanskakursen.Det gick hyfsat trots att jag inte hunnit plugga så mycket som jag hade velat.Vi fick dricka ett grönt te som var en blandning av sencha och matcha och så fick vi prova på diverse olika japanska snacks.Ett utav dem var påfallande likt pepparkaksdeg i konsistens och smak.Utöver det så såg jag bland de salta snacksen att det fanns torkad småfisk,vilket är ett av de mer traditionella tilltuggen.Naturligtvis var jag så pass nyfiken att jag var tvungen att smaka på en.Smaken var som en mix av salt,fisk och hav.Inte helt olikt hur fiskfoder luktar om man någonsin matat akvariefiskar.Det var lite tråkigt att kursen tog slut men samtidigt skönt eftersom det nu började bli mycket att hålla reda på och allt mer att ta in mellan varje lektion.Lite svårt att få det att funka med galna scheman,allvarligt talat undrar jag hur Pernilla lyckats plugga så mycket som jag vet att hon gjort.Vi var båda överräns om att vi absolut måste träffa Mika någon mer gång innan vi åker.Man blir så glad bara av att se henne.

Nu måste jag väl ta mig för lite andra saker som tvätten och japanska verb.

Sore de wa mata ne!

Engrish

2009-05-05T21:39:00.000+09:00

Engrish är nästan alltid roligt.Nu när det regnar och är lite blött och kallt ute så passar jag på att slösurfa på internet.Bilderna nedan känns lite som att de passar in fint här eftersom jag är fullkomligt tokig i sushi och jag kan förstå hur det lilla gräset känner sig. ;)

Egentligen tänkte jag inte lägga upp det här på bloggen,men varför inte?

see more Engrish

see more Engrish

Mina Tekannor

2009-05-04T17:52:00.000+09:00

I brist på spektakulära framsteg,äventyr och annat smått och gott så tänkte jag posta lite bilder på mina tekannor,jag är ju trots allt fröken Tekanna.Jag kommer troligtvis försöka fylla ut med liknande inlägg för att inte bloggen ska blir stagnerad eftersom det inte finns så mycket att rapportera inför resan de närmaste månaderna.

Denna snygga designade tekanna med tillhörande koppar fick jag av Pernilla (a.k.a Pillan) i 20-årspresent respektive julklapp 2008 och visst är de fina? Särskilt motivet på kopparna är intressant tycker jag då de tillsammans bildar en enhetlig bild.Lite synd bara att kannan tenderar att vilja droppa när man häller ur den.

Den här blå skönheten var även den en julkpapp 2008! Den fick jag av Vevve och den är verkligen rymlig! Man kan brygga rikligt med te i denna kanna.Visste ni att den dessutom ingår i en teservis? Samlarnerven kittlas...Det enda huvudbry jag har är när den ska rengöras,det är lite pilligt att komma åt överallt.Patinering i all ära men den här kannan är inte gjord för det.

Den här sötnosen är mitt eget fynd under en utförsäljning av kinesiskt porslin.Jag är lite svag för karpfiskar måste jag erkänna.På bilden ser man också två av de totalt sex koppar som följde med kannan.Allt var packat i en vackert tygklädd trälåda.Visserligen är det "bara" fusksiden men den är väldigt fin ändå.

Visst ser den här lite grand ut som Mrs. Potts i Disney's Skönheten och Odjuret? I alla fall tyckte jag det när jag fann den hos Myrorna i Västerås.Den är alldeles lagom stor för att brygga en rejäl omgång te för en person.Tyvärr går den här kannan under benämningen "Knas-Kannan" eftersom te bryggt i den smakar förfärligt illa med en underton av lera.Funderar på att dekorera den lite så den åtminstone skulle se rolig ut eller något,går ju inte att dricka te ur den liksom.

Slutligen en gruppbild då! Nu kanske jag kan koncentrera mig på verb,visumpapper och allt det där som jag förmodligen glömt att jag skulle göra.Bara 149 dagar kvar!

Sore de wa,Mata ne!

Nedräkningen kan börja!

2009-05-02T04:55:00.000+09:00

Då var det äntligen dags att sparka igång den här bloggen,med det smått krypiska namnet. Vem är då fröken Tekanna? Det var en lätt fråga,det är jag,Emma.Varför kalla sig fröken Tekanna? Fröken för att jag är ogift och tekanna för att jag älskar te och tekannor,för övrigt så är jag lite grand formad som en också.På så vis,men äventyren då?För att inte få tråkigt i vardagen så gör jag ofta äventyr av små sysslor men syftet med denna blogg är kopplat till ett mycket stort och omfattande äventyr,kanske det största i mitt liv.I höst ska jag åka till Japan.

Ofta får jag frågan varför Japan av alla ställen,vilket jag har både lätt och svårt att förklara.Det finns mycket som lockar,som fascinerar,som väcker nyfikenhet och äventyrslusta till och med i en sådan hemkär person som jag ändå är.Men jag åker inte helt ensam,utan Pernilla följer också med.Hon kom på det helt själv att hon ville det.Vi har delat mycket under de många år vi varit vänner och nu ska vi även dela detta tillsammans.Hade inte hon kastat ur sig en trött kommentar över msn en sen kväll skulle nog ingen av oss vara påväg att göra det vi nu gör;fyller i visumansökningar för glatta livet.

Det börjar bli bråttom att få in visumpapperna samtidigt som vi inte fick någon förvarning om vilka papper vi skulle ha haft färdiga när vi ringde och bokade för några veckor sedan.Men som med det mesta annat här i livet så verkar vi kunna lösa det här också.Efter ändlösa timmar vid köksborden över otaliga liter rykande hett te så börjar vi så smått inse att vi faktiskt är på god väg att ta oss dit bort till soluppgångens land.Planen som vi arbetat ut är i grova drag att studera japanska i Tokyo i ungefär ett halvår och sedan resa runt i resten av landet och upptäcka det i godan ro i förhoppningsvis ytterligare ett halvår.Allteftersom vi stöter på tips så utökas önskelistan över saker att se och göra när det väl är dags,som tex att bestiga berget Fuji på natten och se soluppgången.

En känsla av total frihet och ro kommer över mig när jag tänker på den soluppgången som ännu är långt bort.Jag har länge kännt av en rastlöshet och instängdhet som behöver botas.Därför är det inte svårt att hitta goda anledningar till att åka iväg på en lång resa.I hemlighet hoppas jag på att nå någon slags själslig upplysning som ger mig insikt,visdom och inre frid.Fast det låter kanske lite för flummigt att formulera det så.

Något som deffinitivt inte är flummigt är vår kvällskurs i japanska som vi läst nu under våren.Vår språkreseförmedlare,SI study international,krävde vissa förkunskaper av oss som vi gladeligen underkastade oss.
Det är klar,det har inte alltid varit roligt att rabbla hiragana och katakanatecken eller att försöka förstå varför just det partikeltecknet ska vara där för att bilda en komplett mening men vi tar det som en del av målet-Tokyo.Närsom det känns kärvt,tungt eller nattsvart så har mantrat "det är värt det","för Tokyo" samt "det är bara xxx dagar kvar!" smattrat i huvudet.Vissa dagar är det allt som håller en uppe.Men nu börjar de totalt 94 hiragana och katakanatecknena sitta någelunda och resten verkar gå mer och mer av sig självt.Fast utan vår otroligt charmiga lärare Mika så hade vi väl givit upp vid det här laget.Appropå det så är det lite lustigt med hur vi kom i kontakt med henne också,hon bor nämligen på samma gata som min syster Carola.Så via henne fick vi kontakt med Mika och sedan när vi bokade kvällskurs i japanska på Folkuniversitetet i Västerås så visade det sig att det var just Mika som hade de kurserna där.Tala om att världen är liten! Egentligen borde jag plugga in verb just nu, men säg inget till Mika! Jag lovar att ta igen det...

Nu börjar det bli dags att summera detta första,långa inlägg och då kan man väl bara säga som så att nu är det definitivt,jag ska åka i höst till ett land på andra sidan jordklotet.De ändlösa kvällarna då jag sucktat över vackra,dramatiska och tokiga bilder därifrån är snart till ända.Bara 152 dagar kvar!

Sore de wa,Mata ne! ^_^

Ps.Har du inte fått nog av detta så kan jag varmt rekommendera bloggen http://www.eargasm.nu/ där Kristoffer väver samman text och bild till den saligt sköna röran som man kan kalla livet i Tokyo.Missa den inte!Ds.