Sidoäventyr

Lite på ett planerat bananskal halkade jag in på ett lajv i sommar vad det verkar.Skickade i varje fall in en anmälan ganska precis nyss.Lajvet är Ockupationen av Ardur del 2 och arrangeras av lite allmänt skäggigt folk jag känner.Tanken är att jag ska spela bagarhustru och ungefär så långt har jag kommit just nu.Som det ser ut så kommer det lösa sig rätt bra med hur lajvet ligger i förhållande till mitt förmodade arbetsschema.

Går allt som det ska nu så kommer jag alltså att åka iväg på ett litet sidoäventyr i sommar och damma av lajvgarderoben.Det ser jag lite fram emot faktiskt.Nu ska jag bara se över min utrustning.Kan ju vara bra att ha lite vettiga kläder när man ska åka på ett riktigt lajv.

Sedan fanns det väl inte så mycket att rapportera för tillfället.Har fortfarande lite kvar på det så kallade "pappersarbetet" som jag numera kallar alla papper som har med Japan att göra.Appropå det så har jag faktiskt pluggat lite japanska den här veckan,gäller att försöka hålla igång det här nu.

Utöver det så glöm inte bort Mors dag på söndag! Nog för att man borde visa varandra uppskattning även fast det inte står i almanackan men det är ju inte så fel att fira för den skull heller.

Åh just det,124 dagar kvar! :P

Sore de wa,mata ne!

På riktigt!

Ledsen ifall jag upprepar mig men nu känns det lite mer på riktigt,snart åker vi.Snart ska vi åka bortom horisonten och se en annan solnedgång...(poetiskt inte sant? ;) )

Idag efter att jag slutat jobbet så brände Pillan och jag in till stan och gick med fjärilar i magen till Resia i Västerås.Det kändes så stort liksom att det var dags att köpa biljetterna.Vi satt som små barn och väntade otåligt på att få öppna våra julklappar medan tjejen som hjälpte oss knappade fram vår resa.Tror vi flög ut på små neongröna moln för att citera mig själv.

Efter det var det blandade känslor inför nästa omgång vaccinationer.Det var dessutom lite knas där eftersom det blivit strul med vår betalning.Man ska ta tre sprutor för japansk encefalit men vi hade bara fått två på vårt kvitto.Men vi kunde få både sprutan idag och få det rabatterade priset.(Om man betalade hela sin vaccination på en gång fick man rabatterat pris.)När vi väl blivit färdigstuckna så tog vi ett varv på stan.Jag kom ju på att jag kunde passa på att köpa en ny mascara äntligen.Behövt göra det ett tag,eller behövt och behövt men men.Nu kan jag sminka mig som jag brukar om jag får lust.

Vad vi däremot inte kunde komma på var ett bra ställe att gå och dricka smoothies på vilket var lite synd men när vi står uppe i parkeringshuset och är på väg hem så kläcker jag den fantastiska idén att vi ju borde äta sushi!Det var ett tag sedan och jag var grymt sugen kom jag på.Kanske var spenderatarmen som det ryckte i men vad fasen,något måste vi ju fira av denna dag med ändå så!Vi valde ställe efter vår pinsamhetsskala.Vad den är och hur den är graderad är en helt annan historia som jag kan återkomma till när jag inte har något viktigt att prata om.I vilket fall så åt vi tokigt god sushi och så fick vi reda på var ifrån familjen som äger restaurangen kommer ifrån;Kina.Jag tyckte att det inte lät helt som japanska ett tag där.Jag har näligen vidgat mitt filmspektra till att innefatta även thailändska-,kinesiska-,taiwanesiska- samt koreanska filmer.Därför tycker jag mig kunna höra skillnad mellan språken aningen lättare,även om jag inte har en aning om vad folk säger.

Mätta och belåtna så åkte vi hem till mig och drack mitt älskade gröna jasminte och gick igenom CSN ansökningar och flummade runt på nätet.Jag passade på att introducera Pillan för mitt nya intresse;asiatisk live action filmer och tv-serier.Vi hade roligt medan vi kollade på Koko wa Greenwood vill jag lova.

Men nu måste jag tyvärr avsluta detta episka inlägg,jag kan inte prata i evigheter.Utöver det så är jag lite för upprymd för att egentligen skriva något särskilt bra.För fjärilsbubblig helt enkelt.Därför slutar jag nu när jag är som mest osammanhängande och glad.

Sore de wa,mata ne!

~nyyah!~

P.S Bara 128 dagar kvar!! ;P D.S

Kitteh says it all!

Jag vet att inte är måndag idag men detta är en del av kampen mot måndagar.


see more Lolcats and funny pictures

Utdraget

Följande inlägg skrev jag redan den 9:e maj men på grund av uppkopplingsstrul så har jag inte kunnat posta det förrän idag.Jag är inte särskilt road av att uppkopplingen inte fungerar.Dessutom så var jag inte ledig lördagen i slutändan,jag hamnade på jobbet i alla fall från klockan 15.00.

Den 9 maj 2009

Idag är det lördag och jag är ledig.Det är 144 dagar kvar ungefär tills vi åker.

På Japanfronten denna vecka har jag lyckats få iväg min visumansökning samt de komplementerande dokumenten som inte gick att få tag i tidigare.Det känns så skönt att ha fått iväg dem,som om en börda har lossnat och flugit iväg.Nu är det bara att hoppas på att inget blev fel men det är som sagt en annan historia.

Ytterligare en annan händelse var att i onsdags var det sista träffen med japanskakursen.Det gick hyfsat trots att jag inte hunnit plugga så mycket som jag hade velat.Vi fick dricka ett grönt te som var en blandning av sencha och matcha och så fick vi prova på diverse olika japanska snacks.Ett utav dem var påfallande likt pepparkaksdeg i konsistens och smak.Utöver det så såg jag bland de salta snacksen att det fanns torkad småfisk,vilket är ett av de mer traditionella tilltuggen.Naturligtvis var jag så pass nyfiken att jag var tvungen att smaka på en.Smaken var som en mix av salt,fisk och hav.Inte helt olikt hur fiskfoder luktar om man någonsin matat akvariefiskar.Det var lite tråkigt att kursen tog slut men samtidigt skönt eftersom det nu började bli mycket att hålla reda på och allt mer att ta in mellan varje lektion.Lite svårt att få det att funka med galna scheman,allvarligt talat undrar jag hur Pernilla lyckats plugga så mycket som jag vet att hon gjort.Vi var båda överräns om att vi absolut måste träffa Mika någon mer gång innan vi åker.Man blir så glad bara av att se henne.

Nu måste jag väl ta mig för lite andra saker som tvätten och japanska verb.

Sore de wa mata ne!

Engrish

Engrish är nästan alltid roligt.Nu när det regnar och är lite blött och kallt ute så passar jag på att slösurfa på internet.Bilderna nedan känns lite som att de passar in fint här eftersom jag är fullkomligt tokig i sushi och jag kan förstå hur det lilla gräset känner sig. ;)

Egentligen tänkte jag inte lägga upp det här på bloggen,men varför inte?


see more Engrish



see more Engrish

Mina Tekannor

I brist på spektakulära framsteg,äventyr och annat smått och gott så tänkte jag posta lite bilder på mina tekannor,jag är ju trots allt fröken Tekanna.Jag kommer troligtvis försöka fylla ut med liknande inlägg för att inte bloggen ska blir stagnerad eftersom det inte finns så mycket att rapportera inför resan de närmaste månaderna.


Denna snygga designade tekanna med tillhörande koppar fick jag av Pernilla (a.k.a Pillan) i 20-årspresent respektive julklapp 2008 och visst är de fina? Särskilt motivet på kopparna är intressant tycker jag då de tillsammans bildar en enhetlig bild.Lite synd bara att kannan tenderar att vilja droppa när man häller ur den.


Den här blå skönheten var även den en julkpapp 2008! Den fick jag av Vevve och den är verkligen rymlig! Man kan brygga rikligt med te i denna kanna.Visste ni att den dessutom ingår i en teservis? Samlarnerven kittlas...Det enda huvudbry jag har är när den ska rengöras,det är lite pilligt att komma åt överallt.Patinering i all ära men den här kannan är inte gjord för det.

Den här sötnosen är mitt eget fynd under en utförsäljning av kinesiskt porslin.Jag är lite svag för karpfiskar måste jag erkänna.På bilden ser man också två av de totalt sex koppar som följde med kannan.Allt var packat i en vackert tygklädd trälåda.Visserligen är det "bara" fusksiden men den är väldigt fin ändå.

Visst ser den här lite grand ut som Mrs. Potts i Disney's Skönheten och Odjuret? I alla fall tyckte jag det när jag fann den hos Myrorna i Västerås.Den är alldeles lagom stor för att brygga en rejäl omgång te för en person.Tyvärr går den här kannan under benämningen "Knas-Kannan" eftersom te bryggt i den smakar förfärligt illa med en underton av lera.Funderar på att dekorera den lite så den åtminstone skulle se rolig ut eller något,går ju inte att dricka te ur den liksom.



Slutligen en gruppbild då! Nu kanske jag kan koncentrera mig på verb,visumpapper och allt det där som jag förmodligen glömt att jag skulle göra.Bara 149 dagar kvar!

Sore de wa,Mata ne!

Nedräkningen kan börja!

Då var det äntligen dags att sparka igång den här bloggen,med det smått krypiska namnet. Vem är då fröken Tekanna? Det var en lätt fråga,det är jag,Emma.Varför kalla sig fröken Tekanna? Fröken för att jag är ogift och tekanna för att jag älskar te och tekannor,för övrigt så är jag lite grand formad som en också.På så vis,men äventyren då?För att inte få tråkigt i vardagen så gör jag ofta äventyr av små sysslor men syftet med denna blogg är kopplat till ett mycket stort och omfattande äventyr,kanske det största i mitt liv.I höst ska jag åka till Japan.

Ofta får jag frågan varför Japan av alla ställen,vilket jag har både lätt och svårt att förklara.Det finns mycket som lockar,som fascinerar,som väcker nyfikenhet och äventyrslusta till och med i en sådan hemkär person som jag ändå är.Men jag åker inte helt ensam,utan Pernilla följer också med.Hon kom på det helt själv att hon ville det.Vi har delat mycket under de många år vi varit vänner och nu ska vi även dela detta tillsammans.Hade inte hon kastat ur sig en trött kommentar över msn en sen kväll skulle nog ingen av oss vara påväg att göra det vi nu gör;fyller i visumansökningar för glatta livet.

Det börjar bli bråttom att få in visumpapperna samtidigt som vi inte fick någon förvarning om vilka papper vi skulle ha haft färdiga när vi ringde och bokade för några veckor sedan.Men som med det mesta annat här i livet så verkar vi kunna lösa det här också.Efter ändlösa timmar vid köksborden över otaliga liter rykande hett te så börjar vi så smått inse att vi faktiskt är på god väg att ta oss dit bort till soluppgångens land.Planen som vi arbetat ut är i grova drag att studera japanska i Tokyo i ungefär ett halvår och sedan resa runt i resten av landet och upptäcka det i godan ro i förhoppningsvis ytterligare ett halvår.Allteftersom vi stöter på tips så utökas önskelistan över saker att se och göra när det väl är dags,som tex att bestiga berget Fuji på natten och se soluppgången.

En känsla av total frihet och ro kommer över mig när jag tänker på den soluppgången som ännu är långt bort.Jag har länge kännt av en rastlöshet och instängdhet som behöver botas.Därför är det inte svårt att hitta goda anledningar till att åka iväg på en lång resa.I hemlighet hoppas jag på att nå någon slags själslig upplysning som ger mig insikt,visdom och inre frid.Fast det låter kanske lite för flummigt att formulera det så.

Något som deffinitivt inte är flummigt är vår kvällskurs i japanska som vi läst nu under våren.Vår språkreseförmedlare,SI study international,krävde vissa förkunskaper av oss som vi gladeligen underkastade oss.
Det är klar,det har inte alltid varit roligt att rabbla hiragana och katakanatecken eller att försöka förstå varför just det partikeltecknet ska vara där för att bilda en komplett mening men vi tar det som en del av målet-Tokyo.Närsom det känns kärvt,tungt eller nattsvart så har mantrat "det är värt det","för Tokyo" samt "det är bara xxx dagar kvar!" smattrat i huvudet.Vissa dagar är det allt som håller en uppe.Men nu börjar de totalt 94 hiragana och katakanatecknena sitta någelunda och resten verkar gå mer och mer av sig självt.Fast utan vår otroligt charmiga lärare Mika så hade vi väl givit upp vid det här laget.Appropå det så är det lite lustigt med hur vi kom i kontakt med henne också,hon bor nämligen på samma gata som min syster Carola.Så via henne fick vi kontakt med Mika och sedan när vi bokade kvällskurs i japanska på Folkuniversitetet i Västerås så visade det sig att det var just Mika som hade de kurserna där.Tala om att världen är liten! Egentligen borde jag plugga in verb just nu, men säg inget till Mika! Jag lovar att ta igen det...

Nu börjar det bli dags att summera detta första,långa inlägg och då kan man väl bara säga som så att nu är det definitivt,jag ska åka i höst till ett land på andra sidan jordklotet.De ändlösa kvällarna då jag sucktat över vackra,dramatiska och tokiga bilder därifrån är snart till ända.Bara 152 dagar kvar!

Sore de wa,Mata ne! ^_^


Ps.Har du inte fått nog av detta så kan jag varmt rekommendera bloggen http://www.eargasm.nu/ där Kristoffer väver samman text och bild till den saligt sköna röran som man kan kalla livet i Tokyo.Missa den inte!Ds.