Episk resa till ambassaden! Maratoninlägg!

Igår var en helt sjukt späckad dag då Pillan och jag for till Stockholm för att få stämplar i våra visum. Fast det var bara som vi fått för oss men det kommer lite längre ner. Tyvärr inga bilder från Stockholm, för jag orkade inte ta med kameran. Jag ville inte dela upp detta på flera inlägg så jag rekommenderar er att ta en stor kopp te och paus då och då.Okej,då kör vi! Kyah!

Dagen började med att nere på Västerås centralstation så konstaterade vi att parkeringsautomaterna endast tar mynt. Som tur var så hade vi hyfsat gott om tid så jag hastade till Pressbyrån och växlade till mig en hel guldskatt i mynt. Men vi lärde oss inte bara det utan också att det finns små blå tågbiljettautomater som är mycket smidigare än de andra automaterna. Inget mer nervöst magsårsframkallande köande vid de grå automaterna där den längst fram tar två och en halv evighet på sig att bli färdig! Det kan jag leva med!

Så för att fira detta satte vi oss bekvämt tillrätta på tåget och lyssnade på Sveriges Radio P3 på min mp3-spelare tills täckningen blev alltför dålig och då växlade jag till animesoundtracklistan. Kan man inte lyssna på radio så lyssnar man på japansk musik, i alla fall om det råkar vara så att man är på väg till japanska ambassaden i Stockholm.

Det första vi gjorde när vi klev av tåget var att invadera Pressbyrån, tillsammans med en tredjedel av alla resenärer kändes det som. Jag nöjde mig med att köpa bussbiljetter medan Pillan tankade upp med kaffe och kanelbulle också. Vilket ju inte var så konstigt med tanke på hur lite stackaren fått sova. Kanske var därför som hon hittade busshållplatsen först också men jag tror dock inte världen är redo för en Emma som druckit en hel kopp med kaffe ännu. (För att inte tala om att jag själv inte är redo än!) Vi passade på att njuta av bussturen och konstaterade att Kungliga Dramatiska Teatern är en ganska pampig byggnad, sådant bygger man inte längre vet ni. Jag lyckades få av oss vid rätt hållplats men sedan var det lite värre. Ambassadområdet är väldigt speciellt och det är ett myller av övervakningskameror, säkerhetsgrindar och kostymklädda män som kryper omkring i buskarna. Det sista kanske är överdrivet. Vi var inte så fel som jag befarade när Pillan frågade om vägen, det råkade bara vara så att amerikanska ambassaden skymde sikten. Inte helt förvånande att den var gigantiskt heller. Då var den japanska mycket mindre och behändig men minst lika respektingivande. Väl inne efter ett kort samtal med vakten via porttelefonen så bänkade vi oss vid ett skrivbord och började fylla i papperna. Det borde ha varit enkelt men av någon anledning så är det långtifrån enkelt när jag och Pillan ska fylla i papper. Vi hittar alldeles för många tolkningsmöjligheter på vissa rader. Till slut gick Pillan till luckan och började ställa den stackaren på andra sidan en rad olika, för oss, fullt logiska frågor. Men jag trodde mitt hjärta skulle stanna när hon frågade om han kunde japanska. Vi misstänkte i efterhand att det var därför som han sa att vi kunde ju öva kanji genom att fylla i skolans adress på pappret. Ungefär då gick det upp för mig att vi nog inte var så pålästa om hur man skulle fylla i de där papperna som vi trodde. Pillan sprang till och med ut och ringde upp SI utanför säkerhetsområdet för att få tag i telefonnumret till skolan. Till slut hade vi fyllt i papperna och lämnat in passen. Då kom nästa kalldusch. Det tar tre arbetsdagar att få det här klart och helst ska vi komplettera med vår boendeadress så fort som möjligt. I bästa fall kunde jag hämta papper och pass på fredag. Kruxet är ju bara det att Pillan jobbar dubbelpass på fredag men vi kom runt det genom att Pillan ordnade så att jag kan hämta ut hennes papper och pass också.De var väldigt snälla där på ambassaden för de höll öppet en halvtimme längre än vad de brukar ha men å andra sidan bjöd vi på förstklassig underhållning medan vi fyllde i papperna så det gick nog jämnt ut.

Efter detta spektakulära besök på ambassaden så ansåg vi oss vara värda en hel del belöningar som till exempel en asiatisk buffélunch med stor sushi avdelning! Dock måste jag inflika att det är något visst med Soya hemma i Västerås. Vidare fortsatte vi mot en episk pilgrimsvandring till Sf-bokhandeln där vi började fundera över hur långt bort den egentligen låg innan den lilla gröna draken dök upp. Som vid de flesta av mina besök i butiken började jag med att gå runt några varv inne i butiken, ungefär som en katt som kollar av sitt revir. Fast jag inte anser att Sf-bokhandeln är mitt revir, den är mer som mitt heliga tempel. Konstigt nog köpte jag bara det jag tänkt mig att köpa. Haruki Murakamis ”Kafka on the shore”, Christen Hadens ”Virka läskigt söta figurer” (svensk översättning) samt Åsa Ekströms ”Sayonara September.” Hur fantastisk Åsa och hennes serie är får bli ett separat inlägg längre fram, annars tar detta aldrig slut. Glad i hågen och på rosa moln svävade jag ut ur butiken efter en betydligt mer verklighetsförankrad Pillan som började känna att det var nog med Stockholm för dagen. Då steg jag in som den superhjälte jag är och bjöd oss båda på milkshake. Pillan tog hjortron och jag tiramisu. Har ni tänkt hur bra tiramisuglass passar till milkshake? Men sedan kunde inte ens jag neka till att vi borde åka tillbaka till Västerås så vi inte skulle missa intervjun med VLT. Därför blev det lite tokigt för egentligen skulle vi ha träffat Michelle också men så blev det inte. I bästa fall kanske jag kan träffa henne på fredag om jag ska till Stockholm då. Det börjar bli lite för mycket på en gång för mig att hålla reda på och hinna med.

På tåget hem tog jag hand om Pillans tågbiljett för hon slocknade fortare än kvickt medan jag höll mig vaken tills konduktören kom förbi, då lyssnade jag på stämningsfull anime musik och började läsa ”Sayonara September”. Jösses, jag föll pladask och nu är jag hopplöst förälskad i denna serie som är så otroligt genomarbetad såväl manus som bildmässigt. Eftersom jag var helt inne i mangan var det ren tur att jag hörde att vi närmade oss Västerås stationen och hann väcka Pillan. Då vet man att det är en ruggigt bra manga.

Eftersom vi hade åkt hem lite tidigare än väntat så hade vi tid över innan intervjun så vi begav oss till gamla goda Café Stugan för ytterligare fika/mellanmål. Jag nöjde mig med ett stort glas kallt iste. Det var ganska pirrigt när reportern kom och vi skulle svara på hennes frågor. Så här i efterhand undrar jag hur mycket vettigt vi sa egentligen. Mest har jag en känsla av att jag pladdrade på en massa av bara farten och inte gav någon annan en syl i vädret. Förhoppningsvis räcker det till en skaplig artikel. Kan erkänna att vi inte gjorde arbetet lättare för den stackars fotografen heller. Utan fnissiga som små barn som vi var så blev det en hel del flum. Men för att citera mig själv ”ni får ju väldigt glada bilder i alla fall”. Några blev jättefina faktiskt så det är nog ingen fara. Ung redaktionen består ju trots allt av unga och väldigt professionella människor. Däremot så återhämtar sig nog våra egon aldrig från det här. Nu är det bara till att otåligt vänta på resultatet.

Vi avrundande hemresan med att titta in hos Carola och prata en liten stund och bara varva ner. Vi blev lite fördröjda för Pillan hade fått fatt i ”Sayonara September” så vi kunde inte åka innan hon läst färdigt. Hon är ofta sådär härligt charmig. Summa summarum så hade vi en rolig dag tillsammans där vi lärde oss mycket, skrattade gott och slapp springa efter tåget.
Det kan nog inte bli så mycket bättre än så. Det är 5 dagar kvar!

Ps. Bilderna är tagna idag och är tänkta som en present till min japanska brevvän. Men ni får också vara med. Ds.

Sore de wa, mata nee~

Det går undan!

Idag är en mycket speciell dag,fast det är det ju nästan alltid när jag skriver.Skämt åsido,idag är det inget mindre än 7(sju) dagar kvar!Om jag lite snabbt ska sammanfattar vad som hänt sedan jag skrev sist så är det som följer.

VLT har hört av sig men det är lite löst om det är aktuellt med att vi medverkar.Jag gav nog inte det bästa av intryck över telefon.Dessutom så måste vi tänka ut något lite mer intressant med en krok på slutet.Fast jag blev nog lite skeptisk när det var Ung redaktören som hörde av sig också.Har fått för mig att vi är precis på gränsen till att vara för gamla där.

Den stora väskan är inköpt och det blev då en 60+5 liter.Många skulle nog säga att det är en för stor väska att ta med sig till asien men nu är det ju inte backpacking i första hand som gäller utan vi ska ju vara bofasta i alla fall ett halvår.Den duger alldeles säkert utmärkt.

Fikakalaset för släkten gick fint,nästan alla kom och jag hade lyckats baka en hel del.Citronpaj med hallonmaräng, After Eight-kakor,havtornscheesecake med kiwimarmelad,mazariner och devil's chocolate cake.Enda som jag egentligen inte var nöjd med vad citronpajen med hallonmaräng.Marängen blev inte helt hundra vilket gör att jag misstänker att äggula smugit sig ner bland äggvitan.Trist men det är sådant som kan hända.Vidare hittade småtjejerna mitt stash av japanskt godis så det försvann på några få sekunder.Jag vill påpeka att de frågade om de fick smaka och det fick de.Jag bara väntade mig inte att det skulle gå så fort,för de hade ju nyss fikat.Barn är roliga ibland.

Sista arbetsdagen var i söndags och det kändes väldigt konstigt att åka hem och ha lämnat ifrån sig nyckeln och tömma ur sitt skåp.Väl hemma firades det med varma kantarellmackor och lite varm sake.Sedan mös jag framför tv till Poirot.David Suchet gör en helt formidabel tolkning av Hercule Poirot. <3

Igår var jag till frisören och hör och häpna,nu har jag något som kan kallas en frisyr.Jag kan fortfarande sätta upp håret i en hästsvans och det blev en lugg.Inte helt som jag tänkt mig men jag är nöjd.

Just nu är det mycket som snurrar runt och det är massor som man ska komma ihåg och hinna göra innan man åker.Jag glömmer säkert något jätteviktigt.Men det har jag inte tid att tänka på nu.Måste fixa till mig lite inför ikväll,då det är personalmiddag nere på stan och så se till så att jag har koll på det jag ska ha med mig imorgon.Då ska Pillan och jag till japanska ambassaden i Stockholm! Aldrig en lugn stund!

Sore de wa,mata nee~

Äventyr i sikte!

Det är 20 dagar kvar! Det betyder att det är lite drygt tre veckor kvar! Otroligt vad tiden går ibland.Jag och Pillan har väntat väldigt länge och nu börjar det äntligen bli dags.

Igår var en ganska händelserik dag i sin anspråkslöshet.Den började med att jag flyttade runt på lite möbler och arrangerade saker på ett litet vitt,runt bord och fotograferade det.Om det blir tillräckligt bra så kommer det märkas här på bloggen.Men det som ändå gjorde dagen var synen i våra brevlådor; visumet hade äntligen kommit!Nu ska vi bara ta lite fler ID-kortsbilder och åka till japanska ambassaden i Stockholm så är visumen klappade och klara.Dessutom så fick vi adressen till vårt boende! Vi blev så uppspelta att vi hoppade omkring och tjöt av ren glädje.Tur att vi bor på landet så ingen såg eller hörde oss. Med anledning av detta firade vi genom att dricka te,vilket vi i och för sig gör ganska ofta men ändå.Ett teparty är ett teparty. ^_^

Jag vet inte om det var teet eller Pillans sällskap eller visumet som gjorde det men plötsligt satt jag vid datorn och fixade papper efter papper.Jag skrev under min CSN studieförsäkran och begäran om utträde ur facket för att sedan säga ifrån medlemskapet i Fantasybokklubben till att betala SI-avgiften och studera utomlandsförsäkringen.Alltihop gick av bara farten och ni må tro mig när jag säger att det är skönt att ha det avklarat.Nu är det ju nästan bara att packa väska kvar ju! Fast jag måste nog köpa en väska att packa i först. ^_^'

Idag var jag inte lika mycket i fixartagen men jag kontaktade i alla fall VLT,(Västmanlands läns tidning) och det verkar som att det inte är helt omöjligt att de kan vara intresserade av att göra ett reportage om oss! Dessutom kanske vi kunde skriva lite kort då och då om hur vi har det.Även om det bara är väldigt vagt just nu så har vi ju i alla fall försökt.Kommer vi med och kanske får skriva lite så kan vi ju låtsas att vi är resereportrar/korrespondenter.Vi har ju pratat om att försöka göra reportage till programmet P3 Planet också men där är det redan ganska många som pratar om Japan så det gäller att vi hittar en egen nisch i så fall. Vi är lite sugna på att få vara resereportrar och Pillan fick lite blodad tand när hon medverkade i programmet Mitt P3 i våras.Fast det kanske mest är jag som tittat för mycket på Travel Channel och tyckt att det verkar vara spännande att vara resereporter? Är det så konstigt att någon som aldrig åkt utomlands är så besatt av att resa?

Annars firade jag idag med att ha på mig min fina gröna sjal och läsa One Piece manga.Nu har jag läst ut alla One Piece jag hade och nu måste jag vänta tills nästa paket kommer innan jag får veta hur det går.Även om jag vet att jag borde lägga all ledig tid jag har på att studera så känns det avkopplande att läsa manga,för det vore ljug om jag sa att jag inte började bli pirr-glad-nervös-spänd nu.För det är jag.I helgen är det tänkt att det ska bli en krogrunda och så ska jag ha fika med släkten på söndag.På lördagen hittar man mig i köket med mjöl i håret i full färd med att baka alltså.Fast innan det så ska jag fixa de sista ID-kortsbilderna.Det är mycket med det här att fixa sakar,bara vara och ta avsked innan man åker ut och reser.Vi åker ju lagom till det att hösten hinner börja på allvar vilket känns ganska okej.Här i Sverige står ju hösten lite för nystart och ombyte.Snart far vi! Äventyr i sikte! ^___^

Sore de wa,mata nee~

Äntligen September!

Idag är det den första september.Det är inte klokt hur otroligt det är att det blivit september till slut.Jag var nyss ut och satt en stund på trappen.Ibland kan kvällarna vara så fantastiska här.Luften är ljummen och sval och mörkret är mjukt av den nästan helt fulla månens ljus.Allt jag kunde höra var syrsor och vindens sus i träden.Så fridfullt,så underbart.En sak jag definitivt kommer att sakna när jag är därborta i Japan.För det är ett som är säkert,jag måste åka.Med mod i barm!

Det kanske märks att jag läst en sjutusans massa One Piece manga?Av budgetskäl följer jag serien på svenska.Inte fy skam för det men jag är ganska ovan att läsa saker på svenska.Egentligen borde jag väl läsa så mycket manga på svenska som jag kan,för att gynna japansk-svensköversättarna.Problematiken är dock att utgivningen av titlar på svenska sällan är av mitt intresse.Gud det där lät ju ganska stroppigt och kaxigt!Nåja,vad jag menar är att jag aldrig kommer läsa tex Tokyo Mew Mew och vara genuint intresserad.

Vad har jag gjort annars idag denna hett efterlängtade första septemberdag? Inget direkt storslaget.Fick tummen ur och fotade pärlplattorna jag gjorde för ett tag sedan.Till och med mitt episka tekanneunderlägg är komplett i all sin glans! När jag ändå hade kameran framme så passade jag på att fota mina förvärv från marknaden i helgen.Fast bilderna blev inte så bra.Långt kvar tills det blir någon fotograf av mig men jag var ju tvungen att försöka i alla fall.Mina fynd var en packmanmunkjacka,en grönsvart sjal och en kakigrön väska.Jag kommer inte ihåg sist jag föll så pladask för en jacka.Bilderna kommer lite längre ner!

Just det! Pillan tittade över idag! Tack vare hennes detektivarbete så är försäkringspapperna så gott som klara! Hon är så flitig så hon har dessutom hittat några tänkbara stipendier som vi kan försöka söka.Vilken ung kvinna va? Vad gjorde jag utan henne? För att göra en One Piece referens så är jag lite som Ruffy och lite som Nami.Hur som helst så är hon helcool! För att fira drack vi te och läste manga.Jag var helt inne i en One Piece pocket och hon i en Vampire Knight.Så mycket reklam som det förekommer i det här inlägget borde jag antagligen betala skadestånd.Hoppas inte,jag måste samla så mycket pengar som möjligt.

Det börjar dra ihop sig nu.Åh just det,bloggen kommer förmodligen att uppgraderas utseendemässigt en del framöver tack vare en väldigt snäll och speciell kompis. <3
Det är knappt 28 dagar kvar nu....

Mata nee~

Ah! Redan Augusti!

Kan ju börja med att kommentera följande inlägg med att jag började skriva igår men inte postade den förrän idag samt att jag inte orkade skriva om texten.

Vänta vad tusan? Har jag inte skrivit sedan den 28:e juli? Dra på trissor...
Men å andra sidan så har det inte hänt något direkt jättespännande och jag har inte kännt att jag haft tid eller kreativitet nog för att skriva något bra.

Idag är det 43 dagar kvar och både Pillan och jag börjar bli ganska taggade.Visst,vi är nog båda lite nervösa och kopiöst pirriga också men nu känns det mer på riktigt.I vårvintras kändes det så avlägset,som om det var en dröm,att vi nästan inte trodde att det var på gång på riktigt.Men det är det ju,det är ingen dröm och är det det så är det en som är på väg att slå in och bli verklighet.Fast nog känns det lite overkligt fortfarande.Snart ska vi dra till Tokyo liksom.Vem trodde vi skulle fixa det? Knappt vi själva ens.Pillan och jag har haft så många planer genom åren som runnit ut i sanden och dylikt men den här gången har vi hållit oss i kragen.Men så är vi ju vuxna nu.

Appropå resan så fick jag ett glatt besked en dag förra veckan när jag satt och åt sushi.Jimmy,killen som vi träffade via vår japansklärare här i stan ska inte åka hem när vi åker dit.Han ska förlänga sin vistelse.Hade jag inte varit ute bland folk och hade jag haft Pillan i närheten är chansen stor att det dansats någon glädje/segerdans.Han sa att han kunde hjälpa oss med papper och annat,bli lite av en fadder.Vi är skyldiga honom en öl eller två.Då kan vi slappna av lite och inte oroa oss så mycket.Skönt om man kan ta det lite den tid som är kvar.

I fredags var det väldigt chill på grillfesten trots arbetet med den.Pillan och jag fick dock till en hemma hos henne,det tog oss ju bara hela sommaren.Succén var ett faktum och alla hade trevligt.Det var ett par stycken som hade badankor med sig dessutom! Mina skäl till badankorna var helt enkelt för att se hur många som tog med sig en anka och för att klura ut om man kunde genomföra ett litet bus med just
badankor.Jag ödslade dock inte mycket energi på att tänka ut planer den kvällen.Vevve och Tomas hade med sig en muta dessutom; Strandfia! Ett uppblåsbart fia med knuff spel.Det måste vi ju bara använda någon gång innan vi åker.Dagen därpå så mådde vi väl kanske inte prima men rätt bra ändå.Mmmm man måste älska varma toasts på morgonen.Pillan var den som var handlingskraftigast av oss men enligt henne så blir det lite så när man har fest hemma hos sig själv.Andra saker förutom att dega i utemöblerna var att rädda Max glasögon från ensilagebalarna och jag
hämtade gott vatten från stallet.Stackars Pillan fick också lov att fixa med sin bil.Hon hade fått punktering dagen innan.En metallbit satt fast i däcket.Sedan var Wictoria jättesnäll och skjutsade hem mig och Tobis.<3


Väl hemma var det inte chill som gällde,snarare så lagade jag paneng curry lite raskt och sedan åkte mamma,pappa och jag hem till Carola.Vi tänkte äntligen ge Lisa hennes födelsedagspresenter.Det var på tiden liksom men vad gör man när folk blir sjuka så man inte kan fira dem?Plus att vi hade tänkt att hon skulle nog vilja ha dem innan skolstarten på måndag.Pappa passade på att vittja Carolas krusbärsbuskar med hennes tillåtelse och när han kom hem så kokade han kräm på bären.Det var en mysig kväll men tyvärr orkade jag inte äta just något av rabarberpajen.När vi kom hem igen så avrundade jag med ett långt varmt bad och med att läsa lite One Piece.

Sedan kan vi hoppa fram till måndageftermiddag för då kom Pillan över och hon gjorde mig sällskap vid pärlplattorna.Jajamensan,vi la pärlplattor som om det inte fanns en morgondag.Det kanske kommer bilder på pysslet vid ett senare tillfälle.När vi blev hungriga så bakade vi scones och gjorde te.Klart man måste ha ett spontant afternoon tea.Kiwimarmeladen som jag gjorde förut är nog
favorittillbehöret.Det var då jag började prata om hur charmig One Piece är.Så efter lite blädder i en mangapocket blev vi ju liksom tvunga att kolla in animen.Nu verkar det inte bättre än att Pillan gillar serien också.Hon sa efter varje avsnitt
"Nästa!"Innan vi visste ordet av så hade vi sett typ 9 avsnitt.One Piece är ju en riktig långkörare med 47 pocketböcker och 407 animeavsnitt.Vilket gjorde oss lite nedstämda.Tiden får utvisa om vi orkar se allt.Men än så länge kan jag säga; slagsmål har aldrig varit charmigare!

Nu ska jag göra lite annat innan jag ska iväg till jobbet.Det är 43 dagar kvar.
Sore dewa,mata nee~

Börjar pirra nu

Regnet öser ner idag.Trots att jag är ledig idag så stör det mig inte så mycket,såvida det inte tänker börja åska förstås.Fast det är på sin höjd irriterande om det inträffar.Nu var det ju dock inte regn och åska som jag hade för avsikt att skriva om.Jag var mer inne på att reflektera över att det är 64 dagar kvar tills det är dags.

Mest har ju våren och sommaren hittills kretsat kring saker som måste göras och en nästan olidligt lång väntan.Nu när det inte är så lång kvar alls,bara en sisådär 9 veckor,så känns det plötsligt lite underligt.Jag har inte alls träffat så mycket vänner,hängt på fester eller tillbringat dagar på en filt i Vasaparken som jag tänkt.Förlåt till alla er som hade velat umgås med mig i sommar.

Vidare funderade jag på saker som jag skulle sakna när jag är där långt borta.Vissa saker som till exempel att vakna på morgonen,i min säng,i mitt rum och höra regnet smattra mot taket eller att dyka upp på Västerås Äventyrssällskap och bli indragen i någon spontan och helt lysande spelomgång.Bara för att jag ville visa på de där små sakerna i vardagen som bara finns där så kom jag inte på fler exempel men det är nog lika bra,annars hade det här inlägget kunnat bli hur långt som helst.

Andra saker som jag nog kommer sakna är,pinsamt nog,mer av en materialistisk karaktär om jag skulle klä det i ord.Då menar jag att jag som exempel kommer att sakna nallebjörnen som sitter på sängen och förmodligen både en och fler av mina böcker.De flesta som känner mig vet att jag är en samlare sedan länge.Jag vill inte påstå att samlandet enbart går ut på att ha en massa saker utan det är lite mer komplicerat än så. Det är hemtrevligt på ett sätt och så är det lite spännande att samla också.Men det som jag tror är kärnan egentligen är att att det är en viss trygghet. Vardagens rutiner och var sak på sin plats skapar ju en viss trygghet eftersom de flesta av oss människor är vanedjur.Jag är nog en av dem och därtill så har jag inte kunnat drömma om att jag en dag faktiskt skulle komma iväg på ett äventyr i denna storlek.För att åka till Japan och vara där längre än två veckor,som de flesta av de där rundturs resorna är på,det är lite mer storslaget än det mesta annat som jag har tagit mig för hittills i livet.Det ger helt sonika mer pirr än ett vanligt karusellåk på Gröna Lund samtidigt som det här pirret börjat infinna sig på daglig basis så ska det också bli väldigt skönt att få komma iväg.På något sätt så tror jag att det blir lite som en nystart och kommer ge mig mycket nytt att tänka på samtidigt som jag kommer kunna reflektera och filosofera över saker som varit på ett annat sätt. Vare sig jag vill det eller ej så kommer mitt perspektiv på tillvaron ändras radikalt och då kan jag lika gärna dra nytta av det menar jag.

Nog om detta pirr, nu tänkte jag rapportera lite "inför resan fix".Förra veckan så passade jag på att klara av de mesta av de bankärenden som var kvar.Nu väntar jag på att 2 nya bankkort skall komma hem i brevlådan.Det är ju inte klokt vad mycket ärenden det har blivit till banken eller mängden papper som fyllts i men det känns värt det nu när det snart är dags.Efter banken var jag in på hos Specsavers och fixade lite nya glasögon.Ett reservpar kunde vara bra att ha tänkte jag plus att nu kommer jag att för första gången få riktiga solglasögon.Jag vill allvarligt talat inte ens föreställa mig hur det skulle varit om jag blivit tvungen att fixa nya glasögon i Tokyo.Jag kom dessutom ihåg att gå in på resebyrån där vi köpt
flygbiljetter och boka vegetarisk mat.Tänk att jag kunde glömma det men så var vi ju in till dem precis innan stängning när vi fixade biljetterna så det blev lite bråttom då.När jag ändå var nere på stan så köpte jag en skrivbok som är tänkt att bli pappersversionen av bloggen i händelse att jag blir utan möjligheter att komma åt dator och internet.Nu när jag skummar igenom det här stycket så känns det lika virrigt som den dagen var när jag (och min kära mor.) hattade omkring i Västerås.Det var en mycket produktiv dag.

Åh,just det,jag mejlade kontaktpersonen på SI,Josefine,och enligt henne så skulle visumpapperna dimpa ner i brevlådan när det är ungefär en månad kvar.Vidare instruktioner skulle följa med papperna men tydligen så ska antingen både jag och papperna alternativt bara papperna till Japanska Ambassaden i Stockholm.Jag hoppas innerligt att det är lika enkelt som det verkade.Nåja,det får jag ta när papperna kommer.Nu tänkte jag bläddra lite mer i den tidning om digital fotografering som jag spontanköpte igår.Den har en stor guide om landskapsfotografering....

Sore de wa,mata ne!

Mitt i sommaren

Det var ett bra tag sedan jag skrev sist det är jag fullt medveten om.Det har också hänt en hel del sedan jag sist skrev,ute i världen i alla fall.Dessutom måste jag erkänna att jag snickrat på det här inlägget i ungefär en vecka nu,vilket ju är ganska så karaktäristiskt för mig.Om två dagar,är det exakt tio veckor till dess att vi åker.Det börjar kännas lite svindlande när man tänker på det.

Jag minns så väl när jag satt i april och tyckte att det var så fruktansvärt långt kvar men nu är vi mitt uppe i sommaren som nog blir särskilt uppmärksammad för att the king of pop,Michael Jackson gick bort bara 50 år gammal.Det kanske låter lite hårt att säga så här men mer än så mycket utrymme får han inte på min blogg.Hela världen hyllar honom oavbrutet.Därför tänkte jag lämna honom lite ifred.Stackaren. Visserligen har det hänt mycket andra saker också i sommar som fått global spridning men jag vet inte om jag har någon särskilt lust att kommentera krig och annat. Det finns så många andra som förstår det bättre än vad jag gör.

Då är det lite mer upplyftande att konstatera att den japanska
rockstjärnan Miyavi spelar i Stockholm i september.Det är ingen cykel om du inte skulle råka känna till honom,att jag gör det beror nog mest på min umgängeskrets och mitt intresse för Japan. Så istället för att ge en lång föreläsning om vem han är så hänvisar jag hellre till youtube för den som är så pass intresserad.Särskilt videon till "Selfish Love" kan varmt rekommenderas.

För att fortsätta på det österländska temat som jag halkade in på så ägnar jag en hel del tid just nu åt att leta reda på och se kung fu filmer.Det må vara extrem nördvarning på detta men det kan ju kvitta.Tyvärr blev jag i samma veva som detta medveten om att det inte finns någon kung fu klubb i Västerås.Hur mycket suger inte det på en skala? Verkar som att jag får mysa i fåtöljen med en kopp te och se på när Jackie Chan och Bruce Lee spöar skurkarna ett tag till.Inte mig helt emot förstås.(Hehe)

Från det ena till det andra och tillbaka igen,det finns inte så mycket konkret att berätta om förberedelserna inför resan tyvärr. Pernilla och jag håller som bäst på att fixa med att skaffa en hel arsenal med nya bankomatkort och lite andra bankrelaterade ärenden.I fredags passade jag på att kolla på vandringsväskor när vi ändå var i stan.Pernilla fick sig ett par goda skratt där.Väskprovning kan vara ett väldigt knepigt företag och då har jag inte ens nämnt alla remmar som finns på sådana väskor! Men efter många om och men så verkar det ljusna lite.Just nu lutar det åt att jag köper en större väska än vad som var tänkt ursprungligen.Så även om inte mycket händer så är det ändå något som är på gång.Nu funderar vi mest på om visumansökningarna gick igenom, det har varit ganska tyst från SI ett bra tag nu.Dags att skicka lite mejl till dem.

För övrigt blev det ju inte som det var tänkt med lajvet,Ockupationen av Ardur del II.Det fick lov att ställas in på grund av för få deltagare.Nu ser det ut som att del två kommer gå av stapeln först nästa sommar istället och det i sig gör ju att
det är osäkert om jag kan medverka.Så jag är lite ledsen i ögat eftersom det blev inställt samtidigt som det kanske var rätt bra att jag fick vara ledig i en hel vecka.Den ägnades åt till att läsa böcker,se på film,träffa lite folk man inte träffat på länge och i största allmänhet ha det rätt bra.

Förresten,den som känner att det vore roligt att få ett vykort eller ett genuint brev ner i brevlådan kan ju mejla sin adress så kanske jag kan skicka i alla fall några rader.

Åh,just det,det är 73 dagar kvar!


Sore de wa,mata nee~ !