V-Rock Festival!

Nu igen har tiden sprungit ifrån mig men det är lite så det är här,mest hela tiden är det något annat som måste göras.I fredags blev det en tur till Harajuku igen och då var det jag som handlade lite roliga saker.Bland annat köpte jag mig ett par snygga 'alternativa' skor som är hur snygga som helst.Sedan köpte jag en långärmad tröja med lite kedjor och spindelvävsspets,en hel dräkt med massor av små kors som ska sitta lite här och var samt en liten hatt som man fäster i håret som matchar till dräkten.Det roliga med den dräkten är att det tog både mig och Pillan gott och väl tjugo minuter att klura ut hur man skulle ta på sig den.När man kommer hem så ligger allt ju för sig i plastpåsen.(Du köper aldrig något som någon annan har provat här.I den affären,Body Line så fick man inte ens prova alls.)Till slut fick vi ordning på det och den är jättefin.Som hämtad ur en anime har ett par stycken kommenterat.Den hade jag på mig under lördagen på V-Rock Festival,det var varmt och svettigt men värt det.Det finns inga bilder från festivalen tyvärr men det är på grund av att man inte fick fotografera,dessutom så hade bilderna förmodligen inte blivit särskilt bra heller.

Helgen ägnade vi som sagt åt festivalen och nu kan jag passa på att rätta mig själv,stilen/genren heter visual kei och inget annat.När vi skulle hoppa av tåget så gick vi av på fel station och så tog det oss ett bra tag att hitta till Makuhari Messe där det var.Men när vi väl kom dit så hade vi det ganska glassigt för kön för folk som köpt internationella biljetter var väldigt kort-bara vi som gick igenom där just då.När vi gick in fick vi betala en dryckes avgift och då kunde vi välja något valfritt ur barerna.Så fick vi fina små festival informationshäften att hänga om halsen vilket gjorde det smidigt att kolla vilka band som spelade när och var.

Det är svårt att beskriva en festival i ord när det är så mycket ljud,ljus och närvaro.Men jag måste ändå säga att banden gav verkligen allt på scenen och det gick praktiskt taget att ta på energin som de förmedlade.Däremot blev jag lite förbryllad först över hur publiken förde sig.Det var artiga applåder,parapara handrörelser och alla hade sin egen yta så att säga.Även om folk släppte loss totalt till musiken så stördes sällan personerna runtomkring av det.Ganska ovant för mig i alla fall,spelningar i Sverige har varit betydligt vildare.

Något som ytterligare gör det lite svårt för mig att berätta om festivalen är banden i sig själva eftersom de flesta av er nog aldrig hört talas om dem.Fast Marilyn Manson känner ni nog till och han avslutade lördagkvällen på stora scenen.Han pratade en massa på engelska till publiken,ganska ovårdat stundtals men jag är inte säker på att alla japaner förstod vad han sa.Han kändes som ett lite udda inslag måste jag säga.Andra band som spelade var Abingdon Boys School,GazettE,LM.C,DaizyStripper och Versaille.Att få se GazettE live var riktigt mäktigt för mig eftersom jag faktiskt lyssnat lite på bandet sedan tidigare.DaizyStripper var inte alls tokiga de heller.Men jag tror att en av de största upplevelserna för mig ändå var Versaille.Deras basist,Jasmine You gick bort för någon månad sedan på grund av sjukdom så bandet tillgänade kvällen åt honom.Sångaren höll upp hans bas och sa ungefär att det är Jasmine You som spelar för oss ikväll och för kvällen hade DaizyStrippers basist hoppat in.Han höll en låg profil men det var ändå stort på något sätt.När de hade spelat klart så bugade bandet med Jasmine Yous bas och då grät jag rätt mycket måste jag erkänna.Men jag var långt ifrån ensam om att göra det.Till exempel så var det två stora lite matchoaktiga killar bakom mig som också grät.Eftersom det var festival så fanns det naturligtvis band prylar att köpa.Jag köpte en festival t-shirt,ett Daizystripper mobilsmycke och en minnesbok över banden som spelat på årets festival.Vid senare tillfälle ska jag försöka hitta Versaille grejer.

Efter festivalen så var mina fötter ganska möra eftersom jag haft de nya skorna på mig men jag hade inget annat som passade till kläderna plus att med dem på så blev jag lite längre och kunde alltså se lite mer av det som pågick på scenerna.Det var lätt värt det och så farligt var det inte bara jag fick av mig skorna när vi kom hem.
När vi åkte hem från festivalen så tog tåget från rätt station och då åkte vi via den största stationen,Toyko.Än så länge har vi inte varit innerstan närmare men vi ska ta det vid senare tillfälle.Det fina var att vi behövde bara göra ett byte däremot fick vi stå hela vägen hem på söndagen.Många gick tidigare på lördagen när Manson spelade men jag kan lova att ingen gick tidigare när GazettE avslutade på söndagen och gjorde extra nummer.Appropå det så påväg från festivalhallen till stationen så stod många av de mindre banden och delade ut flyers med information och bilder till alla som passerade.Här är folk verkligen engagerade och kämpar hårt.De här gratis bladen är som små affischer vilket gjorde att vi slängde upp dem på väggen på rummet så den inte ser så tråkig ut.Det går att hitta affischer här men de kostar skjortan men vi är glada över vår fina vägg med små blad.

En liten snabb uppdatering om skolan är väl att nu börjar vi komma en bit på vägen.Till exempel så började vi lite smått med kanjitecken i måndags och nästa vecka har vi vårt första prov på kapitel ett till sex.Därför kommer jag förmodligen inte uppdatera så nogrannt ett tag framöver.Lite som vanligt med andra ord.

Hurra! Jag kom ihåg att blogga!

Det tar sig,idag kom jag ihåg att blogga!Veckorna går ju så förbaskat snabbt här så jag vet inte om jag hinner med att notera vad som händer mentalt.Förra veckan var i Ikebukoro och gick runt lite och då uppträdde killen på bilden på gatan.Han är verkligen den coolaste bassisten någonsin!Får se om jag får videoöverföringen att fungera,då kan ni få höra honom spela,men jag måste varna er,han är cool och jag är fruktansvärt dålig på att filma.Som mellanspel körde han SuperMario soundtracket kan jag upplysa den som gillar sådan information.

Annat som jag kan upplysa om i förbifarten som jag glömde nämna när jag skrev sist var att i Nikko så köpte jag en liten skriftrulle i ett tempel som ska göra mina studier framgångsrika.Vi får väl se om den hjälper men den är fin och en lagom stor souvernir att ta med hem.Men jag inbillar mig att det går lite bättre ibland med studierna.Hehe fast det kanske bara är jag vad vet jag.Vidare så köpte Pillan och jag mobiltelefoner igår i Harajuku på Softbank.Det tar ett bra tag att fylla i papper och kopiera pass och hej och hå.Men till slut så var allt i sin ordning och nu har jag en fin fungerande mobil.Jag valde den billigaste för jag känner inte att jag behöver ha en så flashig sak.Det till trots så är det en massa funktioner på den.Bland annat kamera,videokamera,webläsare,mp3spelare och lite annat.Kameran kan ta rätt bra bilder insåg jag när jag fipplade lite med den.Mobilen kommer behövas i helgen då vi och några till från skolan ska dra på V-Rock Festival.Det är en stor festival med femtio band som ska spela och de hör mer eller mindre till en genre som visual key.Om jag fått det om bakfoten så kommer jag få veta det ganska omgående misstänker jag.Hur som helst så ska det bli jätteroligt att gå dit och få lyssna på band som jag annars bara fått se via youtube.

Eftersom vi ska dit så tänkte vi köpa lite nya kläder för att vara extra fina.Pillan och Rebecca hittade ett och annat roligt idag men jag är lite feg och sparar mig till imorgon.Får hoppas på att det jag ver intesserad av finns kvar och att det finns i rätt storlek.Det är lite omständigt att köpa skor och kläder här men har man tur så funkar det.Tyvärr kan jag inte visa er alla roliga affärer som vi varit i eftersom det är fotograferingsförbud överallt.Det är det också på festivalen så ni kan tyvärr inte förvänta er några bilder därifrån.Men om andan faller på så kanske vi tar lite bilder på våra nya stassar innan vi drar dit.

Men nu ska jag nog ge mig för den här gången,det är ju en dag imorgon trots allt!

Sore de wa,Mata nee~

Time warp!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte bloggat på så länge men det är inte alltid lätt att få till det att sätta sig och uppdatera alla gånger som man kan tro.Jag går ju ändå i skolan så jag bör ju helst plugga lite om dagarna och så ska jag väl göra lite saker också,annars har jag ju i alla fall inget att berätta om.

Förra veckan var ändå rätt så lugn mitt i veckan.Vår avdelning hade invignings/välkomstceremoni under onsdagen.Så tidigt har vi inte varit ifarten hittills kan jag meddela.Vi skulle samlas i skolan klockan nio så vi fick lov att gå upp tidigt för en gångs skull.Trots att vi hade en timme på oss så var det på håret att vi kom fram i tid eftersom det var otroliga förseningar på två tåglinjer.På den station vi gör vårt första byte fick vi köa ett par minuter bara för att komma fram till trappan som leder upp till perrongen!Det blev lite trångt på tågen därefter,tror min skjorta fick nya pressveck till och med.När det som var kvar av oss anlände till skolan kom nästa "kalldusch".Det var bara närvaron som vi skulle ta vid skolan,resten skulle vi ta på annan plats vilket betydde mer tågåkning för oss.
Efter lite letande hittade vi till byggnaden där ceremonin skulle hållas och på äkta japanskt maner så fick vi byta om till gästtofflor utanför själva salen.Stämningen var både lite högtidlig,förväntansfull och uppsluppen,allt på samma gång.Först fick vi lyssna på lite tal av lärarna och därefter presenterade lärarna sig innan det var dags för oss elever att gå fram.Det var väldigt pirrigt att stå framför alla men det gick riktigt bra för mig.Trots att vi var så många så tog det ändå inte mer än kanske femton minuter eller så.Naturligtvis så skulle vi ju ta skolfoto också då,och då menar jag att hela Takadanobabaavdelningen skulle ställa upp sig fint tillsammans.Vilken cirkus innan det blev någon rätsida på det hela men det blev säkert jättefint,vad nu lärarna ska med det till.Resten av själva veckan har mest varit studerande och skola som sagt så vi kan hoppa över till helgen.

I lördags var vi på utflyckt till ett ställe som heter Nikko och som ligger upp mot bergen några timmar från Tokyo.Vi som åkte är alla svenskar som bor på Warabi Guesthouse.Vi kom iväg aningen senare än vi tänkt oss plus att när vi väl kommit till Asakusa där vi ska hoppa på ett annat tåg och köpa tempelpass(Tillträdespass för alla tempel i Nikko.)så får vi reda på att vi är lite ute i senaste laget att åka till Nikko och att det kommer hållas en festival där just denna dag.Därför fick vi vänta ett tag på ett tåg och det tåget skulle ta circa tre timmar.Tågresan är dock väldigt behaglig och vi underhöll oss själva bäst vi kunde.När vi till slut anländer till Nikko är klockan ungefär 15:30 och vi är utsvultna så vi äter innan vi ska ta oss till några tempel eller lövträd.Vi slank in på en trevlig liten restaurang och åt nudelsoppa.I alla fall gjorde Rebecca och jag det.Vad de andra åt har jag ingen aning om för vi fick inte sitta tillsammans eftersom vi var så många.
Mätta och glada går vi sedan för att köpa tempelpass men då får vi reda på att templen stänger klockan 16.00 och att det tar drygt tre timmar med buss att ta sig upp till sjön och vattenfallen.Efter lite dividerande kommer vi fram till att vi är glada i hågen i alla fall och så traskar vi omkring lite i alla fall och fotograferar det vi finner intressant.Tyvärr var träden väldigt gröna ännu.När mörkret börjar skymma så drar vi oss mot stationen igen för att ta oss hemmåt.På tåget så äter vi en massa sötsaker och snacks men det är vi inte ensamma om,jag såg minsann några gamla farbröder som också kalasade på ett och annat gott.Mycket trötta och glada stapplar vi in hemma bortåt klockan 22.00 och med planen att återvända till Nikko om någon vecka i hopp om att få se lite mer.

Söndagen blev ju inte alls som något jag kunde föreställa mig.På förmiddagen lagade vi gemensam pannkaksfrukost och mös nere i allmänrummet och då kommer Aki. (hyresvärden)Han undrar om vi ska på kvarterets festival och det hade vi redan tänkt gå på.Nu hände det sig dock att när vi kommer bort dit där helgedomen är(Festivalen går ut på att man bär runt en helgedom och får dess heliga bjällor att spela för att välsigna kvarteret kan man säga väldigt korfattat.)så blir vi inknuffade i ett tält där vi får rock,bälte och pannband tilldelade.Tydligen så ska vi vara med och bära helgedomen!Vi svenskar ser det som både roligt och en stor ära men jag misstänker att japanerna tycker det är roligt att låta oss vara med också.Jag var i det kortaste laget för att vara med,men jag kämpade så gott jag kunde och jag tror jag gjorde ett godkänt jobb ändå.Då och då hade vi pauser och då fick vi koppar med sake i och lite inlagd gurka att tugga på.Nu var ju inte den här helgedomen så stor,det finns de som är så stora att de förmodligen väger bortåt ett kvarts ton eller så,men det är ju ganska lustigt att de som ska bära den förgyllda helgedomen blir bjudna på alkohol.Visserligen svag alkohol men ändå.När vi kom till templet blev både helgedomen och vi välsignade av en präst.Det var ganska mäktigt i sin enkelhet.När vi till slut var klara så fick vi mat och öl och mer sake.Vi hade det mysigt tillsammans och pannbanden fick vi behålla som ett minne.Nu fick vi också bekräftat vad vi hör lite rykten om.-Aki fyllde år på söndagen.Pillan och jag hade redan planerat att fixa en present åt honom för han är världens härligaste hyresvärd men det var bra att få det bekräftat vilken dag det var.

Senare på dagen drog vi till Kawagoe där en ännu större festival hölls.Jag borde kanske nämnt det tidigare men över hela Japan håller man dessa festivaler under hösten.Den i Kawagoe är känd för att vara stor och hålla på långt in på kvällen.När vi kom dit hade skymningen precis börjat lägga sig och atmostfären var helt magisk!Tänk er Vattendraget i Västerås fast gånger hundra och lägg till en massa japanska traditioner så får ni en vink om hur det var.Egentligen kan inte ord beskriva hur det var där och bilderna kan inte heller fånga kvällen och göra den rättvisa.Här var det stora vagnar med folk som spelade musik och teater på som drogs av minst femtiotalet människor och det var säkert ett tiotal olika vagnar.Varje gång två vagnar möttes på gatan så spelade teaterfolket på dem mot varandra som en slags duell.Men det är bara som jag försöker beskriva det,jag vet tyvärr väldigt lite om bakgrundsfaktan till allt det där.Eftersom det var festival så passade jag på att äta takoyaki,friterade bläckfiskbollar.Det var mycket gott,mycket kladdigt och mycket varmt.Bollarna behövde säkert en halvtimmes avsvalningstid för att vara lagom ätvarma men sådant tålamod hade jag inte.Annat man kunde äta var friterade potatisspiraler på pinne,helstekta fiskar på pinne(japanska fiskpinnar skämtade vi om)och jag vet inte allt.En intressant företeelse vid stånden som sålde chokladdoppade bananer var att om man tävlade i janken (stensaxpåse) mot försäljaren och vann så fick man en extra banan gratis.Några av oss köpte Disney Churros som annars finns på Tokyo Disney World,en slags degpinnar doppade i smaksatt socker.Socker med mer socker med andra ord.Men vi slutade inte sockerfrossan ännu utan vi slank in på en liten godisbutik som sålde japanskt godis i lösvikt.Inte direkt som hemma och det här godiset var mest färgat socker i roliga former.Eftersom det var söndag så kunde vi inte stanna kvar i all evighet hur mycket vi än ville det egentligen.På väg mot stationen så köpte Pillan och jag en flaska Kawagoesake till Aki.Men innan vi kunde ta oss in på stationen så var det några som var tvugna att gå in på ett ställe som heter Enterking där det finns spel,musik,manga och dvd.Där hittade Rebecca en CD hon ville ha till priset av två hundra yen.(cirka sexton kronor)Vi kunde ju inte tro på detta så jag fråga i kassan vad skivan kostade samtidigt som jag pekade på prislappen.Det blev ju inte helt rätt men jag kan inte säga mer avancerade saker ännu.Killen i kassan och hans kollega skrattade lite såg jag i ögonvrån när Rebecca och jag slank tillbaka in bland skivorna.Kul att jag kunde roa någon,inte för att jag tar illa upp.Det var ju rätt roligt liksom.
Väl hemma så fixade Pillan och jag med Akis present.Han fick ett svenskt snapsglas till saken och ett handmålat kort.Sådär härligt hemmagjort och improviserat som små barn gör ni vet.Nåväl,då fick han ju ett kort i alla fall.Hoppas saken var god i alla fall.Vi tror att han blev glad men vi är ju inte så insatta i att ge japaner presenter eller på hur japaner reagerar på att få presenter.

Vi kan låta det få avsluta detta inlägg.Bilderna kommer här nedanför och bilder från vår lokala festival kommer upp bara jag får bilderna skickade till mig.Jag ska försöka att inte låta det släpa efter så här mycket i framtiden.Men det är väl sådant som händer när man har roligt,tiden flyger alldeles för fort!

Sore de wa,Mata nee~

Galen första vecka!

Den här veckan har varit lite galen faktiskt,men det var det väl ingen som blev förvånad över.Fortfarande kan jag haja till och inse att jag faktiskt är här i Tokyo,det händer på riktigt.Nu börjar det till och med kännas som att man ändå hör hemma här och att det inte är något konstigt alls med det.Som igår kväll till exempel när vi skulle ta pendeltåget hem runt klockan 23:00 och det var packat med folk på tågen.Inget konstigt med att trängas med en massa japanska business men eller att det är ca 2-3 minuter mellan varje tåg.

Något som däremot kändes lite skumt var torsdagen,för då blev vi lite otippat lediga på grund av en tyfon som nådde Japan.Först var vi lite osäkra på om vi var lediga eftersom vi inte fått något mejl om det men våra nya vänner på boendet som varit här längre sa att det inte var någon skola idag.Plus att de få som har förmiddagspass vänta i över en timme på stationen utan att det kom några tåg.Alla tåg var inställda så vi kunde ju ändå inte ta oss till skolan.Det ironiska med allt det här är att vi hittills inte upplevt så fint väder ännu sedan vi kom hit.Solen sken,luftfuktigheten var på anständig nivå och temperaturen var alldeles lagom,ca 18 plusgrader.Så vi skrattade lite åt det medan vi gick till Seiyu för att köpa lite lunch eftersom vi inte räknat med att äta hemma på guesthouset.Hyresvärdens sidekick,Sayorin (inte helt säker på hur hon stavar med romanji)frågade oss om vi skolkade men det gjorde vi ju inte så hon utbrasst bara "Oh! Lucky You!" I stort sett så varvade vi studier och anime tittande hela dagen.Jag tror jag gillar tyfon dagar.Notera dock att vi bor ändå en bit in på fastlandet så vi berördes ändå rätt lite men tyfoner kan ställa till det rejält.

Igår så fick vi lite mer att göra på lektionerna och ytterligare en ny lärare,min klass hade Sakurai-sensei.Hon är mysig och väldigt pedagogisk eller vad man nu ska säga.Jag hade inte så stora problem med att hänga med i undervisningen,lite värre när jag skulle svara på frågor högt.Dock så har ju inte jag något att skämmas för tycker jag.När vi skulle köra dialoger så fick jag köra ihop med filipinen,som heter Jaan.(Så svårt att skriva någons namn när man varken kan skriva det som det ska skrivas,men ni hade ju ändå inte förstått det så.)Han verkar väldigt cool så jag ska väl försöka ta och prata lite med honom,får se hur mycket engelska han kan.Hur modig är man inte om man drar till Japan när man är 16 basst?

Under rasterna började det talas om att eventuellt dra ihop ett gäng och ha skolfest i Roppongi på lördag (idag).Vi får se om det blir så mycket av det men det gör ju att vi inte kan skjuta upp att shoppa kläder längre.Hehe.Sååå synd.Efter skolan så gick vi ut och åt några stycken men ah,det är bra svårt att beställa mat när man inte kan just någon japanska eller ens har mer än ett hum om japansk matkultur.Om jag har rätt så var vi på en izakaya där man har gaslåga och kokplatta vid bordet.Vi fick lite mat i oss efter många om och men.Jag tyckte lite synd om servitricen ändå.
Fast ni skulle set toaletten,den hade en datapanel så det enda som förvånade mig var väl att den inte pratade också.Synd bara att det var ganska dyrt på det där stället men men men vi lär oss väl något.

Innan vi skiljdes åt så letade vi på postautomater,där vi kan ta ut pengar.Tydligen så har automaterna i Takadanobaba öppet till klockan 22:00 på vardagar.Om ni inte visste det så har automaterna öppetider här i Japan så det gäller att hålla lite koll på det.För det mesta så är det bara kontanter som gäller här.

Eftersom kvällen var ung så drog Rebecka,Pillan och jag till Harajuku för att spana in lite affärer och allmänt bara njuta av atmosfären av Tokyo på kvällen.Det är väldigt fint med alla neonljus och folkmyllret och ljuden.Återigen kommer den här surrealistiska känslan av att inte veta om man upplever det på riktigt.Som när vi var in i en smyckesbutik och snackade lite med en av killarna som jobbade där,han kunde säga hej,hej då och tack på svenska och han var väldigt trevlig.Hela tiden känner vi att vi behöver lära oss mer japanska fort så vi kan prata med folk.Rätt vad det var när vi gick runt så hittade vi en mjukglassbar som hette Sweden.Så vi fikade där på väg mot stationen.Det var sjukt god glass där! Mmm! Strawbrry Chocolate parfait! Här har de i alla fall inte slutat med chokladmjukglass!



Vi var hemma runt halv tolv eller så och då träffade vi Jimmy med flera precis utanför trappen,de skulle till 7eleven och handla lite snacks.Blir mycket snackande bara man ska ta sig upp till rummet.Alldeles innanför dörren så träffade vi på vår granne och Sabina från Tyskland och då pratade vi ett tag till och hej och hå.Alla har verkligen sena vanor här och det blir ju inte bättre av att man inte är trött när man kommer hem heller.

Men nu får det räcka för den här gången,

Sore de wa,Mata nee~

Specialinlägg!

Ni får inte missa Pillans blogg! Vi turas om lite att blogga och vi tar oftast inte bilder på samma saker eftersom det bara tar plats på datorn.Glöm inte att kika i fotogalleriet!

http://nogg.se/pernillaelander

Ps.Någon som missat att hon gillar Pocky? Pocky for the win! Ds.

Shunjuku och första skoldagen!

Den 5 oktober- Shinjuku
Vi började dagen med att sova ut någelunda,börjar få sena vanor av att bo här och sedan drog vi en snabb vända förbi skolan för att kolla vilken klass och tid vi hade så vi visste det.Jag skulle gå själv medan Pillan och Rebecka hamnade i samma klass.Bara jag hade vant mig vid tanken så kändes det inte så farligt.Men jag är ju lite fjompig med sådant ibland.(Ofta)

Eftersom det var vår sista lediga vardag på ett tag så drog vi till Shinjuku för att se om vi kunde hitta lite kläder.Garderoben är så gott som obefintlig liksom.När vi klev ut utanför stationen så kände jag att det också kändes att det var Shinjuku på något vis.Men man har ju sett så mycket bilder från den stadsdelen så det är väl inte så konstigt.Husen är inte bara gigantiska,de är enorma! För att inte tala om reklamen på dem och de största videoskärmarna någonsin! Inget man har hemma i vardagsrummet direkt.Då vi inte har just något hum att tala om så tog vi bara ett håll att börja gå åt.Det är mycket färg,mycket ljud och en hel del folk i Shinjuku.Man hinner inte se allt fastän man tittar direkt på det.

Rätt vad det var så såg vi en logga för Uniqlo och beslöt oss för att försöka hitta in dit men det visade sig vara svårt tyckte vi så vi tänkte att vi går runt huset tills vi hittar en annan ingång.Jo tjo hej du,det slutade med att vi gick runt typ hela kvarteret kändes det som.Men vi fick titta lite på snygga byggare medan de höll på att jobba så något fick vi ju ut utav det.Tillbaka på samma ställe igen så klurade Rebecka ut att man visst kunde ta sig uppåt,vi hade bara missat rulltrapporna som åkte högre upp.Men nu kunde vi ju i alla fall gå in där så det gjorde väl inte så mycket.Kläderna på Uniqlo är ganska neutrala och prisvärda och väldigt mjuka.Pillan blev blixtförälskad i en rödrutig skjorta som hon sedan köpte.Hon är jättefin i den. ^_^

När vi ändå var i huset så passade vi på att utforska resten och då hittade vi en helt galet stor musikaffär med CD-skivor,där kan man gå omkring länge och Rebecka som har ett stort musikintresse kan nog bli där bra länge.Sedan gick vi på en annan musikaffär fast med instrument och gitarrverkstad.Inga dåliga doningar man kunde köpa där om man ville.Jag blev lite sugen att börja försöka lära mig spela gitarr igen.Det fanns rätt prisvärda gitarrer ända upp till riktigt dyra men experten Rebecka sa att det var också mycket fina gitarrer.Något jag fastnade lite på var att de hade så roliga axelremmar till gitarrer.Massor med mönster och annat som inte kostade speciellt mycket heller.

Till sist kom vi till en 100 yens affär där det i vanlig ordning fanns hur mycket roliga saker som helst men vi nöjde oss med att köpa lite nagellack.Vi har nog inte skrivit om det varken Pillan eller jag men under dessa dagar som varit så har vi haft ett växande intresse för nagellack eftersom vi inte kunnat ha det speciellt mycket hemma på grund av våra jobb.När vi väl kom ut ur det kaoset så började blodsockret ha lite åsikter men när Pillan och Rebecka gick in på Donken då sparade jag mig.Donken kan jag äta hemma i Sverige om jag får lust.Fast det är ju inte som hemma.Här går anställda ut och ropar ut budskap för att locka in folk och menyn verkar vara lite roligare än hemma.Ja rolig för oss då.Stolarna har inga ryggstöd heller kan jag tillägga.Pillan hade hoppats på att kunna beställa på engelska men det fick bli pecka-nicka-och-le i alla fall.Hon fick visst en baconburgare.När vi kom ut så vräkte regnet ner så så åkte vi hem,inget kul att strosa när vattnet anfaller från alla håll.

Väl hemma i Warabi så handlade vi på Seiyu för vårt frukostförråd började sina och vi behövde lite andra saker som salt och soja.Pillan köpte en risboll men jag vågade inte köpa någon på måfå utan handlade på gamla goda 7eleven där det finns bilder på bollarna som visar vad de innehåller.Precis när vi stuvat undan matvarorna och ska sätta tänderna i risbollarna så knackar det på dörren.Det är Jimmy som undrar om vi vill ut och äta middag ikväll.Ett sådant erbjudande kan man inte tacka nej till men det var ändå med en liten uppgiven suck som jag plastade in min risboll igen.Men Pillan åt upp sin så jag smakade lite utav hennes för hon ville inte ha hela.Den smakade lite skumt.Det var inte så lång tid till dess att vi skulle mötas upp nere i hallen men vi var först ner i alla fall.Jimmy sa att det är så när man ska ha med göteborgare.En av tjejerna i svenskgänget,Sofia hade bestämt att vi skulle äta på en restaurang på 7&iHoldings,där vi köpt Rebeckas väckarklocka.Det var en kedja av något slag.Men jösses vilken mat sedan! Jag beställde rå gulfenad tonfisk med ris och misosoppa.Det var gudomligt gott! (och prisvärt,790 yen) Det var mycket prat under middagen men så hade vi ju också Linus med och det går inte att ha tråkigt när Linus är med så är det bara.

Efter maten så gick killarna till sportaffären och vi hakade på Sofia som skulle till bokhandeln och sedan gick vi mest omkring bara och tittade innan vi gick hem.När vi var hemma så blev det som det brukar,plugg varvat med mycket häng vid datorn.Men till slut kom vi i säng i alla fall.

Den 6 oktober- Första skoldagen!
Vi blev inte sena den här dagen utan var i god tid framme vid skolan,trots att vi inte riktigt visste var vi hade klivit av först.Vid skolan var det allmänt mingel och rökande utanför ingången.Visade sig att jag hade riktigt sköna svenskar i min klass.Ja de andra verkade också trevliga men jag har inte pratat med dem än.Vår lärare Karamatsu är jättesöt och hur charmig som helst.Hon skrattar mycket och är tydlig.Så alla hänger med än så länge.Varje timme är det tio minuters rast vilket förvånade mig först.Men då hinner man tanka upp med risboll(Tog med den som jag inte åt dagen innan.)eller vad man nu ville äta eller dricka mellan lektionerna.Vi gick mest igenom de vanligaste fraserna och de tre första raderna av hiragana.Vi fick ingen läxa och så fick vi sluta lite tidigare,bara vi var tysta och smög ut.

Efter skolan så var det prat om att gå ut och äta rullbandssushi men några turer fram och tillbaka diskussionsmässigt så åkte vi hemmåt i alla fall.Huvudet var så trött efter en dag i skolan.Plus att vi hade tvätt som väntade på oss.Så vi tvättade,lagade middag(spagetti med tomat och morotsgucka)och kollade lite på en japansk komediserie.Men vi fastnade inte riktigt för den så vi tittade på anime uppe på rummet senare,när disken var klar och tvätten hängd.Pillan gick ner och köpte lite choklad på 7eleven och då jobbade den jättesöta killen! Det gjorde inget att jag missade det,jag kan ju ändå inte uttrycka mig som en intelligent varelse ännu så.
Sedan var det väl dags att sova igen.

Sore de wa,Mata nee~

Harajuku och IKEA!

Igår så lyckades Pillan,jag och Rebecka (klasskamrat) köpa pendlarkort på stationen så nu kan vi åka obegränsat från Warabi till Harajuku i en månad.I stundens ingivelse så bestämde vi oss för att åka till just Harajuku och se hur det ser ut där.Vi har redan vant oss ganska bra vid att navigera och resa här,vilket är jätteskönt.Ju närmare vi kom Harajuku desto mer människor blev det.Helt galet att se och vara i det folkmyllret!Eftersom vi är ganska nya här så tog vi bara ett håll att börja gå åt.Vi hamnade vid Yoyogi National Stadium,där de ville hålla OS 2016.





Sedan vandrade vi lite oväntat in på en matfestival av något slag,där en dam sjöng enka.(Kan ni kolla upp på youtube.)Om det går så ska jag försöka posta upp videon på nätet,annars får ni vänta tills jag kommer hem.




Huxfoux hamnade vi i Yoyogikoen,som är ett stort grönområde och där strosade vi ett bra tag tills vi blev törstiga och ville uppsöka en av alla dessa dryckesautmater som finns överallt.








Därför gick vi tillbaka till stationen men vi kunde inte riktigt klura ut hur man skulle göra för att få automaten att göra som vi ville plus att en massa japanska tonåringar stirrade ut oss när vi förgäves kämpade mot automaten.Med svansen mellan benen flydde vi iväg till en shoppinggata för att leta vidare.Där såg vi också en som delade ut reklamblad,iklädd heltäckande mjukislejondräkt.Han/hon hade det värre än vad vi hade det.Vädret här har varit regningt men varmt runt 20-25 grader dagtid för att inte nämna luftfuktigheten.Att människan inte dog.Till slut hittade vi en lite undanskymd automat vid ingången till ett parkeringshus och den här gången lyckades vi faktiskt köpa lite att dricka.Jag köpte kallt jasmine te på flaska.Konstigt men gott.Vi var sedan in och ut i alla möjliga affärer,bland annat HM.Det var som hemma fast mycket mer och mycket mer folk.Rätt vad det var vi gick omkring så kom det ett demonstrationståg med flera högtalarbilar och flera hundra personer som ropade ut sitt budskap.Efter ett par minuters klurande så kom vi fram till att de var emot kärnvapen.Nu började det skymma och magarna kurra så vi gjorde vad vilka andra tokyobor gör,tog tåget till en annan stadsdel för att äta.Vi hoppade av i Takadanobaba,där vår skola också ligger och rätt vad det är så hamnar vi på en liten indisk restaurang,förmodligen samma restaurang som killen vars blogg jag följt under en lång tid åt på när han bodde i Tokyo.Det var jättegod mat! Jag åt Dal Masala med nybakat naanbröd och Pillan åt något med butter fish med saffransris och Rebecka åt en svamp och spenathistoria med saffransris.Helt klart går vi dit igen någon gång.

Mätta och belåtna traskade vi hem och umgicks och hade det gott och vi sprang mellan våra rum,Pillans och mitt rum ligger på tredje våningen och Rebeckas på andra.Rätt vad det är så tjuter Rebecka och Pillan till,det är en stor kackerlacka som kryper på vid fönstret.Jag går fram lite och kikar medan Rebecka springer efter Aki.Precis då kommer Jimmy som bor snettmittemot Rebecka och undrar vad som står på just nu när han ska gå till 7eleven och köpa chips.Han och Aki har en mycket grundlig genomsökning av Rebeckas rum men hittar ingen kackerlacka.Förmodligen tog den sig ut genom fönstret.Under tiden så passar Aki på att prova Rebeckas rosa solglasögon och att skrämma livet ur Jimmy så han hoppar ett par meter rätt upp.Han är rolig och rar vår Aki.Sedan hände inte så värst mycket mer utan vi gick och la oss i ganska skaplig tid för att orka upp i rimlig tid på söndagen.

Söndag 4:e oktober,IKEA
Idag drog vi iväg till IKEA som ligger åt motsatt håll från när vi åker till skolan.På vägen passerade vi en massa åkrar och baseballplaner och fotbollsplaner och det blev mer och mer lantligt ett tag.Sedan sa det ka-boom och var inne i ett storstadsområde igen.Man kunde se IKEA på långt håll till och med på tåget.När vi klev av så insåg vi hur stort det måste vara där,minst 5 av våra IKEA hemma får plats därinne! Men det är ju mycket mer folk här också.Men vi var ganska effektiva ändå och strosade inte så mycket,vi har inte budget för det helt enkelt eller direkt nytta utav det.Men med de svenska namnen på sakerna och den svenska texten som dök upp lite här och var så kändes det nästan som hemma faktiskt fast många gånger större.Vi passade på att handla en matta,lakan,en tvättkorg,kastruller,matlådor,ett rivjärn,kuddar och Pillan passade på att köpa ett extra badlakan.Vi hade fått i uppgift att kolla priser och fota lite av en gammal klasskamrat från gymnasiet som jobbar på IKEA.Pillan rände runt som värsta spionen där.Vi var bra möra när vi konkat hem våra saker,de vägde mer än vi trodde.Tur som vi hade så när vi gick kom den massiva invasionen igång på allvar.Helt galet hur söndagar kan vara här.



Väl hemma så städade vi och gjorde fint innan vi gick ner till köket med Rebecka för att laga lite mat,ris och grönsakscurry men det är svårt att laga mat på gasspis så det blev väl inte så bra men vi blev mätta i alla fall.Köket är ju ett kapitel för sig men det bekommer mig inte så mycket ändå.Kom igen,studentkorridorer i Sverige har inte heller de renaste köken.Efter maten så softade vi på rummet som är så fint nu,ska ta lite bilder på det snart,lovar,innan vi begav oss ut med Jimmy som guide för att Rebecka skulle få en väckarklocka tills imorgon.Det är mysigt att vandra omkring på kvällarna här med alla dygnet runt öppna affärer och alla ljus som lyser.Vi gick till en galleria som hette 7&Holdings där man kan hitta typ allt och där gick vi omkring en god stund bara för att titta runt innan Rebecka köpte sig en fin liten klocka.Men vi nöjde oss inte med det utan vi traskade bort till ett annat ställe som heter Donki Ko och där fanns det en massa mycket billiga saker.Jag passade på att köpa en sax och ett paket kexpinnar med grönt te glassyr.Jag älskar dem!Måste köpa med mig ett lager hem sedan.<3

När vi gick hem så passerade vi över tempelområdet till det buddisttempel som ligger två stenkast från vårt hus.Det är väldigt stämningsfullt att gå omkring där på kvällen och vi såg en häger i dammen.Eftersom vi ändå passerade 7eleven så köpte vi kvällsmat.Jag köpte en liten sallad och en laxfylld risboll och Pillan åt pasta med köttfärsås.Rebecka köpte sallad och en macka.Mackan visade sig vara fylld med rödbönspaste,en söt paste gjord på röda bönor.Det är gott men väldigt väldigt sött!
Rebecka passade på att äta uppe hos oss och vi umgicks ett tag,det blir lite så här.

Nu är det läggdags för imorgon väntar nya äventyr!
Sore dewa,mata nee~

Ankomst i Tokyo!

Det känns lite som att jag gjort livet svårare för mig genom att inte ta och uppdatera bloggen som jag borde gjort.Nu har jag så mycket att skriva istället att jag inte vet var jag ska börja.Trots att vi inte gjort speciellt mycket så finns det massor att säga om det lilla vi har gjort.Men för att vara lite logisk så kan jag ju börja från början och summera så kortfattat som jag förmår formulera mig om vad som faktiskt hänt sedan vi lämnade Sverige.Det här är ännu ett monsterinlägg men förhoppningsvis så blir det inte fler sådana.Ta en paus då och då och njut av en kopp te.

Flygresan
Det blev ju inte mycket sömn sista natten utan jag var uppe rätt länge för att fixa och dona med det sista och packa om handbagaget ett par gånger innan jag kände mig färdig att hoppa i bingen vid 01.15.Troligtvis somnade jag aldrig in innan klockan ringde 05.20.Det har varit lite så med sömnen ett par dagar nu men ändå har jag inte varit varken speciellt trött eller pigg.Kändes lite konstigt att gå ut till bilen när Per och Pillan kom för att hämta mig.Det var äntligen dags.Äventyret skulle äntligen börja på riktigt!

Eftersom vi hade god tidsmarginal till Arlanda och en lugn bilfärd så klev vi in genom dörrarna till flygplatsen strax före klockan 8 på morgonen.Bara för att så gick incheckningen jättesnabbt också så med så mycket tid till godo så gjorde vi vad vem som helst hade gjort;gick och köpte smörgås och juice.Rena rånet men ganska okej.Sista måltiden i Sverige liksom.Sedan gick vi runt och kollade i butikerna,Pillan ville ha en nackkudde och till och med jag insåg värdet i att investera i en sådan.Sedan var mina svenska pengar slut,så när som på tre enkronor och en 50 öring.Till slut fick vi dock äntligen gå på planet.Det precis som att åka något monsteråk på någon nöjespark när planet startade! Flygresan gick smidigt och snabbt och innan vi visste ordet av så var vi i Zurich. Vi hade varit lite oroliga över hur det skulle gå att hitta dit vi skulle där men det var stora,fina skyltar hela vägen så det var obefogad oro.Fast vi blev lite imponerade över att Zurich har sin egen tunnelbana,skymetro med vilken vi var tvugna att åka med för att komma till rätt gate.Vi gissade att vi kommit rätt då vi var omringade av japaner.Vilken lyx på planet sedan! Vi fick filtar,hörlurar och kuddar!Det som var tråkigt var att vi satt så långt från fönstren som man kunde komma plus att vi satt i mitten på vår rad.Men vi kunde se starten ändå eftersom det satt kameror monterade på planet och vi kunde se det på videoskärmarna som satt monterade på stolarna frmaför.Sedan väntade en lång resa med sjukt många måltider.De kom hela tiden med mat eller snacks eller dryck.Jag fick specialmat,vegetariskt.Makaronilåda med äppelsnitzel.Inga kommentarer förutom intressant smak.Hux flyx skulle vi sova,för det var "natt" vilket gick sådär,satt en liten kidde i raden framför som grät och skrek hela tiden.

Någonstans över Ryssland så skrev vi lite dagbok och pratade lite med den japanska farbrorn som satt bredvid Pillan.Han var cool och pratsam då och då.Mot morgonkvisten så kollade vi på film,jag såg en japansk film som hette April Bride och om man gillar sentimentala kärleksdramor så är den väl värd att se. Till slut landade planet äntligen och vi kunde,skabbiga som vi var kliva av på Narita Airport.Vilken flygplats! Vilket väder! Varmt och regnigt.Passkontrollen var ju rolig den också,alla utlänningar måste lämna fingeravtryck och fotograferas.Vi hade tur också,vårt bagage kom fram också! Sedan skulle vi bara klara av tullen,vi blev speciellt genomsökta av knarkhundar eftersom vi var utlänningar.Plus att de frågade tre gånger om jag var säker på att jag inte hade något knark med mig.Det var skönt när vi letat rätt på Fuse-san som skulle ta oss till boendet.Bilsätena var klädda med spetsöverdrag och det fanns inte ett dammkorn i den bilen innan vi klev in.Nu fick vi också uppleva vänstertrafiken från insidan av en bil.Känns lite skumt innan man vant sig vid tanken.Vi satt och tittade storögt omkring oss tills vi slocknade av pur utmattning.Att åka från Narita till Warabi City tar ungefär 1 och en halv till två timmar så vi hade en bit kvar när vi vaknade. Det vi längtade mest efter när vi blev avsläppta vid vårt boende var helt klart en dusch men det fick lov att vänta till efter incheckningen hos Aki-san.Han är vår hyresvärd och hur gullig som helst men han kan inte mycket engelska så vi fick kämpa alla tre men det gick.Vi fick fylla i en bunt med papper igen.Rummet behöver ingen närmare presentation,den avhandlas separat.När vi till sist dock fick duscha så var lyckan total och vi kunde kosta på oss att sova en stund till innan vi skulle ut och skaffa mat.Vi älskar 7eleven! Där kan man få sin matlåda uppvärmd om man vill!

Den första oktober
Vi sov ut och begav oss iväg för att hitta Warabi City Hall för att göra vår Alien Registration.Det ligger inte speciellt långt bort men jösses vad varmt det var därinne,säkert 40 grader! Höll på dö av värmeslag.Ytterligare en massa papper att fylla i.Pappersarbetet tar bara inte slut!Det fanns en hel del snygga killar som jobbade där! Sedan tog vi en sväng runt i Warabi och handlade lite mer mat på en riktig mataffär och egna inomhustofflor.Man måste ha tofflor på sig inomhus och man byter tofflor när man går på toaletten men där finns det speciella tofflor.Vi gick hem och mös i våra fräscha tofflor och pluggade innan vi tog vår kvällstur till 7eleven för att köpa kvällsmat.Att äta ute på restaurang och köpa matlådor kostar ungefär lika mycket som att laga maten själv.Plus att de har en helt annan standard på matlådor här.Det är riktig mat i lådorna här! Mätta och glada skrev vi dagbok och pluggade ett tag till innan vi skulle sova,för den andra oktober väntade inskrivning på skolan så då skulle vi upp tidigt.

Den andra oktober
Uppspelta kravlade vi oss ur sängen klockan 07.00 för att hinna före ruschen till duschen.Vilket vi inte hade behövt eftersom duschen var helt öde.En sak att notera om vattnet här är att det luktar klor och smakar klor men att det inte irriterar huden.Efter en frukost bestående av yoghurt,apelsinjucie och ostmackor så tog vi oss ner till hallen där vår ledsagare Jimmy och en annan nykomling,Rebecka väntade på oss.Jimmy träffade vi hemma i Västerås hos vår gemensamma japansklärare Mika.(Hon är jättesöt för övrigt.)Det var inte så farligt i tunnelbanan ändå,bara man lär sig vilka stationer man ska till så är det rätt okej.Jimmy berättade att inknuffarna är avskaffade och att ibland blir tågen stillastående på grund av att folk hoppat ut på tågen och att det måste rengöra språren.Det händer rätt ofta här tydligen. I lagom tid knatar vi in på skolan där alla lärare ser ut som fågelholkar.Enligt dem så var orienteringen igår och våra namn är inte med på listorna heller! Efter en stunds panik så visade det sig att papperna vi fått av SI är till fel skola.Vi skulle till den andra ISI Tokyo skolan.Men lärarna lovade att ringa och förklara saken för vår skola.Sedan var det bara att ta sig till tunnelbanan och åka lite mer och irra omkring i ösregnet ett tag innan vi i en undanskymd gränd hittade ISI Tokyo.Det var en till kille som också fått fel papper som hakade på oss och det kändes lite betryggande eftersom vi var 40 minuter sena första dagen.Gissa om folk stirrade ut oss.Nåja vi hade inte missat så mycket.

När det blev lunchpaus så visade det sig att ungefär hälften av folket där var svenskar.Helt galet vad mycket svenskar det är här! Vi gick ett helg gäng och åt lunch tillsammans och köpte paraplyer,för många utav oss hade inga paraplyer och var ganska blöta.Efter lunchen var det dags för kunskapstest och ja,det gick väl sådär.Intervjun var en liten katastrof medan hiraganan och katakanan gick aningen bättre. För att trösta oss så gick Pillan,jag och Rebecka runt i stadsdelen där skolan ligger,Takedanobaba för att shoppa lite.I en mataffär hittade vi lite philadelfiaost så nu kan man få något som liknar en riktig macka till frukost och vi köpte tvättmedel så nu kan man tvätta också.Vilket jag ockå gjorde när vi äntligen kommit hem efter att själva ha navigerat oss runt i tunnelbanan.Gick bra eftersom Rebecka fattat hur det funkar där.Rebecka är cool.

Så senare på kvällen med nytvättade kläder och allt så knackade Jimmy på dörren,han undrade om vi ville haka med ut och äta kvällsmat.Klart vi ville det! Så vi var sju tappra människor som begav oss ut i Warabi.Jimmy,Simon från Gbg,Robert med fina frisyren,Linus karnevoren och vi tre tappra musketörer.Vi åt olika nudelsoppor och friterad kyckling med ris.Alltsomallt gick det på 4700 yen,ungefär 380 SEK.Det ni! På hemvägen tittade vi in i en mysig manga/tv-spels/musikaffär och på Seiyu,matvaruaffär.Det finns whisky på 2 liters plastflaskor här.Det finns rätt stort sortiment av alkoholvaror på vanliga mataffärer här.Kommer bli grymt bortskämdm med att det finns dygnet runt öppna affärer här.Nöjda med dagen så gick vi och la oss ganska tidigt eftersom vi planerade stordåd för lördagen.

Den 3 oktober Idag så tänkte vi försöka köpa pendlarkort och kanske ta oss till IKEA eller checka läget i Shinjuku.Jag ska göra ett nytt försök att ta ut pengar och det borde funka nu. Tack igen för alla fina kommentarer!

Sore dewa,mata nee~