Börjar pirra nu

Regnet öser ner idag.Trots att jag är ledig idag så stör det mig inte så mycket,såvida det inte tänker börja åska förstås.Fast det är på sin höjd irriterande om det inträffar.Nu var det ju dock inte regn och åska som jag hade för avsikt att skriva om.Jag var mer inne på att reflektera över att det är 64 dagar kvar tills det är dags.

Mest har ju våren och sommaren hittills kretsat kring saker som måste göras och en nästan olidligt lång väntan.Nu när det inte är så lång kvar alls,bara en sisådär 9 veckor,så känns det plötsligt lite underligt.Jag har inte alls träffat så mycket vänner,hängt på fester eller tillbringat dagar på en filt i Vasaparken som jag tänkt.Förlåt till alla er som hade velat umgås med mig i sommar.

Vidare funderade jag på saker som jag skulle sakna när jag är där långt borta.Vissa saker som till exempel att vakna på morgonen,i min säng,i mitt rum och höra regnet smattra mot taket eller att dyka upp på Västerås Äventyrssällskap och bli indragen i någon spontan och helt lysande spelomgång.Bara för att jag ville visa på de där små sakerna i vardagen som bara finns där så kom jag inte på fler exempel men det är nog lika bra,annars hade det här inlägget kunnat bli hur långt som helst.

Andra saker som jag nog kommer sakna är,pinsamt nog,mer av en materialistisk karaktär om jag skulle klä det i ord.Då menar jag att jag som exempel kommer att sakna nallebjörnen som sitter på sängen och förmodligen både en och fler av mina böcker.De flesta som känner mig vet att jag är en samlare sedan länge.Jag vill inte påstå att samlandet enbart går ut på att ha en massa saker utan det är lite mer komplicerat än så. Det är hemtrevligt på ett sätt och så är det lite spännande att samla också.Men det som jag tror är kärnan egentligen är att att det är en viss trygghet. Vardagens rutiner och var sak på sin plats skapar ju en viss trygghet eftersom de flesta av oss människor är vanedjur.Jag är nog en av dem och därtill så har jag inte kunnat drömma om att jag en dag faktiskt skulle komma iväg på ett äventyr i denna storlek.För att åka till Japan och vara där längre än två veckor,som de flesta av de där rundturs resorna är på,det är lite mer storslaget än det mesta annat som jag har tagit mig för hittills i livet.Det ger helt sonika mer pirr än ett vanligt karusellåk på Gröna Lund samtidigt som det här pirret börjat infinna sig på daglig basis så ska det också bli väldigt skönt att få komma iväg.På något sätt så tror jag att det blir lite som en nystart och kommer ge mig mycket nytt att tänka på samtidigt som jag kommer kunna reflektera och filosofera över saker som varit på ett annat sätt. Vare sig jag vill det eller ej så kommer mitt perspektiv på tillvaron ändras radikalt och då kan jag lika gärna dra nytta av det menar jag.

Nog om detta pirr, nu tänkte jag rapportera lite "inför resan fix".Förra veckan så passade jag på att klara av de mesta av de bankärenden som var kvar.Nu väntar jag på att 2 nya bankkort skall komma hem i brevlådan.Det är ju inte klokt vad mycket ärenden det har blivit till banken eller mängden papper som fyllts i men det känns värt det nu när det snart är dags.Efter banken var jag in på hos Specsavers och fixade lite nya glasögon.Ett reservpar kunde vara bra att ha tänkte jag plus att nu kommer jag att för första gången få riktiga solglasögon.Jag vill allvarligt talat inte ens föreställa mig hur det skulle varit om jag blivit tvungen att fixa nya glasögon i Tokyo.Jag kom dessutom ihåg att gå in på resebyrån där vi köpt
flygbiljetter och boka vegetarisk mat.Tänk att jag kunde glömma det men så var vi ju in till dem precis innan stängning när vi fixade biljetterna så det blev lite bråttom då.När jag ändå var nere på stan så köpte jag en skrivbok som är tänkt att bli pappersversionen av bloggen i händelse att jag blir utan möjligheter att komma åt dator och internet.Nu när jag skummar igenom det här stycket så känns det lika virrigt som den dagen var när jag (och min kära mor.) hattade omkring i Västerås.Det var en mycket produktiv dag.

Åh,just det,jag mejlade kontaktpersonen på SI,Josefine,och enligt henne så skulle visumpapperna dimpa ner i brevlådan när det är ungefär en månad kvar.Vidare instruktioner skulle följa med papperna men tydligen så ska antingen både jag och papperna alternativt bara papperna till Japanska Ambassaden i Stockholm.Jag hoppas innerligt att det är lika enkelt som det verkade.Nåja,det får jag ta när papperna kommer.Nu tänkte jag bläddra lite mer i den tidning om digital fotografering som jag spontanköpte igår.Den har en stor guide om landskapsfotografering....

Sore de wa,mata ne!

Mitt i sommaren

Det var ett bra tag sedan jag skrev sist det är jag fullt medveten om.Det har också hänt en hel del sedan jag sist skrev,ute i världen i alla fall.Dessutom måste jag erkänna att jag snickrat på det här inlägget i ungefär en vecka nu,vilket ju är ganska så karaktäristiskt för mig.Om två dagar,är det exakt tio veckor till dess att vi åker.Det börjar kännas lite svindlande när man tänker på det.

Jag minns så väl när jag satt i april och tyckte att det var så fruktansvärt långt kvar men nu är vi mitt uppe i sommaren som nog blir särskilt uppmärksammad för att the king of pop,Michael Jackson gick bort bara 50 år gammal.Det kanske låter lite hårt att säga så här men mer än så mycket utrymme får han inte på min blogg.Hela världen hyllar honom oavbrutet.Därför tänkte jag lämna honom lite ifred.Stackaren. Visserligen har det hänt mycket andra saker också i sommar som fått global spridning men jag vet inte om jag har någon särskilt lust att kommentera krig och annat. Det finns så många andra som förstår det bättre än vad jag gör.

Då är det lite mer upplyftande att konstatera att den japanska
rockstjärnan Miyavi spelar i Stockholm i september.Det är ingen cykel om du inte skulle råka känna till honom,att jag gör det beror nog mest på min umgängeskrets och mitt intresse för Japan. Så istället för att ge en lång föreläsning om vem han är så hänvisar jag hellre till youtube för den som är så pass intresserad.Särskilt videon till "Selfish Love" kan varmt rekommenderas.

För att fortsätta på det österländska temat som jag halkade in på så ägnar jag en hel del tid just nu åt att leta reda på och se kung fu filmer.Det må vara extrem nördvarning på detta men det kan ju kvitta.Tyvärr blev jag i samma veva som detta medveten om att det inte finns någon kung fu klubb i Västerås.Hur mycket suger inte det på en skala? Verkar som att jag får mysa i fåtöljen med en kopp te och se på när Jackie Chan och Bruce Lee spöar skurkarna ett tag till.Inte mig helt emot förstås.(Hehe)

Från det ena till det andra och tillbaka igen,det finns inte så mycket konkret att berätta om förberedelserna inför resan tyvärr. Pernilla och jag håller som bäst på att fixa med att skaffa en hel arsenal med nya bankomatkort och lite andra bankrelaterade ärenden.I fredags passade jag på att kolla på vandringsväskor när vi ändå var i stan.Pernilla fick sig ett par goda skratt där.Väskprovning kan vara ett väldigt knepigt företag och då har jag inte ens nämnt alla remmar som finns på sådana väskor! Men efter många om och men så verkar det ljusna lite.Just nu lutar det åt att jag köper en större väska än vad som var tänkt ursprungligen.Så även om inte mycket händer så är det ändå något som är på gång.Nu funderar vi mest på om visumansökningarna gick igenom, det har varit ganska tyst från SI ett bra tag nu.Dags att skicka lite mejl till dem.

För övrigt blev det ju inte som det var tänkt med lajvet,Ockupationen av Ardur del II.Det fick lov att ställas in på grund av för få deltagare.Nu ser det ut som att del två kommer gå av stapeln först nästa sommar istället och det i sig gör ju att
det är osäkert om jag kan medverka.Så jag är lite ledsen i ögat eftersom det blev inställt samtidigt som det kanske var rätt bra att jag fick vara ledig i en hel vecka.Den ägnades åt till att läsa böcker,se på film,träffa lite folk man inte träffat på länge och i största allmänhet ha det rätt bra.

Förresten,den som känner att det vore roligt att få ett vykort eller ett genuint brev ner i brevlådan kan ju mejla sin adress så kanske jag kan skicka i alla fall några rader.

Åh,just det,det är 73 dagar kvar!


Sore de wa,mata nee~ !

Episkt som tusan!

Idag kära vänner och andra medmänniskor är det en mycket speciell och episk dag.Den är så episk så att det borde spelas pampig och mustigt svulstig filmmusik i bakgrunden hela dagen.Men för att återgå till det som ju är så pass episkt,det är ju inget mindre än 100-dagar-kvar-dagen! Okej kanske inte är så episkt att man måste ha mustig filmmusik i bakgrunden hela dagen men väl minst en timme eller så.En liten milstolpe är det ju ändå.Passande nog är veckans ordspråk i min kalender just "En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg" Kinesiskt ordspråk.

Idag så ska jag visserligen en sväng förbi jobbet och vara lite allmänt samhällsnyttig men sedan är tanken att dricka lite te och bara njuta av denna 100-dagar-kvar-dagen.Dessutom så kommer jag nog kanske prata lite mer med min japanska brevvän.Lite snopet att vi pratar mest engelska,trots att han inte kan särskilt mycket engelska.Får ta tag i detta oavsett hur mycket han skrattar åt min japanska.Fast han skrattar inte på ett elakt sätt utan mer som att det bara är för roligt med tanken på att en utlänning vill lära sig japanska.Eller något liknande.Han är lite som de flesta jag känner,gillar att spela spel,lyssna på metal musik och klä sig i mörka kläder.Utöver det så uppskattar han att fiska.Varför vet jag inte men det måste jag ju inte veta heller.Kan ju spara några frågor till senare också.

Apropå det så blev det ingen mer episk bild än så eftersom jag inte tagit särskilt många episka bilder och inte kände för att googla "episk" heller.Men var beredda på att jag nog återanvänder bilden några gånger till.Inte för att det är bra för miljön utan för att den säkert passar till flera teman.Just idag kändes den lite episk och väldigt symbolisk med ett fönster ut mot något okänt.(Ja nu råkar det vara så att det där fönstret i verkligheten finns i St. Karins ruin vid Stora Torget i Visby och vätter mot restaurang Rosengårdens uteservering.)

Något annat okänt är hur jag ska få till allting till dess att jag åker.Det är inte några stora saker kvar men de behöver ändå göras.Bäst att skriva upp dem i kalendern.Fast just nu får saker och ting stå tillbaka lite för lajvet som känns ganska nära helt plötsligt.Dags att sätta sig vid symaskinen och sy lite nya kläder och just det,helst ska jag fixa ett par skor också.Men borde väl börja med att skicka in min karaktärs bakgrundshistoria.Heeeh~

Nåja det får jag jobba med under resten av veckan,

Sore dewa,mata ne!
100 dagar kvar! ^_^

Ett Bedrägligt Lugn

Hmm kanske lite för dramatisk titel men vad tusan,någon gång gör väl ingen cykel.Det har varit väldigt lugnt nu ett tag-på bloggen åtminstone.

I skrivande stund har jag väldigt lite att rapportera angående projekt Japan.Men det som ändå är värt att nämna med rätta är att både Pillan och jag fått tummen upp av CSN. (YAY!)
Utöver det så fick jag häromveckan den strålande idéen att jag skulle luska rätt på någon japansk brevvän som jag kunde öva japanska med och överösa med både små och stora frågor.Det är tämligen lätt att hitta många sajter på nätet som förmedlar brevvänner visar det sig,men det verkar vara som med dejtingsajter,helst ska man betala en vacker slant.Nu hittade jag till slut en sida där jag kunde gå med gratis men det kontot är mycket begränsat jämfört med VIP-kontot.Det spelar i och för sig inte så stor roll eftersom jag varken har tid att nyttja sajten eller är helfrälst i att söka brevvänner.Än så länge så är det inte så mycket att rapportera därifrån helt enkelt.Utväxlar lite brev med en kanadensare och får väldigt entusiastiska brev från män från Elfenbenskusten,Uganda och Förenade Arab Emiraten och andra diverse underligare typer.Jag vill inte dissa folk på grund av härkomst,religion eller så,men jag önskar att de kunde sluta med att övertala mig till att åka till deras hemländer.(och helst gifta mig med dem.)

Men nog om det.Nu vill jag blicka framåt mot mer positiva saker.Som att det bara är 112 dagar kvar tills vi åker.Det tar sig! Det finns en hel del saker som måste fixas men det är mest praktiska saker som köpa en väska och dylikt.I varje fall måste jag fixa en ny väska.Kvällar som den här så är det tankar på sådant roligt som håller mig igång.Ja så får vi inte glömma te heller.Te är bra och så har jag fyllt på mitt teförråd som nästan var helt slut.(Till och med bjudteerna!)

Hade velat ha någon rolig bild att slänga upp men jag har inte fotat så mycket på sistone och jag har missat att tigga bilder av Pillan som jag tagit med hennes kamera.Jag är rätt nyfiken på hur såpbubbelbilderna blev. ^_^

Nej,om jag skulle ta och försöka ordna lite papper och kanske plugga lite japanska kanske? Tyvärr har det blivit alldeles för lite sådant på sistone.Måste skärpa till mig-trots den ofta hektiska tillvaron på jobbet.

Sore de wa,Mata ne!

Bördan lättar

Happ då är det måndagen den 1:a juni.Det är 121 dagar kvar och mina CSN papper är på väg dit de ska och nu känns det som att jag kan börja slappna av ännu lite mer.Inte alls så mycket kvar att fixa vad gäller pappersarbetet.

För att göra denna soliga dag lite extra glassig så är jag dessutom ledig idag.Skönt efter en hektisk helg på jobbet.Det är mer att göra i år än om man jämför med samma tid förra året ändå känns det inte så svårt att ta sig igenom det på något vis.Utöver det,måste nästan beundra golfarna som var ute i den värmen,de måste ju ha blivit stekta...

För att fira denna dag så tänkte jag plugga lite japanska,slappa lite ute på trappen,gymma och kanske ta en promenad.Bara ha det bra helt enkelt.

Sitter och letar efter bilder på en japansk skådespelare,Suzuki Hiroki.Han är för söt helt enkelt.Nu ska jag väl ta och ta tag i det jag hade tänkt och ni kan få ta en titt på sötnosen.

Sore de wa,mata ne!

Sidoäventyr

Lite på ett planerat bananskal halkade jag in på ett lajv i sommar vad det verkar.Skickade i varje fall in en anmälan ganska precis nyss.Lajvet är Ockupationen av Ardur del 2 och arrangeras av lite allmänt skäggigt folk jag känner.Tanken är att jag ska spela bagarhustru och ungefär så långt har jag kommit just nu.Som det ser ut så kommer det lösa sig rätt bra med hur lajvet ligger i förhållande till mitt förmodade arbetsschema.

Går allt som det ska nu så kommer jag alltså att åka iväg på ett litet sidoäventyr i sommar och damma av lajvgarderoben.Det ser jag lite fram emot faktiskt.Nu ska jag bara se över min utrustning.Kan ju vara bra att ha lite vettiga kläder när man ska åka på ett riktigt lajv.

Sedan fanns det väl inte så mycket att rapportera för tillfället.Har fortfarande lite kvar på det så kallade "pappersarbetet" som jag numera kallar alla papper som har med Japan att göra.Appropå det så har jag faktiskt pluggat lite japanska den här veckan,gäller att försöka hålla igång det här nu.

Utöver det så glöm inte bort Mors dag på söndag! Nog för att man borde visa varandra uppskattning även fast det inte står i almanackan men det är ju inte så fel att fira för den skull heller.

Åh just det,124 dagar kvar! :P

Sore de wa,mata ne!

På riktigt!

Ledsen ifall jag upprepar mig men nu känns det lite mer på riktigt,snart åker vi.Snart ska vi åka bortom horisonten och se en annan solnedgång...(poetiskt inte sant? ;) )

Idag efter att jag slutat jobbet så brände Pillan och jag in till stan och gick med fjärilar i magen till Resia i Västerås.Det kändes så stort liksom att det var dags att köpa biljetterna.Vi satt som små barn och väntade otåligt på att få öppna våra julklappar medan tjejen som hjälpte oss knappade fram vår resa.Tror vi flög ut på små neongröna moln för att citera mig själv.

Efter det var det blandade känslor inför nästa omgång vaccinationer.Det var dessutom lite knas där eftersom det blivit strul med vår betalning.Man ska ta tre sprutor för japansk encefalit men vi hade bara fått två på vårt kvitto.Men vi kunde få både sprutan idag och få det rabatterade priset.(Om man betalade hela sin vaccination på en gång fick man rabatterat pris.)När vi väl blivit färdigstuckna så tog vi ett varv på stan.Jag kom ju på att jag kunde passa på att köpa en ny mascara äntligen.Behövt göra det ett tag,eller behövt och behövt men men.Nu kan jag sminka mig som jag brukar om jag får lust.

Vad vi däremot inte kunde komma på var ett bra ställe att gå och dricka smoothies på vilket var lite synd men när vi står uppe i parkeringshuset och är på väg hem så kläcker jag den fantastiska idén att vi ju borde äta sushi!Det var ett tag sedan och jag var grymt sugen kom jag på.Kanske var spenderatarmen som det ryckte i men vad fasen,något måste vi ju fira av denna dag med ändå så!Vi valde ställe efter vår pinsamhetsskala.Vad den är och hur den är graderad är en helt annan historia som jag kan återkomma till när jag inte har något viktigt att prata om.I vilket fall så åt vi tokigt god sushi och så fick vi reda på var ifrån familjen som äger restaurangen kommer ifrån;Kina.Jag tyckte att det inte lät helt som japanska ett tag där.Jag har näligen vidgat mitt filmspektra till att innefatta även thailändska-,kinesiska-,taiwanesiska- samt koreanska filmer.Därför tycker jag mig kunna höra skillnad mellan språken aningen lättare,även om jag inte har en aning om vad folk säger.

Mätta och belåtna så åkte vi hem till mig och drack mitt älskade gröna jasminte och gick igenom CSN ansökningar och flummade runt på nätet.Jag passade på att introducera Pillan för mitt nya intresse;asiatisk live action filmer och tv-serier.Vi hade roligt medan vi kollade på Koko wa Greenwood vill jag lova.

Men nu måste jag tyvärr avsluta detta episka inlägg,jag kan inte prata i evigheter.Utöver det så är jag lite för upprymd för att egentligen skriva något särskilt bra.För fjärilsbubblig helt enkelt.Därför slutar jag nu när jag är som mest osammanhängande och glad.

Sore de wa,mata ne!

~nyyah!~

P.S Bara 128 dagar kvar!! ;P D.S