Framme!

Hejsan allihop!

Nu vet jag ju att ni är några stycken som läser här så. ^_^

Resan gick jättebra och vi kom fram till vårt boende utan problem.Vi har under dagen duschat och packat upp och gått till det närliggande 7eleven och handlat lite mat.Vår hyresvärd är jättetrevlig och snäll men han kan inte så mycket engelska vilket blev lite lustigt när jag knatade ner och bad honom byta det flimmrande lysröret i taket.Hehe

Men nu ska jag inte skriva så mycket mer just nu utan jag ska återkomma till det senare.Ville mest tala om att vi lever,mår bra och boar in oss.

Bilder med mera kommer senare alltså.

Tack alla ni som lämnar så fina kommentarer,jag kommer nog inte kunna svara personligen på alla på en gång men jag läser dem det ska ni veta.Tack <3

Sore dewa mata nee~

Ps.Klockan är här 20:12 på kvällen.Ds.

Massa saker!

Oh,jag pratade nyss med japanska ambassaden.Folk har blivit sjuka där men kvinnan jag pratade med sa att om jag kom sent på dagen så borde det vara klart tills dess.Så jag hoppas på det bästa och åker dit helt enkelt.Så passar jag på att kidnappa med mig min lilla mamma också.Inte för att jag har något emot att åka ensam men det är fruktansvärt tråkigt.

Något annat som är lite tråkigt men nödvändigt var att vi igår fick den sista vaccinationssprutan.Inte för att jag är hypokondrisk av mig men man ska kolla upp sina vaccinationer innan man åker,basta!Det blir en utgift men den kan mycket väl rädda ens liv.Om man ser till hur ofta man bör fylla på vissa vaccinationer så blir det en droppe i havet.

På vägen hem från vaccinationskliniken så passade vi på att handla inför picknicken på lördag.Vi hoppas på väder som tillåter att vi har avskedspicknick både för oss och picknicksäsongen.Badankor och såpbubblor är också inbjudna!
Det låter konstigare än vad det är med badankor och såpbubblor.I somras hade vi en grillkväll där man helst skulle ha en badanka med sig och det temat tänkte jag fortsätta på.Nu trodde ni att jag glömt såpbubblorna,eller hur? Men det har jag inte,de får vara med för att det är både fint och roligt med såpbubblor.Så om ni skulle se ett gigantiskt moln av såpbubblor sväva omkring i Västerås imorgon då vet ni att det är där vi har picknicken.Hehe.

Slutligen,skåda!Tobis är klar med bloggens utseende! Visst känns det stämningsfullt nu? Enkelt men fint.Tackar så mycket Tobis! <3

Det är nu 4 dagar kvar,kanske dags att börja packa.

Sore de wa,mata nee~

Ps.Det är krikonbär på bilden.Ds.

Episk resa till ambassaden! Maratoninlägg!

Igår var en helt sjukt späckad dag då Pillan och jag for till Stockholm för att få stämplar i våra visum. Fast det var bara som vi fått för oss men det kommer lite längre ner. Tyvärr inga bilder från Stockholm, för jag orkade inte ta med kameran. Jag ville inte dela upp detta på flera inlägg så jag rekommenderar er att ta en stor kopp te och paus då och då.Okej,då kör vi! Kyah!

Dagen började med att nere på Västerås centralstation så konstaterade vi att parkeringsautomaterna endast tar mynt. Som tur var så hade vi hyfsat gott om tid så jag hastade till Pressbyrån och växlade till mig en hel guldskatt i mynt. Men vi lärde oss inte bara det utan också att det finns små blå tågbiljettautomater som är mycket smidigare än de andra automaterna. Inget mer nervöst magsårsframkallande köande vid de grå automaterna där den längst fram tar två och en halv evighet på sig att bli färdig! Det kan jag leva med!

Så för att fira detta satte vi oss bekvämt tillrätta på tåget och lyssnade på Sveriges Radio P3 på min mp3-spelare tills täckningen blev alltför dålig och då växlade jag till animesoundtracklistan. Kan man inte lyssna på radio så lyssnar man på japansk musik, i alla fall om det råkar vara så att man är på väg till japanska ambassaden i Stockholm.

Det första vi gjorde när vi klev av tåget var att invadera Pressbyrån, tillsammans med en tredjedel av alla resenärer kändes det som. Jag nöjde mig med att köpa bussbiljetter medan Pillan tankade upp med kaffe och kanelbulle också. Vilket ju inte var så konstigt med tanke på hur lite stackaren fått sova. Kanske var därför som hon hittade busshållplatsen först också men jag tror dock inte världen är redo för en Emma som druckit en hel kopp med kaffe ännu. (För att inte tala om att jag själv inte är redo än!) Vi passade på att njuta av bussturen och konstaterade att Kungliga Dramatiska Teatern är en ganska pampig byggnad, sådant bygger man inte längre vet ni. Jag lyckades få av oss vid rätt hållplats men sedan var det lite värre. Ambassadområdet är väldigt speciellt och det är ett myller av övervakningskameror, säkerhetsgrindar och kostymklädda män som kryper omkring i buskarna. Det sista kanske är överdrivet. Vi var inte så fel som jag befarade när Pillan frågade om vägen, det råkade bara vara så att amerikanska ambassaden skymde sikten. Inte helt förvånande att den var gigantiskt heller. Då var den japanska mycket mindre och behändig men minst lika respektingivande. Väl inne efter ett kort samtal med vakten via porttelefonen så bänkade vi oss vid ett skrivbord och började fylla i papperna. Det borde ha varit enkelt men av någon anledning så är det långtifrån enkelt när jag och Pillan ska fylla i papper. Vi hittar alldeles för många tolkningsmöjligheter på vissa rader. Till slut gick Pillan till luckan och började ställa den stackaren på andra sidan en rad olika, för oss, fullt logiska frågor. Men jag trodde mitt hjärta skulle stanna när hon frågade om han kunde japanska. Vi misstänkte i efterhand att det var därför som han sa att vi kunde ju öva kanji genom att fylla i skolans adress på pappret. Ungefär då gick det upp för mig att vi nog inte var så pålästa om hur man skulle fylla i de där papperna som vi trodde. Pillan sprang till och med ut och ringde upp SI utanför säkerhetsområdet för att få tag i telefonnumret till skolan. Till slut hade vi fyllt i papperna och lämnat in passen. Då kom nästa kalldusch. Det tar tre arbetsdagar att få det här klart och helst ska vi komplettera med vår boendeadress så fort som möjligt. I bästa fall kunde jag hämta papper och pass på fredag. Kruxet är ju bara det att Pillan jobbar dubbelpass på fredag men vi kom runt det genom att Pillan ordnade så att jag kan hämta ut hennes papper och pass också.De var väldigt snälla där på ambassaden för de höll öppet en halvtimme längre än vad de brukar ha men å andra sidan bjöd vi på förstklassig underhållning medan vi fyllde i papperna så det gick nog jämnt ut.

Efter detta spektakulära besök på ambassaden så ansåg vi oss vara värda en hel del belöningar som till exempel en asiatisk buffélunch med stor sushi avdelning! Dock måste jag inflika att det är något visst med Soya hemma i Västerås. Vidare fortsatte vi mot en episk pilgrimsvandring till Sf-bokhandeln där vi började fundera över hur långt bort den egentligen låg innan den lilla gröna draken dök upp. Som vid de flesta av mina besök i butiken började jag med att gå runt några varv inne i butiken, ungefär som en katt som kollar av sitt revir. Fast jag inte anser att Sf-bokhandeln är mitt revir, den är mer som mitt heliga tempel. Konstigt nog köpte jag bara det jag tänkt mig att köpa. Haruki Murakamis ”Kafka on the shore”, Christen Hadens ”Virka läskigt söta figurer” (svensk översättning) samt Åsa Ekströms ”Sayonara September.” Hur fantastisk Åsa och hennes serie är får bli ett separat inlägg längre fram, annars tar detta aldrig slut. Glad i hågen och på rosa moln svävade jag ut ur butiken efter en betydligt mer verklighetsförankrad Pillan som började känna att det var nog med Stockholm för dagen. Då steg jag in som den superhjälte jag är och bjöd oss båda på milkshake. Pillan tog hjortron och jag tiramisu. Har ni tänkt hur bra tiramisuglass passar till milkshake? Men sedan kunde inte ens jag neka till att vi borde åka tillbaka till Västerås så vi inte skulle missa intervjun med VLT. Därför blev det lite tokigt för egentligen skulle vi ha träffat Michelle också men så blev det inte. I bästa fall kanske jag kan träffa henne på fredag om jag ska till Stockholm då. Det börjar bli lite för mycket på en gång för mig att hålla reda på och hinna med.

På tåget hem tog jag hand om Pillans tågbiljett för hon slocknade fortare än kvickt medan jag höll mig vaken tills konduktören kom förbi, då lyssnade jag på stämningsfull anime musik och började läsa ”Sayonara September”. Jösses, jag föll pladask och nu är jag hopplöst förälskad i denna serie som är så otroligt genomarbetad såväl manus som bildmässigt. Eftersom jag var helt inne i mangan var det ren tur att jag hörde att vi närmade oss Västerås stationen och hann väcka Pillan. Då vet man att det är en ruggigt bra manga.

Eftersom vi hade åkt hem lite tidigare än väntat så hade vi tid över innan intervjun så vi begav oss till gamla goda Café Stugan för ytterligare fika/mellanmål. Jag nöjde mig med ett stort glas kallt iste. Det var ganska pirrigt när reportern kom och vi skulle svara på hennes frågor. Så här i efterhand undrar jag hur mycket vettigt vi sa egentligen. Mest har jag en känsla av att jag pladdrade på en massa av bara farten och inte gav någon annan en syl i vädret. Förhoppningsvis räcker det till en skaplig artikel. Kan erkänna att vi inte gjorde arbetet lättare för den stackars fotografen heller. Utan fnissiga som små barn som vi var så blev det en hel del flum. Men för att citera mig själv ”ni får ju väldigt glada bilder i alla fall”. Några blev jättefina faktiskt så det är nog ingen fara. Ung redaktionen består ju trots allt av unga och väldigt professionella människor. Däremot så återhämtar sig nog våra egon aldrig från det här. Nu är det bara till att otåligt vänta på resultatet.

Vi avrundande hemresan med att titta in hos Carola och prata en liten stund och bara varva ner. Vi blev lite fördröjda för Pillan hade fått fatt i ”Sayonara September” så vi kunde inte åka innan hon läst färdigt. Hon är ofta sådär härligt charmig. Summa summarum så hade vi en rolig dag tillsammans där vi lärde oss mycket, skrattade gott och slapp springa efter tåget.
Det kan nog inte bli så mycket bättre än så. Det är 5 dagar kvar!

Ps. Bilderna är tagna idag och är tänkta som en present till min japanska brevvän. Men ni får också vara med. Ds.

Sore de wa, mata nee~

Det går undan!

Idag är en mycket speciell dag,fast det är det ju nästan alltid när jag skriver.Skämt åsido,idag är det inget mindre än 7(sju) dagar kvar!Om jag lite snabbt ska sammanfattar vad som hänt sedan jag skrev sist så är det som följer.

VLT har hört av sig men det är lite löst om det är aktuellt med att vi medverkar.Jag gav nog inte det bästa av intryck över telefon.Dessutom så måste vi tänka ut något lite mer intressant med en krok på slutet.Fast jag blev nog lite skeptisk när det var Ung redaktören som hörde av sig också.Har fått för mig att vi är precis på gränsen till att vara för gamla där.

Den stora väskan är inköpt och det blev då en 60+5 liter.Många skulle nog säga att det är en för stor väska att ta med sig till asien men nu är det ju inte backpacking i första hand som gäller utan vi ska ju vara bofasta i alla fall ett halvår.Den duger alldeles säkert utmärkt.

Fikakalaset för släkten gick fint,nästan alla kom och jag hade lyckats baka en hel del.Citronpaj med hallonmaräng, After Eight-kakor,havtornscheesecake med kiwimarmelad,mazariner och devil's chocolate cake.Enda som jag egentligen inte var nöjd med vad citronpajen med hallonmaräng.Marängen blev inte helt hundra vilket gör att jag misstänker att äggula smugit sig ner bland äggvitan.Trist men det är sådant som kan hända.Vidare hittade småtjejerna mitt stash av japanskt godis så det försvann på några få sekunder.Jag vill påpeka att de frågade om de fick smaka och det fick de.Jag bara väntade mig inte att det skulle gå så fort,för de hade ju nyss fikat.Barn är roliga ibland.

Sista arbetsdagen var i söndags och det kändes väldigt konstigt att åka hem och ha lämnat ifrån sig nyckeln och tömma ur sitt skåp.Väl hemma firades det med varma kantarellmackor och lite varm sake.Sedan mös jag framför tv till Poirot.David Suchet gör en helt formidabel tolkning av Hercule Poirot. <3

Igår var jag till frisören och hör och häpna,nu har jag något som kan kallas en frisyr.Jag kan fortfarande sätta upp håret i en hästsvans och det blev en lugg.Inte helt som jag tänkt mig men jag är nöjd.

Just nu är det mycket som snurrar runt och det är massor som man ska komma ihåg och hinna göra innan man åker.Jag glömmer säkert något jätteviktigt.Men det har jag inte tid att tänka på nu.Måste fixa till mig lite inför ikväll,då det är personalmiddag nere på stan och så se till så att jag har koll på det jag ska ha med mig imorgon.Då ska Pillan och jag till japanska ambassaden i Stockholm! Aldrig en lugn stund!

Sore de wa,mata nee~

Äventyr i sikte!

Det är 20 dagar kvar! Det betyder att det är lite drygt tre veckor kvar! Otroligt vad tiden går ibland.Jag och Pillan har väntat väldigt länge och nu börjar det äntligen bli dags.

Igår var en ganska händelserik dag i sin anspråkslöshet.Den började med att jag flyttade runt på lite möbler och arrangerade saker på ett litet vitt,runt bord och fotograferade det.Om det blir tillräckligt bra så kommer det märkas här på bloggen.Men det som ändå gjorde dagen var synen i våra brevlådor; visumet hade äntligen kommit!Nu ska vi bara ta lite fler ID-kortsbilder och åka till japanska ambassaden i Stockholm så är visumen klappade och klara.Dessutom så fick vi adressen till vårt boende! Vi blev så uppspelta att vi hoppade omkring och tjöt av ren glädje.Tur att vi bor på landet så ingen såg eller hörde oss. Med anledning av detta firade vi genom att dricka te,vilket vi i och för sig gör ganska ofta men ändå.Ett teparty är ett teparty. ^_^

Jag vet inte om det var teet eller Pillans sällskap eller visumet som gjorde det men plötsligt satt jag vid datorn och fixade papper efter papper.Jag skrev under min CSN studieförsäkran och begäran om utträde ur facket för att sedan säga ifrån medlemskapet i Fantasybokklubben till att betala SI-avgiften och studera utomlandsförsäkringen.Alltihop gick av bara farten och ni må tro mig när jag säger att det är skönt att ha det avklarat.Nu är det ju nästan bara att packa väska kvar ju! Fast jag måste nog köpa en väska att packa i först. ^_^'

Idag var jag inte lika mycket i fixartagen men jag kontaktade i alla fall VLT,(Västmanlands läns tidning) och det verkar som att det inte är helt omöjligt att de kan vara intresserade av att göra ett reportage om oss! Dessutom kanske vi kunde skriva lite kort då och då om hur vi har det.Även om det bara är väldigt vagt just nu så har vi ju i alla fall försökt.Kommer vi med och kanske får skriva lite så kan vi ju låtsas att vi är resereportrar/korrespondenter.Vi har ju pratat om att försöka göra reportage till programmet P3 Planet också men där är det redan ganska många som pratar om Japan så det gäller att vi hittar en egen nisch i så fall. Vi är lite sugna på att få vara resereportrar och Pillan fick lite blodad tand när hon medverkade i programmet Mitt P3 i våras.Fast det kanske mest är jag som tittat för mycket på Travel Channel och tyckt att det verkar vara spännande att vara resereporter? Är det så konstigt att någon som aldrig åkt utomlands är så besatt av att resa?

Annars firade jag idag med att ha på mig min fina gröna sjal och läsa One Piece manga.Nu har jag läst ut alla One Piece jag hade och nu måste jag vänta tills nästa paket kommer innan jag får veta hur det går.Även om jag vet att jag borde lägga all ledig tid jag har på att studera så känns det avkopplande att läsa manga,för det vore ljug om jag sa att jag inte började bli pirr-glad-nervös-spänd nu.För det är jag.I helgen är det tänkt att det ska bli en krogrunda och så ska jag ha fika med släkten på söndag.På lördagen hittar man mig i köket med mjöl i håret i full färd med att baka alltså.Fast innan det så ska jag fixa de sista ID-kortsbilderna.Det är mycket med det här att fixa sakar,bara vara och ta avsked innan man åker ut och reser.Vi åker ju lagom till det att hösten hinner börja på allvar vilket känns ganska okej.Här i Sverige står ju hösten lite för nystart och ombyte.Snart far vi! Äventyr i sikte! ^___^

Sore de wa,mata nee~

Äntligen September!

Idag är det den första september.Det är inte klokt hur otroligt det är att det blivit september till slut.Jag var nyss ut och satt en stund på trappen.Ibland kan kvällarna vara så fantastiska här.Luften är ljummen och sval och mörkret är mjukt av den nästan helt fulla månens ljus.Allt jag kunde höra var syrsor och vindens sus i träden.Så fridfullt,så underbart.En sak jag definitivt kommer att sakna när jag är därborta i Japan.För det är ett som är säkert,jag måste åka.Med mod i barm!

Det kanske märks att jag läst en sjutusans massa One Piece manga?Av budgetskäl följer jag serien på svenska.Inte fy skam för det men jag är ganska ovan att läsa saker på svenska.Egentligen borde jag väl läsa så mycket manga på svenska som jag kan,för att gynna japansk-svensköversättarna.Problematiken är dock att utgivningen av titlar på svenska sällan är av mitt intresse.Gud det där lät ju ganska stroppigt och kaxigt!Nåja,vad jag menar är att jag aldrig kommer läsa tex Tokyo Mew Mew och vara genuint intresserad.

Vad har jag gjort annars idag denna hett efterlängtade första septemberdag? Inget direkt storslaget.Fick tummen ur och fotade pärlplattorna jag gjorde för ett tag sedan.Till och med mitt episka tekanneunderlägg är komplett i all sin glans! När jag ändå hade kameran framme så passade jag på att fota mina förvärv från marknaden i helgen.Fast bilderna blev inte så bra.Långt kvar tills det blir någon fotograf av mig men jag var ju tvungen att försöka i alla fall.Mina fynd var en packmanmunkjacka,en grönsvart sjal och en kakigrön väska.Jag kommer inte ihåg sist jag föll så pladask för en jacka.Bilderna kommer lite längre ner!

Just det! Pillan tittade över idag! Tack vare hennes detektivarbete så är försäkringspapperna så gott som klara! Hon är så flitig så hon har dessutom hittat några tänkbara stipendier som vi kan försöka söka.Vilken ung kvinna va? Vad gjorde jag utan henne? För att göra en One Piece referens så är jag lite som Ruffy och lite som Nami.Hur som helst så är hon helcool! För att fira drack vi te och läste manga.Jag var helt inne i en One Piece pocket och hon i en Vampire Knight.Så mycket reklam som det förekommer i det här inlägget borde jag antagligen betala skadestånd.Hoppas inte,jag måste samla så mycket pengar som möjligt.

Det börjar dra ihop sig nu.Åh just det,bloggen kommer förmodligen att uppgraderas utseendemässigt en del framöver tack vare en väldigt snäll och speciell kompis. <3
Det är knappt 28 dagar kvar nu....

Mata nee~