Galen första vecka!

Den här veckan har varit lite galen faktiskt,men det var det väl ingen som blev förvånad över.Fortfarande kan jag haja till och inse att jag faktiskt är här i Tokyo,det händer på riktigt.Nu börjar det till och med kännas som att man ändå hör hemma här och att det inte är något konstigt alls med det.Som igår kväll till exempel när vi skulle ta pendeltåget hem runt klockan 23:00 och det var packat med folk på tågen.Inget konstigt med att trängas med en massa japanska business men eller att det är ca 2-3 minuter mellan varje tåg.

Något som däremot kändes lite skumt var torsdagen,för då blev vi lite otippat lediga på grund av en tyfon som nådde Japan.Först var vi lite osäkra på om vi var lediga eftersom vi inte fått något mejl om det men våra nya vänner på boendet som varit här längre sa att det inte var någon skola idag.Plus att de få som har förmiddagspass vänta i över en timme på stationen utan att det kom några tåg.Alla tåg var inställda så vi kunde ju ändå inte ta oss till skolan.Det ironiska med allt det här är att vi hittills inte upplevt så fint väder ännu sedan vi kom hit.Solen sken,luftfuktigheten var på anständig nivå och temperaturen var alldeles lagom,ca 18 plusgrader.Så vi skrattade lite åt det medan vi gick till Seiyu för att köpa lite lunch eftersom vi inte räknat med att äta hemma på guesthouset.Hyresvärdens sidekick,Sayorin (inte helt säker på hur hon stavar med romanji)frågade oss om vi skolkade men det gjorde vi ju inte så hon utbrasst bara "Oh! Lucky You!" I stort sett så varvade vi studier och anime tittande hela dagen.Jag tror jag gillar tyfon dagar.Notera dock att vi bor ändå en bit in på fastlandet så vi berördes ändå rätt lite men tyfoner kan ställa till det rejält.

Igår så fick vi lite mer att göra på lektionerna och ytterligare en ny lärare,min klass hade Sakurai-sensei.Hon är mysig och väldigt pedagogisk eller vad man nu ska säga.Jag hade inte så stora problem med att hänga med i undervisningen,lite värre när jag skulle svara på frågor högt.Dock så har ju inte jag något att skämmas för tycker jag.När vi skulle köra dialoger så fick jag köra ihop med filipinen,som heter Jaan.(Så svårt att skriva någons namn när man varken kan skriva det som det ska skrivas,men ni hade ju ändå inte förstått det så.)Han verkar väldigt cool så jag ska väl försöka ta och prata lite med honom,får se hur mycket engelska han kan.Hur modig är man inte om man drar till Japan när man är 16 basst?

Under rasterna började det talas om att eventuellt dra ihop ett gäng och ha skolfest i Roppongi på lördag (idag).Vi får se om det blir så mycket av det men det gör ju att vi inte kan skjuta upp att shoppa kläder längre.Hehe.Sååå synd.Efter skolan så gick vi ut och åt några stycken men ah,det är bra svårt att beställa mat när man inte kan just någon japanska eller ens har mer än ett hum om japansk matkultur.Om jag har rätt så var vi på en izakaya där man har gaslåga och kokplatta vid bordet.Vi fick lite mat i oss efter många om och men.Jag tyckte lite synd om servitricen ändå.
Fast ni skulle set toaletten,den hade en datapanel så det enda som förvånade mig var väl att den inte pratade också.Synd bara att det var ganska dyrt på det där stället men men men vi lär oss väl något.

Innan vi skiljdes åt så letade vi på postautomater,där vi kan ta ut pengar.Tydligen så har automaterna i Takadanobaba öppet till klockan 22:00 på vardagar.Om ni inte visste det så har automaterna öppetider här i Japan så det gäller att hålla lite koll på det.För det mesta så är det bara kontanter som gäller här.

Eftersom kvällen var ung så drog Rebecka,Pillan och jag till Harajuku för att spana in lite affärer och allmänt bara njuta av atmosfären av Tokyo på kvällen.Det är väldigt fint med alla neonljus och folkmyllret och ljuden.Återigen kommer den här surrealistiska känslan av att inte veta om man upplever det på riktigt.Som när vi var in i en smyckesbutik och snackade lite med en av killarna som jobbade där,han kunde säga hej,hej då och tack på svenska och han var väldigt trevlig.Hela tiden känner vi att vi behöver lära oss mer japanska fort så vi kan prata med folk.Rätt vad det var när vi gick runt så hittade vi en mjukglassbar som hette Sweden.Så vi fikade där på väg mot stationen.Det var sjukt god glass där! Mmm! Strawbrry Chocolate parfait! Här har de i alla fall inte slutat med chokladmjukglass!



Vi var hemma runt halv tolv eller så och då träffade vi Jimmy med flera precis utanför trappen,de skulle till 7eleven och handla lite snacks.Blir mycket snackande bara man ska ta sig upp till rummet.Alldeles innanför dörren så träffade vi på vår granne och Sabina från Tyskland och då pratade vi ett tag till och hej och hå.Alla har verkligen sena vanor här och det blir ju inte bättre av att man inte är trött när man kommer hem heller.

Men nu får det räcka för den här gången,

Sore de wa,Mata nee~