onsdag 25 november 2009

Allmän lägesrapport!




För att inte göra föregående inlägg för långt så tänkte jag dela upp det hela lite och ge en inte alltför lång lägesrapport över vad som händer just nu.I lördags hämtade Pillan och jag vår kompis Wictoria på Narita Airport.Fast vi kom ganska så försenat dit men nu hittar vi ungefär till Narita via pendeltåg.Inte lätt för Wictoria att vara försökskanin men hon kom fram välbehållen även om hennes bagage kom morgonen därå.Det är lite roligt att en av våra kompisar hemmifrån haft möjlighet att komma hit och att det skedde med så kort varsel ändå som det var.Nu bor hon ett stenkast bort.Eventuellt i helgen så ska vi åka till ett nöjesfällt som ligger vid Mt.Fuji.Vi passerade där när vi var på skolresa men jag fick aldrig någon bra vinkel att fota bergochdalbanan så ni får se i fall vi kommer iväg i helgen.

Annat som vi har gjort är att ha inköpt små elektriska uppslagsverk som egentligen är till för japaner som vill lära sig engelska.Pillan och jag köpte varsin och vi tog inga lyxmodeller men det blev en liten slant ändå.När man inte använder den för att studera flitigt så kan man slå upp underhållande ord som man kan få den att läsa upp högt.Ibland är man bara väldigt lättroad.När jag ändå köpte den så fixade jag ett poängkort eftersom jag räknar med att handla en hel del där i framtiden.Om en inte allför avlägsen framtid ska jag köpa en laptop är det tänkt.Då kan jag nästan plocka ut en Nintendo DS enbart för poängen som jag samlat ihop då.Inte fy skam det inte!

Min kompis Becca som också bor här kommer behöva åka utanför Japan eftersom hon är här på turistvisum.Det är ju inte så roligt att resa själv så eventuellt gör jag henne sällskap någon gång i slutet av december.Vart vi hamnar i så fall är upp till var det är billigast att åka.Men tydligen ska Shanghai ha en drös med bra nattklubbar.

Tidigare i veckan var jag och Jossan iväg på en spelning på Tower Records i Shibuya.Om jag inte nämnt det så är Tower Records en åtta våningar hög skivaffär.Vi såg DaizyStripper som spelade i samband med att deras första mini album släppts officiellt.Vi såg dem första gången på V-Rock Festival och sedan dess kan man inte riktigt sluta tänka på dem.Rätt vad det var så kom de fram med en liten tårta på scenen.Ena gitarristen,Meyu,fyllde år så det skulle firas lite.Efter många om och men så lyckades de tända ljusen på tårtan så Meyu kunde blåsa ut dem tio sekunder senare.Han fick ett litet kort också som han läste högt för hela publiken.Trots att jag inte kan så mycket japanska så hängde jag med rätt så bra.Sångaren skämtade lite om att de hade haft riktigt bråttom med att skriva kortet.Sedan spelade de lite till och sedan var det över,det var ingen fullängdskonsert men det var något i alla fall.Biljetterna fick vi med när vi köpte deras mini album och då fick man också välja något gratis att dricka vid en liten lucka.Av någon anledning så gillar de "one free drink ticket".Men för det mesta så har allt det lilla extra här.
Jag överväger skarpt att fixa biljett till deras fullånga konsert i december....

Men det är borta i december det.Nu är det nu och skolan går ganska bra ändå.Det finns ju alltid det som skulle kunna gå bättre och med en extra kraftansträngning så blir jag nästan nöjd.Just nu är vi vid kaptiel fjorton vilket inte säger er så mycket men enligt Karamatsu-sensei igår så är det som jobbigast vid kapitel fjorton.Inte helt oväntat så håller vi på med verb just nu.Första känslan var väl lite som att de anföll allihop samtidigt men nu börjar det bli nästan begripligt.Det finns tre verbgrupper som verben delas upp i och vi lär oss て-formen av verben.Nu ska det bara in i huvudet tillsammans med den grammtik vi lärt oss fram till nu.Partiklar är en snårig djungel att hålla rätt på men till slut ska det nog ge sig också.Det mesta handlar om att lära in det och sedan komma ihåg att använda det.

Vädret är ganska behagligt men trots att det är slutet av november har vi fortfarnade ganska ofta rätt så soliga och varma dagar.Utom när vi tänkt oss att tvätta kläder,då brukar det komma en liten regnskur.På tal om det så är det här sista veckan som Pillan och jag bor tillsammans,sedan får vi varsina egna rum.Om jag förstod Aki rätt så ska jag bo i rum 313.Förmodligen är det bara jag som tycker det är ett roligt nummer men men.Se glädjen i det lilla säger man ju.

Men nu ska jag ta och plugga faktiskt,annars lär inte många verb fastna!

それでわ、またねええ~

Skolresa!




Visserligen var resan i fredags men ibland blir det bara inte som man har tänkt sig helt enkelt.Fast ibland blir ibland ganska ofta om man har otur.Fredagen började heller inte så värst lyckligt heller för oss Takadanobaba elever som skulle iväg tidigt.Vi hade ställt klockan på strax före klockan sex på morgonen så vi skulle ha gott om tid att göra oss iordning.Rätt vad det nu är i alla fall när jag ligger i sängen hör jag ett tjut från överslafen där Pillan sover.Klockan är nästan tio över sju på morgonen och bussarna ska gå från Takadanobaba klockan åtta!Klockan har inte ringt! Det tar omkring trettio minuter i alla fall att åka med tågen om man har tur och i alla fall en kvart att gå till stationen.Detta till trots så bestämmer vi oss för att försöka hinna dit i tid.Hastigt hafasade jag på mig lite kläder,stoppade det nödvändigaste i väskan och kastade mig nerför trapporna.Jag vet med mig själv att jag är ganska långsam av mig så jag gick före Pillan och Becca.Jag förväntade mig att bli upphunnen ganska snart men inga yrväder susade förbi mig.När jag väl är på tågen,speciellt när sådan här försening så har jag fokus på en sak: åka tåg och be böner till allt vad gudar heter för att hinna fram i tid.När jag äntligen kommit fram till Takadanobaba så såg jag flera från min skola som väntade vid övergångstället.Då slappnade jag av lite men det tog halva dagen innan adrenalinet klingade av.Dessutom hann jag ju inte äta någon frukost så jag var ganska hyper för att vara mig.Jag fick en hel del fina bilder faktiskt.Vid bussarna skulle vi pricka av oss vid vår klasslärare,fast först kände ingen igen sina lärare.Tänk vilken skillnad det är att se dem i sina privata kläder mot deras "lärarkläder".Oki-sensei är för övrigt väldigt söt i sina vanliga kläder.Han passar jättebra i vinrött.

Efter att ha väntat ett tag ombord på bussarna på eftersläntare,däribland en av kineserna i min klass som sprungit så fort att han sjönk ihop ett tag på första bästa säte innan han gjorde något annat.Notera att nästan alla kineserna bor i studentboendet ovanför vår skola.Han fick en applåd av bussen.Sedan åkte vi buss väldigt länge.Vårt mål var ett område som heter Shosenkyo och som inte ligger så långt från Mt. Fuji.Alla passade på att fotografera Fuji när vi åkte förbi.Tyvärr var det ett besvärligt moln som behagade skymma en del av Fuji.Det enda på hela himlen kändes det som.(Vilket inte är så konstigt egentligen men väldigt irriterande.)Första stoppet var vid en liten by där det fanns fina dammar med koi i och extremt kallt vatten.Fast vattnet var inte så kallt ändå men jag tvivlar inte på att det inte är hälsosamt att dricka det.Bergsvatten gör alla till superhjältar!Lite grann i alla fall.Därefter fick vi åka mera buss längs svindlande krokvägar medan landskapet utanför blev mer och mer kuperat.Jag kan förstå mer och mer varför så liten del av landetär bebyggt.Vid vårt andra stopp fick vi lära oss att göra udon nudlar.Att göra nudlar i sig är inte så svårt men att göra fina nudlar är mycket svårt.En liten tröst var att det var ganska många av kineserna som hade lika stora problem att få till nudeldegen som vi stackars västerlänningar.Det enda jag inte förstått är hur Oki-sensei kunde hinna fotografera allt och alla OCH göra nudlar.Men man kan inte förstå allt här i världen.När vi äntligen hade gjort nudlarna fick vi också äta dem.Jag och min partner(alla arbetade två och två) Jossan hamnade med en massa kineser,en söt koreanska och Oki-sensei.Maten smakade bra men det var ett helsike att få tag i den med pinnarna.Jag brukar vara ganska bra på att äta med pinnar men våra nudlar var ju inte direkt som andra nudlar.Utan hjälp från kineserna hade jag nog inte ens fått något av ner i min skål.Klockan var bortåt två på eftermidagen när vi åt och det kändes att det inte blev någon frukost.Men sedan var humöret på topp.

Med nya krafter tog vi oss glatt an nästa utmaning: vandra längs en led upp till ett fint vattenfall.Det fanns så mycket att fotografera och så snålt om tid att hinna se allt på.På en klippa vid en bro noterade vi att folk satt fast mynt.I en urgröpning längre ner på klippan låg det också mynt.Överallt fanns det mynt där,mest en yens mynt men här och var högre valörer.Önskebrunnar är inte lika häftiga längre,fast jag undrar hur bra det är egentligen med all den där metallen där.Vattenfallet var fint,inte lika högt som Keigon falls men omgivningen var trevligare på något sätt.Innan vi visste ordet av så var vi på väg ner till bussarna igen och skulle åka hem.På hemvägen satt jag bredvid den söta koreanskan som sitter bredvid mig på lektionerna i skolan,Ii-san.Hela tiden pratade vi,så gott det gick.Hon är väldigt mogen för att vara sexton år.Vi pratade mest om skillnaderna mellan Sverige och Korea och en del om Japan.Skolgången i Sverige är rena skämtet om man jämför med Korea,där kan vi snacka tuffa tag.Redan på mellanstadiet går de i skolan till klockan sex på kvällen och har prov därefter.Att inte sträva efter perfekta skolresultat finns inte på kartan.

Mycket trötta och mycket glada kom vi hem några timmar senare än beräknat men vi hade haft en fin dag trots den knackiga starten.Mig gjorde det inget att större delen av dagen spenderades ombord på en buss.Då och då satt vi svenskar och sjöng julsånger och disneylåtar och gjorde en massa annat bus såklart.Jag köpte med mig lite traditionellt godis och bjöd japanerna hemma på guesthouset på.Det var gjort av vad Naomi kallade japansk peppar och lite andra saker.Jag tyckte det var ganska gott och som det mesta av det traditionella godiset så hade det rolig konsistens.Inte helt olikt seg marmelad.Hyresvärden Aki tyckte sådär om godiset men då fick han (kärleksfulla) bannor av Naomi,för jag hade ju varit så snäll och köpt med present hem.Ja se folket här på guesthouset,de är bra mysiga.<3

それでわ、またねええ~















söndag 15 november 2009

Alla vill till Nikko!





Hejsan hoppsan! Halva november har redan passerat utan att säga något till mig om saken.Mycket dålig stil av den må jag då säga.Jag vet mycket väl att jag har fyllt år också utan att ha bloggat om det.Ni kan läsa om det på Pillans blogg om ni inte redan har gjort det.Tack så mycket för alla hälsningar!Nu i veckan kom också ett paket från mamma med en massa saltlakris och choklad.Det var mycket uppskattat.TACK<3
Tyvärr är det snart slut på det ett och halvt kilo saltlakris du skickade.Nåväl. ^_^

Igår var vi till Nikko igen för att göra ett nytt försök att titta på höstlöven och även lite vattenfall.Den här gången gick det mycket bättre för oss.Först hade vi lite otur med vädret men vi hade paraplyer med oss så vi klarade oss ganska bra.Även om undertecknads fötter var blöta under i stort sett hela dagen.Förutom att titta på träd så var vi runt i bland annat en trädgård som låg runt ett museeum.Jag fotade en del i trädgården men man fick inte fotografera inne i museeumet för det kunde skada föremålen.Till exempel fanns det sidenskriftrullar som man målat otroligt invecklade motiv på.Rullen måste ha varit flera meter lång och även om vi bara fick se kanske trettio centimeter av den så misstänker jag att hela rullen är lika vackert målad.Det fanns också orginaldokument på nya lagar,lotus sutror och diverse andra föremål.

Därefter gick vi vidare till Tokugawa templet och även Tokugawas grav.Mycket mäktig syn faktiskt.Alla byggnader var rikt utsmyckade med sniderier och målade i rött och guld.Ett märkligare inslag var de nästan oändligt långa rader med stora tunnor med sake och annan sprit som offrats till gudarna.Vägen upp till graven var en evighet av långa och branta stentrappor där trappstegen var hur höga som helst.Lite skönt var det ändå att det inte vara var vi utlänningar som var lite trötta efter att ha klättrat upp.Alldeles innan man gick upp till graven så fanns det en dryckes automat med bara grönt te.Saken är den att vi skämtat på vägen till Nikko om att det förmodligen fanns en automat uppe vid graven.Däremot så var den ju som sagt bara fylld med grönt te,vi hoppades på att det var en artighets gest.Vi gick inte in i Tokugawas sommar residens trots att det var lika stort som ett mindre hotell.Vi hade annat att hinna med innan dess att solen gick ner.

Del två av vår plan för dagen var att åka ännu högre upp för att titta på vattenfallen.Fast inte vilket fattenfall som helst utan Kegon falls.Det tog sin tid att åka buss dit upp och vägen var precis som den brukar vara högt upp.-serpentinig.Detta till trots var det flera gånger som bussen blev omkörd av bilar i hög hastighet.Tyvärr satt vi på fel sida för att fotografera landskapet.Nu kändes det ganska förståerligt varför man inte bebyggt mer av landet.

Det var väldigt fint vid vattenfallet även om man inte kunde komma så nära det.Visserligen åkte några ner med hissen för att titta närmare men jag kunde klara mig utan den extra titten.Alla vi som inte åkte ner gick till en souvernir shop istället.Det finns vissa saker man kan förstå att man kan hitta i en souvernishop och andra saker som man bara inte gör det.Till och med Hello Kitty fanns med på ett hörn i form av olika småsaker medan hon kramade av en figur föreställande Kegon falls fallet.Jag köpte ett paket med jordgubbsmochi och ett litet mobilsmycke föreställande Stich som kramar om en jordgubbe.Jordgubbar är lite av en symbol för Nikko.Vilket inte jag har något emot.Mochi är förresten ett slags godis som består av knådat ris som är segt och klistrigt och som man ofta fyller med något gott.När de andra kommit upp igen började vi röra oss i riktning mot Chuzenji sjön för att en i gruppen,Jimmy har velat se den sjön sedan han kom till Japan.Nu hade vi dessutom sådan tur att vi kom till sjön precis när solen började gå ner så det blev väldigt fina bilder.Just då,ståendes där vid strandkanten i solnedgången så var det ett sådant där ögonblick som man aldrig kommer glömma bort.

Sedan tänkte vi försöka hitta något varmt att äta men till slut delade vi på oss eftersom vi inte kunde komma överrens om var vi skulle äta.Pillan,jag,Jimmy och Simon gick in på en liten kinesisk restaurang där de bland annat hade Ninja Ramen Soup.Nu var det ingen av oss som vågare oss på att äta den men bara att den fanns på menyn roade oss mycket.Pillan åt ett set med grillad fisk fångad i sjön vi nyss varit ut och tittat på med diverse tillbehör,Simon åt curry ris,Jimmy åt ramen och jag åt en varm udon nudelsoppa med tempura grönsaker i.Det var en jättesöt liten flicka som sprang omkring i en rosa kimono.Ett tag vill säga innan den åkte av.Barn och kläder liksom.När vi ätit färdigt så hörde de andra av sig och de hade åkt ner till Nikko igen.Då kom vi lite snabbt fram till att vi lika gärna kunde passa på att bada onsen när vi ändå var där uppe.Onsen är en naturlig varm källa med mineralhaltigt vatten.Till slut hittade vi en onsen och det kostade 1000 yen vilket blir runt 70 svenska kronor och det kan jag leva med.Man får inte ha badkläder på sig i onsens eftersom det smutsar ner vattnet och dessutom ska man skrubba sig helt ren innan man får gå ner i vattnet.Längs väggarna fanns det duschslangar och pallar där man kunde sitta och tvätta av sig.Vattnet var härligt skönt och kändes mjuk och man märkte på en gång att huden blev len.Vi njöt otroligt mycket.Delvis har man saknar att bada badkar men idag var det lika mycket att den vinande vinden till slut fått en lite halvfrusen.Mycket trötta och mycket lyckliga begav vi oss sedan hem.Tågresan hem var väl ett kapitel för sig i och med att det tog en evighet men hem kom vi.

Sore dewa,mata nee~