Time warp!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte bloggat på så länge men det är inte alltid lätt att få till det att sätta sig och uppdatera alla gånger som man kan tro.Jag går ju ändå i skolan så jag bör ju helst plugga lite om dagarna och så ska jag väl göra lite saker också,annars har jag ju i alla fall inget att berätta om.

Förra veckan var ändå rätt så lugn mitt i veckan.Vår avdelning hade invignings/välkomstceremoni under onsdagen.Så tidigt har vi inte varit ifarten hittills kan jag meddela.Vi skulle samlas i skolan klockan nio så vi fick lov att gå upp tidigt för en gångs skull.Trots att vi hade en timme på oss så var det på håret att vi kom fram i tid eftersom det var otroliga förseningar på två tåglinjer.På den station vi gör vårt första byte fick vi köa ett par minuter bara för att komma fram till trappan som leder upp till perrongen!Det blev lite trångt på tågen därefter,tror min skjorta fick nya pressveck till och med.När det som var kvar av oss anlände till skolan kom nästa "kalldusch".Det var bara närvaron som vi skulle ta vid skolan,resten skulle vi ta på annan plats vilket betydde mer tågåkning för oss.
Efter lite letande hittade vi till byggnaden där ceremonin skulle hållas och på äkta japanskt maner så fick vi byta om till gästtofflor utanför själva salen.Stämningen var både lite högtidlig,förväntansfull och uppsluppen,allt på samma gång.Först fick vi lyssna på lite tal av lärarna och därefter presenterade lärarna sig innan det var dags för oss elever att gå fram.Det var väldigt pirrigt att stå framför alla men det gick riktigt bra för mig.Trots att vi var så många så tog det ändå inte mer än kanske femton minuter eller så.Naturligtvis så skulle vi ju ta skolfoto också då,och då menar jag att hela Takadanobabaavdelningen skulle ställa upp sig fint tillsammans.Vilken cirkus innan det blev någon rätsida på det hela men det blev säkert jättefint,vad nu lärarna ska med det till.Resten av själva veckan har mest varit studerande och skola som sagt så vi kan hoppa över till helgen.

I lördags var vi på utflyckt till ett ställe som heter Nikko och som ligger upp mot bergen några timmar från Tokyo.Vi som åkte är alla svenskar som bor på Warabi Guesthouse.Vi kom iväg aningen senare än vi tänkt oss plus att när vi väl kommit till Asakusa där vi ska hoppa på ett annat tåg och köpa tempelpass(Tillträdespass för alla tempel i Nikko.)så får vi reda på att vi är lite ute i senaste laget att åka till Nikko och att det kommer hållas en festival där just denna dag.Därför fick vi vänta ett tag på ett tåg och det tåget skulle ta circa tre timmar.Tågresan är dock väldigt behaglig och vi underhöll oss själva bäst vi kunde.När vi till slut anländer till Nikko är klockan ungefär 15:30 och vi är utsvultna så vi äter innan vi ska ta oss till några tempel eller lövträd.Vi slank in på en trevlig liten restaurang och åt nudelsoppa.I alla fall gjorde Rebecca och jag det.Vad de andra åt har jag ingen aning om för vi fick inte sitta tillsammans eftersom vi var så många.
Mätta och glada går vi sedan för att köpa tempelpass men då får vi reda på att templen stänger klockan 16.00 och att det tar drygt tre timmar med buss att ta sig upp till sjön och vattenfallen.Efter lite dividerande kommer vi fram till att vi är glada i hågen i alla fall och så traskar vi omkring lite i alla fall och fotograferar det vi finner intressant.Tyvärr var träden väldigt gröna ännu.När mörkret börjar skymma så drar vi oss mot stationen igen för att ta oss hemmåt.På tåget så äter vi en massa sötsaker och snacks men det är vi inte ensamma om,jag såg minsann några gamla farbröder som också kalasade på ett och annat gott.Mycket trötta och glada stapplar vi in hemma bortåt klockan 22.00 och med planen att återvända till Nikko om någon vecka i hopp om att få se lite mer.

Söndagen blev ju inte alls som något jag kunde föreställa mig.På förmiddagen lagade vi gemensam pannkaksfrukost och mös nere i allmänrummet och då kommer Aki. (hyresvärden)Han undrar om vi ska på kvarterets festival och det hade vi redan tänkt gå på.Nu hände det sig dock att när vi kommer bort dit där helgedomen är(Festivalen går ut på att man bär runt en helgedom och får dess heliga bjällor att spela för att välsigna kvarteret kan man säga väldigt korfattat.)så blir vi inknuffade i ett tält där vi får rock,bälte och pannband tilldelade.Tydligen så ska vi vara med och bära helgedomen!Vi svenskar ser det som både roligt och en stor ära men jag misstänker att japanerna tycker det är roligt att låta oss vara med också.Jag var i det kortaste laget för att vara med,men jag kämpade så gott jag kunde och jag tror jag gjorde ett godkänt jobb ändå.Då och då hade vi pauser och då fick vi koppar med sake i och lite inlagd gurka att tugga på.Nu var ju inte den här helgedomen så stor,det finns de som är så stora att de förmodligen väger bortåt ett kvarts ton eller så,men det är ju ganska lustigt att de som ska bära den förgyllda helgedomen blir bjudna på alkohol.Visserligen svag alkohol men ändå.När vi kom till templet blev både helgedomen och vi välsignade av en präst.Det var ganska mäktigt i sin enkelhet.När vi till slut var klara så fick vi mat och öl och mer sake.Vi hade det mysigt tillsammans och pannbanden fick vi behålla som ett minne.Nu fick vi också bekräftat vad vi hör lite rykten om.-Aki fyllde år på söndagen.Pillan och jag hade redan planerat att fixa en present åt honom för han är världens härligaste hyresvärd men det var bra att få det bekräftat vilken dag det var.

Senare på dagen drog vi till Kawagoe där en ännu större festival hölls.Jag borde kanske nämnt det tidigare men över hela Japan håller man dessa festivaler under hösten.Den i Kawagoe är känd för att vara stor och hålla på långt in på kvällen.När vi kom dit hade skymningen precis börjat lägga sig och atmostfären var helt magisk!Tänk er Vattendraget i Västerås fast gånger hundra och lägg till en massa japanska traditioner så får ni en vink om hur det var.Egentligen kan inte ord beskriva hur det var där och bilderna kan inte heller fånga kvällen och göra den rättvisa.Här var det stora vagnar med folk som spelade musik och teater på som drogs av minst femtiotalet människor och det var säkert ett tiotal olika vagnar.Varje gång två vagnar möttes på gatan så spelade teaterfolket på dem mot varandra som en slags duell.Men det är bara som jag försöker beskriva det,jag vet tyvärr väldigt lite om bakgrundsfaktan till allt det där.Eftersom det var festival så passade jag på att äta takoyaki,friterade bläckfiskbollar.Det var mycket gott,mycket kladdigt och mycket varmt.Bollarna behövde säkert en halvtimmes avsvalningstid för att vara lagom ätvarma men sådant tålamod hade jag inte.Annat man kunde äta var friterade potatisspiraler på pinne,helstekta fiskar på pinne(japanska fiskpinnar skämtade vi om)och jag vet inte allt.En intressant företeelse vid stånden som sålde chokladdoppade bananer var att om man tävlade i janken (stensaxpåse) mot försäljaren och vann så fick man en extra banan gratis.Några av oss köpte Disney Churros som annars finns på Tokyo Disney World,en slags degpinnar doppade i smaksatt socker.Socker med mer socker med andra ord.Men vi slutade inte sockerfrossan ännu utan vi slank in på en liten godisbutik som sålde japanskt godis i lösvikt.Inte direkt som hemma och det här godiset var mest färgat socker i roliga former.Eftersom det var söndag så kunde vi inte stanna kvar i all evighet hur mycket vi än ville det egentligen.På väg mot stationen så köpte Pillan och jag en flaska Kawagoesake till Aki.Men innan vi kunde ta oss in på stationen så var det några som var tvugna att gå in på ett ställe som heter Enterking där det finns spel,musik,manga och dvd.Där hittade Rebecca en CD hon ville ha till priset av två hundra yen.(cirka sexton kronor)Vi kunde ju inte tro på detta så jag fråga i kassan vad skivan kostade samtidigt som jag pekade på prislappen.Det blev ju inte helt rätt men jag kan inte säga mer avancerade saker ännu.Killen i kassan och hans kollega skrattade lite såg jag i ögonvrån när Rebecca och jag slank tillbaka in bland skivorna.Kul att jag kunde roa någon,inte för att jag tar illa upp.Det var ju rätt roligt liksom.
Väl hemma så fixade Pillan och jag med Akis present.Han fick ett svenskt snapsglas till saken och ett handmålat kort.Sådär härligt hemmagjort och improviserat som små barn gör ni vet.Nåväl,då fick han ju ett kort i alla fall.Hoppas saken var god i alla fall.Vi tror att han blev glad men vi är ju inte så insatta i att ge japaner presenter eller på hur japaner reagerar på att få presenter.

Vi kan låta det få avsluta detta inlägg.Bilderna kommer här nedanför och bilder från vår lokala festival kommer upp bara jag får bilderna skickade till mig.Jag ska försöka att inte låta det släpa efter så här mycket i framtiden.Men det är väl sådant som händer när man har roligt,tiden flyger alldeles för fort!

Sore de wa,Mata nee~