Episkt som tusan!

Idag kära vänner och andra medmänniskor är det en mycket speciell och episk dag.Den är så episk så att det borde spelas pampig och mustigt svulstig filmmusik i bakgrunden hela dagen.Men för att återgå till det som ju är så pass episkt,det är ju inget mindre än 100-dagar-kvar-dagen! Okej kanske inte är så episkt att man måste ha mustig filmmusik i bakgrunden hela dagen men väl minst en timme eller så.En liten milstolpe är det ju ändå.Passande nog är veckans ordspråk i min kalender just "En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg" Kinesiskt ordspråk.

Idag så ska jag visserligen en sväng förbi jobbet och vara lite allmänt samhällsnyttig men sedan är tanken att dricka lite te och bara njuta av denna 100-dagar-kvar-dagen.Dessutom så kommer jag nog kanske prata lite mer med min japanska brevvän.Lite snopet att vi pratar mest engelska,trots att han inte kan särskilt mycket engelska.Får ta tag i detta oavsett hur mycket han skrattar åt min japanska.Fast han skrattar inte på ett elakt sätt utan mer som att det bara är för roligt med tanken på att en utlänning vill lära sig japanska.Eller något liknande.Han är lite som de flesta jag känner,gillar att spela spel,lyssna på metal musik och klä sig i mörka kläder.Utöver det så uppskattar han att fiska.Varför vet jag inte men det måste jag ju inte veta heller.Kan ju spara några frågor till senare också.

Apropå det så blev det ingen mer episk bild än så eftersom jag inte tagit särskilt många episka bilder och inte kände för att googla "episk" heller.Men var beredda på att jag nog återanvänder bilden några gånger till.Inte för att det är bra för miljön utan för att den säkert passar till flera teman.Just idag kändes den lite episk och väldigt symbolisk med ett fönster ut mot något okänt.(Ja nu råkar det vara så att det där fönstret i verkligheten finns i St. Karins ruin vid Stora Torget i Visby och vätter mot restaurang Rosengårdens uteservering.)

Något annat okänt är hur jag ska få till allting till dess att jag åker.Det är inte några stora saker kvar men de behöver ändå göras.Bäst att skriva upp dem i kalendern.Fast just nu får saker och ting stå tillbaka lite för lajvet som känns ganska nära helt plötsligt.Dags att sätta sig vid symaskinen och sy lite nya kläder och just det,helst ska jag fixa ett par skor också.Men borde väl börja med att skicka in min karaktärs bakgrundshistoria.Heeeh~

Nåja det får jag jobba med under resten av veckan,

Sore dewa,mata ne!
100 dagar kvar! ^_^

Ett Bedrägligt Lugn

Hmm kanske lite för dramatisk titel men vad tusan,någon gång gör väl ingen cykel.Det har varit väldigt lugnt nu ett tag-på bloggen åtminstone.

I skrivande stund har jag väldigt lite att rapportera angående projekt Japan.Men det som ändå är värt att nämna med rätta är att både Pillan och jag fått tummen upp av CSN. (YAY!)
Utöver det så fick jag häromveckan den strålande idéen att jag skulle luska rätt på någon japansk brevvän som jag kunde öva japanska med och överösa med både små och stora frågor.Det är tämligen lätt att hitta många sajter på nätet som förmedlar brevvänner visar det sig,men det verkar vara som med dejtingsajter,helst ska man betala en vacker slant.Nu hittade jag till slut en sida där jag kunde gå med gratis men det kontot är mycket begränsat jämfört med VIP-kontot.Det spelar i och för sig inte så stor roll eftersom jag varken har tid att nyttja sajten eller är helfrälst i att söka brevvänner.Än så länge så är det inte så mycket att rapportera därifrån helt enkelt.Utväxlar lite brev med en kanadensare och får väldigt entusiastiska brev från män från Elfenbenskusten,Uganda och Förenade Arab Emiraten och andra diverse underligare typer.Jag vill inte dissa folk på grund av härkomst,religion eller så,men jag önskar att de kunde sluta med att övertala mig till att åka till deras hemländer.(och helst gifta mig med dem.)

Men nog om det.Nu vill jag blicka framåt mot mer positiva saker.Som att det bara är 112 dagar kvar tills vi åker.Det tar sig! Det finns en hel del saker som måste fixas men det är mest praktiska saker som köpa en väska och dylikt.I varje fall måste jag fixa en ny väska.Kvällar som den här så är det tankar på sådant roligt som håller mig igång.Ja så får vi inte glömma te heller.Te är bra och så har jag fyllt på mitt teförråd som nästan var helt slut.(Till och med bjudteerna!)

Hade velat ha någon rolig bild att slänga upp men jag har inte fotat så mycket på sistone och jag har missat att tigga bilder av Pillan som jag tagit med hennes kamera.Jag är rätt nyfiken på hur såpbubbelbilderna blev. ^_^

Nej,om jag skulle ta och försöka ordna lite papper och kanske plugga lite japanska kanske? Tyvärr har det blivit alldeles för lite sådant på sistone.Måste skärpa till mig-trots den ofta hektiska tillvaron på jobbet.

Sore de wa,Mata ne!

Bördan lättar

Happ då är det måndagen den 1:a juni.Det är 121 dagar kvar och mina CSN papper är på väg dit de ska och nu känns det som att jag kan börja slappna av ännu lite mer.Inte alls så mycket kvar att fixa vad gäller pappersarbetet.

För att göra denna soliga dag lite extra glassig så är jag dessutom ledig idag.Skönt efter en hektisk helg på jobbet.Det är mer att göra i år än om man jämför med samma tid förra året ändå känns det inte så svårt att ta sig igenom det på något vis.Utöver det,måste nästan beundra golfarna som var ute i den värmen,de måste ju ha blivit stekta...

För att fira denna dag så tänkte jag plugga lite japanska,slappa lite ute på trappen,gymma och kanske ta en promenad.Bara ha det bra helt enkelt.

Sitter och letar efter bilder på en japansk skådespelare,Suzuki Hiroki.Han är för söt helt enkelt.Nu ska jag väl ta och ta tag i det jag hade tänkt och ni kan få ta en titt på sötnosen.

Sore de wa,mata ne!