Episkt som tusan!

Idag kära vänner och andra medmänniskor är det en mycket speciell och episk dag.Den är så episk så att det borde spelas pampig och mustigt svulstig filmmusik i bakgrunden hela dagen.Men för att återgå till det som ju är så pass episkt,det är ju inget mindre än 100-dagar-kvar-dagen! Okej kanske inte är så episkt att man måste ha mustig filmmusik i bakgrunden hela dagen men väl minst en timme eller så.En liten milstolpe är det ju ändå.Passande nog är veckans ordspråk i min kalender just "En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg" Kinesiskt ordspråk.

Idag så ska jag visserligen en sväng förbi jobbet och vara lite allmänt samhällsnyttig men sedan är tanken att dricka lite te och bara njuta av denna 100-dagar-kvar-dagen.Dessutom så kommer jag nog kanske prata lite mer med min japanska brevvän.Lite snopet att vi pratar mest engelska,trots att han inte kan särskilt mycket engelska.Får ta tag i detta oavsett hur mycket han skrattar åt min japanska.Fast han skrattar inte på ett elakt sätt utan mer som att det bara är för roligt med tanken på att en utlänning vill lära sig japanska.Eller något liknande.Han är lite som de flesta jag känner,gillar att spela spel,lyssna på metal musik och klä sig i mörka kläder.Utöver det så uppskattar han att fiska.Varför vet jag inte men det måste jag ju inte veta heller.Kan ju spara några frågor till senare också.

Apropå det så blev det ingen mer episk bild än så eftersom jag inte tagit särskilt många episka bilder och inte kände för att googla "episk" heller.Men var beredda på att jag nog återanvänder bilden några gånger till.Inte för att det är bra för miljön utan för att den säkert passar till flera teman.Just idag kändes den lite episk och väldigt symbolisk med ett fönster ut mot något okänt.(Ja nu råkar det vara så att det där fönstret i verkligheten finns i St. Karins ruin vid Stora Torget i Visby och vätter mot restaurang Rosengårdens uteservering.)

Något annat okänt är hur jag ska få till allting till dess att jag åker.Det är inte några stora saker kvar men de behöver ändå göras.Bäst att skriva upp dem i kalendern.Fast just nu får saker och ting stå tillbaka lite för lajvet som känns ganska nära helt plötsligt.Dags att sätta sig vid symaskinen och sy lite nya kläder och just det,helst ska jag fixa ett par skor också.Men borde väl börja med att skicka in min karaktärs bakgrundshistoria.Heeeh~

Nåja det får jag jobba med under resten av veckan,

Sore dewa,mata ne!
100 dagar kvar! ^_^

Ett Bedrägligt Lugn

Hmm kanske lite för dramatisk titel men vad tusan,någon gång gör väl ingen cykel.Det har varit väldigt lugnt nu ett tag-på bloggen åtminstone.

I skrivande stund har jag väldigt lite att rapportera angående projekt Japan.Men det som ändå är värt att nämna med rätta är att både Pillan och jag fått tummen upp av CSN. (YAY!)
Utöver det så fick jag häromveckan den strålande idéen att jag skulle luska rätt på någon japansk brevvän som jag kunde öva japanska med och överösa med både små och stora frågor.Det är tämligen lätt att hitta många sajter på nätet som förmedlar brevvänner visar det sig,men det verkar vara som med dejtingsajter,helst ska man betala en vacker slant.Nu hittade jag till slut en sida där jag kunde gå med gratis men det kontot är mycket begränsat jämfört med VIP-kontot.Det spelar i och för sig inte så stor roll eftersom jag varken har tid att nyttja sajten eller är helfrälst i att söka brevvänner.Än så länge så är det inte så mycket att rapportera därifrån helt enkelt.Utväxlar lite brev med en kanadensare och får väldigt entusiastiska brev från män från Elfenbenskusten,Uganda och Förenade Arab Emiraten och andra diverse underligare typer.Jag vill inte dissa folk på grund av härkomst,religion eller så,men jag önskar att de kunde sluta med att övertala mig till att åka till deras hemländer.(och helst gifta mig med dem.)

Men nog om det.Nu vill jag blicka framåt mot mer positiva saker.Som att det bara är 112 dagar kvar tills vi åker.Det tar sig! Det finns en hel del saker som måste fixas men det är mest praktiska saker som köpa en väska och dylikt.I varje fall måste jag fixa en ny väska.Kvällar som den här så är det tankar på sådant roligt som håller mig igång.Ja så får vi inte glömma te heller.Te är bra och så har jag fyllt på mitt teförråd som nästan var helt slut.(Till och med bjudteerna!)

Hade velat ha någon rolig bild att slänga upp men jag har inte fotat så mycket på sistone och jag har missat att tigga bilder av Pillan som jag tagit med hennes kamera.Jag är rätt nyfiken på hur såpbubbelbilderna blev. ^_^

Nej,om jag skulle ta och försöka ordna lite papper och kanske plugga lite japanska kanske? Tyvärr har det blivit alldeles för lite sådant på sistone.Måste skärpa till mig-trots den ofta hektiska tillvaron på jobbet.

Sore de wa,Mata ne!

Bördan lättar

Happ då är det måndagen den 1:a juni.Det är 121 dagar kvar och mina CSN papper är på väg dit de ska och nu känns det som att jag kan börja slappna av ännu lite mer.Inte alls så mycket kvar att fixa vad gäller pappersarbetet.

För att göra denna soliga dag lite extra glassig så är jag dessutom ledig idag.Skönt efter en hektisk helg på jobbet.Det är mer att göra i år än om man jämför med samma tid förra året ändå känns det inte så svårt att ta sig igenom det på något vis.Utöver det,måste nästan beundra golfarna som var ute i den värmen,de måste ju ha blivit stekta...

För att fira denna dag så tänkte jag plugga lite japanska,slappa lite ute på trappen,gymma och kanske ta en promenad.Bara ha det bra helt enkelt.

Sitter och letar efter bilder på en japansk skådespelare,Suzuki Hiroki.Han är för söt helt enkelt.Nu ska jag väl ta och ta tag i det jag hade tänkt och ni kan få ta en titt på sötnosen.

Sore de wa,mata ne!

Sidoäventyr

Lite på ett planerat bananskal halkade jag in på ett lajv i sommar vad det verkar.Skickade i varje fall in en anmälan ganska precis nyss.Lajvet är Ockupationen av Ardur del 2 och arrangeras av lite allmänt skäggigt folk jag känner.Tanken är att jag ska spela bagarhustru och ungefär så långt har jag kommit just nu.Som det ser ut så kommer det lösa sig rätt bra med hur lajvet ligger i förhållande till mitt förmodade arbetsschema.

Går allt som det ska nu så kommer jag alltså att åka iväg på ett litet sidoäventyr i sommar och damma av lajvgarderoben.Det ser jag lite fram emot faktiskt.Nu ska jag bara se över min utrustning.Kan ju vara bra att ha lite vettiga kläder när man ska åka på ett riktigt lajv.

Sedan fanns det väl inte så mycket att rapportera för tillfället.Har fortfarande lite kvar på det så kallade "pappersarbetet" som jag numera kallar alla papper som har med Japan att göra.Appropå det så har jag faktiskt pluggat lite japanska den här veckan,gäller att försöka hålla igång det här nu.

Utöver det så glöm inte bort Mors dag på söndag! Nog för att man borde visa varandra uppskattning även fast det inte står i almanackan men det är ju inte så fel att fira för den skull heller.

Åh just det,124 dagar kvar! :P

Sore de wa,mata ne!

På riktigt!

Ledsen ifall jag upprepar mig men nu känns det lite mer på riktigt,snart åker vi.Snart ska vi åka bortom horisonten och se en annan solnedgång...(poetiskt inte sant? ;) )

Idag efter att jag slutat jobbet så brände Pillan och jag in till stan och gick med fjärilar i magen till Resia i Västerås.Det kändes så stort liksom att det var dags att köpa biljetterna.Vi satt som små barn och väntade otåligt på att få öppna våra julklappar medan tjejen som hjälpte oss knappade fram vår resa.Tror vi flög ut på små neongröna moln för att citera mig själv.

Efter det var det blandade känslor inför nästa omgång vaccinationer.Det var dessutom lite knas där eftersom det blivit strul med vår betalning.Man ska ta tre sprutor för japansk encefalit men vi hade bara fått två på vårt kvitto.Men vi kunde få både sprutan idag och få det rabatterade priset.(Om man betalade hela sin vaccination på en gång fick man rabatterat pris.)När vi väl blivit färdigstuckna så tog vi ett varv på stan.Jag kom ju på att jag kunde passa på att köpa en ny mascara äntligen.Behövt göra det ett tag,eller behövt och behövt men men.Nu kan jag sminka mig som jag brukar om jag får lust.

Vad vi däremot inte kunde komma på var ett bra ställe att gå och dricka smoothies på vilket var lite synd men när vi står uppe i parkeringshuset och är på väg hem så kläcker jag den fantastiska idén att vi ju borde äta sushi!Det var ett tag sedan och jag var grymt sugen kom jag på.Kanske var spenderatarmen som det ryckte i men vad fasen,något måste vi ju fira av denna dag med ändå så!Vi valde ställe efter vår pinsamhetsskala.Vad den är och hur den är graderad är en helt annan historia som jag kan återkomma till när jag inte har något viktigt att prata om.I vilket fall så åt vi tokigt god sushi och så fick vi reda på var ifrån familjen som äger restaurangen kommer ifrån;Kina.Jag tyckte att det inte lät helt som japanska ett tag där.Jag har näligen vidgat mitt filmspektra till att innefatta även thailändska-,kinesiska-,taiwanesiska- samt koreanska filmer.Därför tycker jag mig kunna höra skillnad mellan språken aningen lättare,även om jag inte har en aning om vad folk säger.

Mätta och belåtna så åkte vi hem till mig och drack mitt älskade gröna jasminte och gick igenom CSN ansökningar och flummade runt på nätet.Jag passade på att introducera Pillan för mitt nya intresse;asiatisk live action filmer och tv-serier.Vi hade roligt medan vi kollade på Koko wa Greenwood vill jag lova.

Men nu måste jag tyvärr avsluta detta episka inlägg,jag kan inte prata i evigheter.Utöver det så är jag lite för upprymd för att egentligen skriva något särskilt bra.För fjärilsbubblig helt enkelt.Därför slutar jag nu när jag är som mest osammanhängande och glad.

Sore de wa,mata ne!

~nyyah!~

P.S Bara 128 dagar kvar!! ;P D.S

Kitteh says it all!

Jag vet att inte är måndag idag men detta är en del av kampen mot måndagar.


see more Lolcats and funny pictures

Utdraget

Följande inlägg skrev jag redan den 9:e maj men på grund av uppkopplingsstrul så har jag inte kunnat posta det förrän idag.Jag är inte särskilt road av att uppkopplingen inte fungerar.Dessutom så var jag inte ledig lördagen i slutändan,jag hamnade på jobbet i alla fall från klockan 15.00.

Den 9 maj 2009

Idag är det lördag och jag är ledig.Det är 144 dagar kvar ungefär tills vi åker.

På Japanfronten denna vecka har jag lyckats få iväg min visumansökning samt de komplementerande dokumenten som inte gick att få tag i tidigare.Det känns så skönt att ha fått iväg dem,som om en börda har lossnat och flugit iväg.Nu är det bara att hoppas på att inget blev fel men det är som sagt en annan historia.

Ytterligare en annan händelse var att i onsdags var det sista träffen med japanskakursen.Det gick hyfsat trots att jag inte hunnit plugga så mycket som jag hade velat.Vi fick dricka ett grönt te som var en blandning av sencha och matcha och så fick vi prova på diverse olika japanska snacks.Ett utav dem var påfallande likt pepparkaksdeg i konsistens och smak.Utöver det så såg jag bland de salta snacksen att det fanns torkad småfisk,vilket är ett av de mer traditionella tilltuggen.Naturligtvis var jag så pass nyfiken att jag var tvungen att smaka på en.Smaken var som en mix av salt,fisk och hav.Inte helt olikt hur fiskfoder luktar om man någonsin matat akvariefiskar.Det var lite tråkigt att kursen tog slut men samtidigt skönt eftersom det nu började bli mycket att hålla reda på och allt mer att ta in mellan varje lektion.Lite svårt att få det att funka med galna scheman,allvarligt talat undrar jag hur Pernilla lyckats plugga så mycket som jag vet att hon gjort.Vi var båda överräns om att vi absolut måste träffa Mika någon mer gång innan vi åker.Man blir så glad bara av att se henne.

Nu måste jag väl ta mig för lite andra saker som tvätten och japanska verb.

Sore de wa mata ne!