Kan ju börja med att kommentera följande inlägg med att jag började skriva igår men inte postade den förrän idag samt att jag inte orkade skriva om texten.
Vänta vad tusan? Har jag inte skrivit sedan den 28:e juli? Dra på trissor...
Men å andra sidan så har det inte hänt något direkt jättespännande och jag har inte kännt att jag haft tid eller kreativitet nog för att skriva något bra.
Idag är det 43 dagar kvar och både Pillan och jag börjar bli ganska taggade.Visst,vi är nog båda lite nervösa och kopiöst pirriga också men nu känns det mer på riktigt.I vårvintras kändes det så avlägset,som om det var en dröm,att vi nästan inte trodde att det var på gång på riktigt.Men det är det ju,det är ingen dröm och är det det så är det en som är på väg att slå in och bli verklighet.Fast nog känns det lite overkligt fortfarande.Snart ska vi dra till Tokyo liksom.Vem trodde vi skulle fixa det? Knappt vi själva ens.Pillan och jag har haft så många planer genom åren som runnit ut i sanden och dylikt men den här gången har vi hållit oss i kragen.Men så är vi ju vuxna nu.
Appropå resan så fick jag ett glatt besked en dag förra veckan när jag satt och åt sushi.Jimmy,killen som vi träffade via vår japansklärare här i stan ska inte åka hem när vi åker dit.Han ska förlänga sin vistelse.Hade jag inte varit ute bland folk och hade jag haft Pillan i närheten är chansen stor att det dansats någon glädje/segerdans.Han sa att han kunde hjälpa oss med papper och annat,bli lite av en fadder.Vi är skyldiga honom en öl eller två.Då kan vi slappna av lite och inte oroa oss så mycket.Skönt om man kan ta det lite den tid som är kvar.
I fredags var det väldigt chill på grillfesten trots arbetet med den.Pillan och jag fick dock till en hemma hos henne,det tog oss ju bara hela sommaren.Succén var ett faktum och alla hade trevligt.Det var ett par stycken som hade badankor med sig dessutom! Mina skäl till badankorna var helt enkelt för att se hur många som tog med sig en anka och för att klura ut om man kunde genomföra ett litet bus med just
badankor.Jag ödslade dock inte mycket energi på att tänka ut planer den kvällen.Vevve och Tomas hade med sig en muta dessutom; Strandfia! Ett uppblåsbart fia med knuff spel.Det måste vi ju bara använda någon gång innan vi åker.Dagen därpå så mådde vi väl kanske inte prima men rätt bra ändå.Mmmm man måste älska varma toasts på morgonen.Pillan var den som var handlingskraftigast av oss men enligt henne så blir det lite så när man har fest hemma hos sig själv.Andra saker förutom att dega i utemöblerna var att rädda Max glasögon från ensilagebalarna och jag
hämtade gott vatten från stallet.Stackars Pillan fick också lov att fixa med sin bil.Hon hade fått punktering dagen innan.En metallbit satt fast i däcket.Sedan var Wictoria jättesnäll och skjutsade hem mig och Tobis.<3
Väl hemma var det inte chill som gällde,snarare så lagade jag paneng curry lite raskt och sedan åkte mamma,pappa och jag hem till Carola.Vi tänkte äntligen ge Lisa hennes födelsedagspresenter.Det var på tiden liksom men vad gör man när folk blir sjuka så man inte kan fira dem?Plus att vi hade tänkt att hon skulle nog vilja ha dem innan skolstarten på måndag.Pappa passade på att vittja Carolas krusbärsbuskar med hennes tillåtelse och när han kom hem så kokade han kräm på bären.Det var en mysig kväll men tyvärr orkade jag inte äta just något av rabarberpajen.När vi kom hem igen så avrundade jag med ett långt varmt bad och med att läsa lite One Piece.
Sedan kan vi hoppa fram till måndageftermiddag för då kom Pillan över och hon gjorde mig sällskap vid pärlplattorna.Jajamensan,vi la pärlplattor som om det inte fanns en morgondag.Det kanske kommer bilder på pysslet vid ett senare tillfälle.När vi blev hungriga så bakade vi scones och gjorde te.Klart man måste ha ett spontant afternoon tea.Kiwimarmeladen som jag gjorde förut är nog
favorittillbehöret.Det var då jag började prata om hur charmig One Piece är.Så efter lite blädder i en mangapocket blev vi ju liksom tvunga att kolla in animen.Nu verkar det inte bättre än att Pillan gillar serien också.Hon sa efter varje avsnitt
"Nästa!"Innan vi visste ordet av så hade vi sett typ 9 avsnitt.One Piece är ju en riktig långkörare med 47 pocketböcker och 407 animeavsnitt.Vilket gjorde oss lite nedstämda.Tiden får utvisa om vi orkar se allt.Men än så länge kan jag säga; slagsmål har aldrig varit charmigare!
Nu ska jag göra lite annat innan jag ska iväg till jobbet.Det är 43 dagar kvar.
Sore dewa,mata nee~
