Long time no see!

När blev det den fjärde november? Det bara hände utan att någon talade om det för mig.Eller jo jag har vetat om att dagarna har passerat och att jag inte skrivit så mycket som jag kanske borde men om det är någon tröst så är det mången kväll jag spenderat nere i allmänrummet och studerat.Till vilken nytta det var får vi alla svar på när jag fått tillbaka proven som jag skrev idag.Överlag så gick det nog ganska bra.Det är väl kanjiprovet som kanske kunde varit bättre.Jag har inte hittat ett bra sätt att lära in kanji ännu men det är bara att kämpa på! Yosh! Annars så har det varit en hel del förkylningar här på boendet både Pillan och Rebecca har varit nere men jag stretar emot så mycket jag kan.

Naturligtvis är det ju nästan inte helg här om vi inte åker på utflykt och denna gång åkte vi till hamnstaden Yokohama.Det tog en liten stund men i gengäld så kunde vi åka samma tåg hela vägen.Vi började med att gå till ett jättestort shoppingcenter där vi bland annat passerade hulahula flickor som dansade på en scen och såg att här och var förberedde man för att plocka fram julpynt.Här i Japan så julpyntar affärerna vid första november.Helt galet men så är det.Sedan är allt bortplockat den tjugofemte december.Inne i det här centret så gick vi till en butik som var inget mindre än ett pokemon center.Flera av svenskarna som vi umgås med är passionerade pokemonälskare och ja,det var ju rena julafton.Jag var lika exalterad,för det var inga dåligt grejer som fanns därinne.Särskilt gosedjurs avdelningen var riktigt trevlig.Här finns i princip varenda pokemon som gosedjur och i olika storlekar och olika temadräkter.I butiken var det en massa småbarn,deras föräldrar och så vi,ett gäng fullvuxna västerlänningar som av allt att dömma hade lika roligt som småbarnen.Det hela slutade med att jag köpte ett litet pokemongosedjur,en Piplup för den som är intresserad.

Därefter vandrade vi till en lika trevlig butik,Jump shop,det vill säga en butik som säljer merchandise från serier som är med i tidningen Shounen Jump.Rena paradiset för mig som blivit helt såld på One Piece med andra ord.Det var nära att det kunde slutat med att jag blivit väldigt fattig men med mod i barm knatade jag ut med en metallnyckelring föreställande huvudkaraktärernas piratmärke.Den fäste jag kvickt i väskan,den pinglar lite när man går.Den tycker jag mycket om.<3

I Yokohama finns det också en fin nöjespark där vi bland annat invaderade en spelarkad.Dock orkade jag mig inte på att spela något spel men det var mycket (o)ljud och ljus överallt.Därutöver fanns det fotoautomater som man kunde ha mycket roligt med.Naturligtvis knökade vi in oss alla sju i en automat och hade oss.Det blev ganska trevliga kort.Några japaner tittade lite konstigt när en hord av västerlänningar ramlade ut ur en automat skrattandes.Inget konstigt när svenskarna är i farten.Vi passade på att åka lite bergochdalbana innan vi gick ner mot själva hamnen.Vi orkade inte åka det jättestora pariserhjulet.Vi tänkte vara snälla och låta de japanska kärleksparen ha en fridsam tur i lugn och ro.

I hamnen stötte vi på en matmarknad.Oavsett vart vi beger oss,vilken tid eller helg det är så lyckas Pillan och jag så gott som alltid hamna på en matmarknad.Den låg utanför gamla magasinshus som idag är små shoppinghus.Bland annat fanns det en Lush butik där.Totallt har jag nu hittat tre Lush butiker här i Japan.Lite roligt i och med att jag bunkrade vissa Lushprodukter och tog med hit.Nåja,då ska jag väl klara mig då.Vid en glassbar så smakade vi på något som hette mont blanc och det är som en speciell sorts fransk topping på glass ungefär.Jag köpte en med pumpa och caramell smak.Den var god och när jag köpte den så sa de Happy Halloween i kassan.Japaner är för söta.

Vi fortsatte vårt hamnstrosande och nu började det skymma på allvar och alla ljusen tändas.Vårt mål var stora piren och påvägen så fotade vi en massa.Mest blev det bildet på pariserhjulet som lös i alla möjliga färger.Ute på piren blåste det lite kallt men det var ändå en ganska varm kväll för att vara slutet på oktober.Att se Yokohama i kvällsmörkret upplyst av en krevad av neonfärger var väldigt magiskt.Det är väldigt svårt att beskriva känslan att av att se det men som exempel kan jag ju ta att det var åtskilliga tonåringar som kysstes längs piren.Lite som att vara femton och vara ute på date med sin första pojkvän en kväll i oktober på en pir i Yokohama.Fast det blev ni nog inte klokare av.Rätt vad det var så blev vi så gott som anfallna av ett amatörfotografsällskap som skulle fotografera staden.Vi flyttade lydigt på oss,här är det lite störst kamera får bästa platsen.Dessutom hade vi ett till stop att göra innan vi skulle åka hem.-Chinatown.

Yokohamas chinatown är inte bara det största i Japan utan en av de största i hela världen.Där kan man verkligen snacka att det var "chinatown" stämmning.Hela stadsdelen var som hämtad ur en kung fu film.Plus en massa krimskrams till både rimliga och astronomiska priser.Jag köpte ett litet mobilsmycke som föreställer en persikosötsak som man äter när man firar det kinesiska nyåret.Jag är inte helt säker men den är ganska söt i alla fall,trots att den fastnar överallt.Så gott som vid vartenda gauthörn stod det försäljare och sålde rostade kastanjer.Lite som på Vattendraget där de säljer mandlar.Här är det dock kastanjer som regerar.Dock kom jag mig inte för att provsmaka men det kan jag ta en annan gång.Alla ville vi tillbaka dit igen.Jimmy som vi träffat där hemma innan han åkte till Japan i våras köpte sig ett hanko,en japansk stämpel med sitt japanska namn på.Nu får ju inte utlänningar använda sådana hankos i Japan så det är lite synd men det är en fin minnessak.Väl hemma i Warabi senare så gick några av oss iväg och åt på Yoshinoya.Där kom Pillan på att hennes lilla pokemon Pichu kunde sitta i hennes urringning.Det var en och annan japan som vände sig om efter henne när vi gick hem sedan.Jag drog slutsatsen till att det måste vara ett mycket potentialt raggningsknep om man filar lite på det.

Annars den här veckan så har vi träffat två kompisar som var på besök i Japan.Peter och Suzi bor annars i USA men Peter var tidigare medlem i samma spelförening som Pillan och jag är med i.Det är ganska coolt.Vi möttes upp i Ueno på förmiddagen och gick runt lite i en park där.Bland annat tittade vi på ett konstprojekt som var en stor buddah sydd av avlagda kläder.Sedan drog vi vidare till Akibahara (elektronik destriktet) och tittade runt lite.Vi pratade en massa under den lilla stund vi hann träffas,Pillan och jag skulle vidare till skolan och de skulle på lunchmöte innan de skulle åka till flygplatsen.Mycket mysigt i vilket fall!

Idag hade vi som sagt prov på det vi gjort hittills och prov på våra första kanjis.Vi får se hur det går men jag tror inte jag var alltför dålig i alla fall.Efter skolan så åkte jag och Pillan och några fler till Shinjuku och köpte böcker.Nu har jag en bok som förklarar grammatiken i min skolbok på engelska och en bok som påstår sig underlätta inlärandet av kanjis.Nu ska här pluggas! Eftersom vi hade haft prov idag och allmänt för att pigga upp humöret så köpte vi munkar på Krispy Kreme Dougnuts.Vi fick varsin gratis munk för vi väntat så länge i kö.Säkert hela fem minuter.Vi köpte ett stort sett med munkar och delade på.Det var gott men väldigt sött och jag tror inte jag gör om det på ett bra tag.Men så är det ju ett tag tills det är prov igen så.

Sore de wa,Mata nee~

V-Rock Festival!

Nu igen har tiden sprungit ifrån mig men det är lite så det är här,mest hela tiden är det något annat som måste göras.I fredags blev det en tur till Harajuku igen och då var det jag som handlade lite roliga saker.Bland annat köpte jag mig ett par snygga 'alternativa' skor som är hur snygga som helst.Sedan köpte jag en långärmad tröja med lite kedjor och spindelvävsspets,en hel dräkt med massor av små kors som ska sitta lite här och var samt en liten hatt som man fäster i håret som matchar till dräkten.Det roliga med den dräkten är att det tog både mig och Pillan gott och väl tjugo minuter att klura ut hur man skulle ta på sig den.När man kommer hem så ligger allt ju för sig i plastpåsen.(Du köper aldrig något som någon annan har provat här.I den affären,Body Line så fick man inte ens prova alls.)Till slut fick vi ordning på det och den är jättefin.Som hämtad ur en anime har ett par stycken kommenterat.Den hade jag på mig under lördagen på V-Rock Festival,det var varmt och svettigt men värt det.Det finns inga bilder från festivalen tyvärr men det är på grund av att man inte fick fotografera,dessutom så hade bilderna förmodligen inte blivit särskilt bra heller.

Helgen ägnade vi som sagt åt festivalen och nu kan jag passa på att rätta mig själv,stilen/genren heter visual kei och inget annat.När vi skulle hoppa av tåget så gick vi av på fel station och så tog det oss ett bra tag att hitta till Makuhari Messe där det var.Men när vi väl kom dit så hade vi det ganska glassigt för kön för folk som köpt internationella biljetter var väldigt kort-bara vi som gick igenom där just då.När vi gick in fick vi betala en dryckes avgift och då kunde vi välja något valfritt ur barerna.Så fick vi fina små festival informationshäften att hänga om halsen vilket gjorde det smidigt att kolla vilka band som spelade när och var.

Det är svårt att beskriva en festival i ord när det är så mycket ljud,ljus och närvaro.Men jag måste ändå säga att banden gav verkligen allt på scenen och det gick praktiskt taget att ta på energin som de förmedlade.Däremot blev jag lite förbryllad först över hur publiken förde sig.Det var artiga applåder,parapara handrörelser och alla hade sin egen yta så att säga.Även om folk släppte loss totalt till musiken så stördes sällan personerna runtomkring av det.Ganska ovant för mig i alla fall,spelningar i Sverige har varit betydligt vildare.

Något som ytterligare gör det lite svårt för mig att berätta om festivalen är banden i sig själva eftersom de flesta av er nog aldrig hört talas om dem.Fast Marilyn Manson känner ni nog till och han avslutade lördagkvällen på stora scenen.Han pratade en massa på engelska till publiken,ganska ovårdat stundtals men jag är inte säker på att alla japaner förstod vad han sa.Han kändes som ett lite udda inslag måste jag säga.Andra band som spelade var Abingdon Boys School,GazettE,LM.C,DaizyStripper och Versaille.Att få se GazettE live var riktigt mäktigt för mig eftersom jag faktiskt lyssnat lite på bandet sedan tidigare.DaizyStripper var inte alls tokiga de heller.Men jag tror att en av de största upplevelserna för mig ändå var Versaille.Deras basist,Jasmine You gick bort för någon månad sedan på grund av sjukdom så bandet tillgänade kvällen åt honom.Sångaren höll upp hans bas och sa ungefär att det är Jasmine You som spelar för oss ikväll och för kvällen hade DaizyStrippers basist hoppat in.Han höll en låg profil men det var ändå stort på något sätt.När de hade spelat klart så bugade bandet med Jasmine Yous bas och då grät jag rätt mycket måste jag erkänna.Men jag var långt ifrån ensam om att göra det.Till exempel så var det två stora lite matchoaktiga killar bakom mig som också grät.Eftersom det var festival så fanns det naturligtvis band prylar att köpa.Jag köpte en festival t-shirt,ett Daizystripper mobilsmycke och en minnesbok över banden som spelat på årets festival.Vid senare tillfälle ska jag försöka hitta Versaille grejer.

Efter festivalen så var mina fötter ganska möra eftersom jag haft de nya skorna på mig men jag hade inget annat som passade till kläderna plus att med dem på så blev jag lite längre och kunde alltså se lite mer av det som pågick på scenerna.Det var lätt värt det och så farligt var det inte bara jag fick av mig skorna när vi kom hem.
När vi åkte hem från festivalen så tog tåget från rätt station och då åkte vi via den största stationen,Toyko.Än så länge har vi inte varit innerstan närmare men vi ska ta det vid senare tillfälle.Det fina var att vi behövde bara göra ett byte däremot fick vi stå hela vägen hem på söndagen.Många gick tidigare på lördagen när Manson spelade men jag kan lova att ingen gick tidigare när GazettE avslutade på söndagen och gjorde extra nummer.Appropå det så påväg från festivalhallen till stationen så stod många av de mindre banden och delade ut flyers med information och bilder till alla som passerade.Här är folk verkligen engagerade och kämpar hårt.De här gratis bladen är som små affischer vilket gjorde att vi slängde upp dem på väggen på rummet så den inte ser så tråkig ut.Det går att hitta affischer här men de kostar skjortan men vi är glada över vår fina vägg med små blad.

En liten snabb uppdatering om skolan är väl att nu börjar vi komma en bit på vägen.Till exempel så började vi lite smått med kanjitecken i måndags och nästa vecka har vi vårt första prov på kapitel ett till sex.Därför kommer jag förmodligen inte uppdatera så nogrannt ett tag framöver.Lite som vanligt med andra ord.

Hurra! Jag kom ihåg att blogga!

Det tar sig,idag kom jag ihåg att blogga!Veckorna går ju så förbaskat snabbt här så jag vet inte om jag hinner med att notera vad som händer mentalt.Förra veckan var i Ikebukoro och gick runt lite och då uppträdde killen på bilden på gatan.Han är verkligen den coolaste bassisten någonsin!Får se om jag får videoöverföringen att fungera,då kan ni få höra honom spela,men jag måste varna er,han är cool och jag är fruktansvärt dålig på att filma.Som mellanspel körde han SuperMario soundtracket kan jag upplysa den som gillar sådan information.

Annat som jag kan upplysa om i förbifarten som jag glömde nämna när jag skrev sist var att i Nikko så köpte jag en liten skriftrulle i ett tempel som ska göra mina studier framgångsrika.Vi får väl se om den hjälper men den är fin och en lagom stor souvernir att ta med hem.Men jag inbillar mig att det går lite bättre ibland med studierna.Hehe fast det kanske bara är jag vad vet jag.Vidare så köpte Pillan och jag mobiltelefoner igår i Harajuku på Softbank.Det tar ett bra tag att fylla i papper och kopiera pass och hej och hå.Men till slut så var allt i sin ordning och nu har jag en fin fungerande mobil.Jag valde den billigaste för jag känner inte att jag behöver ha en så flashig sak.Det till trots så är det en massa funktioner på den.Bland annat kamera,videokamera,webläsare,mp3spelare och lite annat.Kameran kan ta rätt bra bilder insåg jag när jag fipplade lite med den.Mobilen kommer behövas i helgen då vi och några till från skolan ska dra på V-Rock Festival.Det är en stor festival med femtio band som ska spela och de hör mer eller mindre till en genre som visual key.Om jag fått det om bakfoten så kommer jag få veta det ganska omgående misstänker jag.Hur som helst så ska det bli jätteroligt att gå dit och få lyssna på band som jag annars bara fått se via youtube.

Eftersom vi ska dit så tänkte vi köpa lite nya kläder för att vara extra fina.Pillan och Rebecca hittade ett och annat roligt idag men jag är lite feg och sparar mig till imorgon.Får hoppas på att det jag ver intesserad av finns kvar och att det finns i rätt storlek.Det är lite omständigt att köpa skor och kläder här men har man tur så funkar det.Tyvärr kan jag inte visa er alla roliga affärer som vi varit i eftersom det är fotograferingsförbud överallt.Det är det också på festivalen så ni kan tyvärr inte förvänta er några bilder därifrån.Men om andan faller på så kanske vi tar lite bilder på våra nya stassar innan vi drar dit.

Men nu ska jag nog ge mig för den här gången,det är ju en dag imorgon trots allt!

Sore de wa,Mata nee~

Time warp!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte bloggat på så länge men det är inte alltid lätt att få till det att sätta sig och uppdatera alla gånger som man kan tro.Jag går ju ändå i skolan så jag bör ju helst plugga lite om dagarna och så ska jag väl göra lite saker också,annars har jag ju i alla fall inget att berätta om.

Förra veckan var ändå rätt så lugn mitt i veckan.Vår avdelning hade invignings/välkomstceremoni under onsdagen.Så tidigt har vi inte varit ifarten hittills kan jag meddela.Vi skulle samlas i skolan klockan nio så vi fick lov att gå upp tidigt för en gångs skull.Trots att vi hade en timme på oss så var det på håret att vi kom fram i tid eftersom det var otroliga förseningar på två tåglinjer.På den station vi gör vårt första byte fick vi köa ett par minuter bara för att komma fram till trappan som leder upp till perrongen!Det blev lite trångt på tågen därefter,tror min skjorta fick nya pressveck till och med.När det som var kvar av oss anlände till skolan kom nästa "kalldusch".Det var bara närvaron som vi skulle ta vid skolan,resten skulle vi ta på annan plats vilket betydde mer tågåkning för oss.
Efter lite letande hittade vi till byggnaden där ceremonin skulle hållas och på äkta japanskt maner så fick vi byta om till gästtofflor utanför själva salen.Stämningen var både lite högtidlig,förväntansfull och uppsluppen,allt på samma gång.Först fick vi lyssna på lite tal av lärarna och därefter presenterade lärarna sig innan det var dags för oss elever att gå fram.Det var väldigt pirrigt att stå framför alla men det gick riktigt bra för mig.Trots att vi var så många så tog det ändå inte mer än kanske femton minuter eller så.Naturligtvis så skulle vi ju ta skolfoto också då,och då menar jag att hela Takadanobabaavdelningen skulle ställa upp sig fint tillsammans.Vilken cirkus innan det blev någon rätsida på det hela men det blev säkert jättefint,vad nu lärarna ska med det till.Resten av själva veckan har mest varit studerande och skola som sagt så vi kan hoppa över till helgen.

I lördags var vi på utflyckt till ett ställe som heter Nikko och som ligger upp mot bergen några timmar från Tokyo.Vi som åkte är alla svenskar som bor på Warabi Guesthouse.Vi kom iväg aningen senare än vi tänkt oss plus att när vi väl kommit till Asakusa där vi ska hoppa på ett annat tåg och köpa tempelpass(Tillträdespass för alla tempel i Nikko.)så får vi reda på att vi är lite ute i senaste laget att åka till Nikko och att det kommer hållas en festival där just denna dag.Därför fick vi vänta ett tag på ett tåg och det tåget skulle ta circa tre timmar.Tågresan är dock väldigt behaglig och vi underhöll oss själva bäst vi kunde.När vi till slut anländer till Nikko är klockan ungefär 15:30 och vi är utsvultna så vi äter innan vi ska ta oss till några tempel eller lövträd.Vi slank in på en trevlig liten restaurang och åt nudelsoppa.I alla fall gjorde Rebecca och jag det.Vad de andra åt har jag ingen aning om för vi fick inte sitta tillsammans eftersom vi var så många.
Mätta och glada går vi sedan för att köpa tempelpass men då får vi reda på att templen stänger klockan 16.00 och att det tar drygt tre timmar med buss att ta sig upp till sjön och vattenfallen.Efter lite dividerande kommer vi fram till att vi är glada i hågen i alla fall och så traskar vi omkring lite i alla fall och fotograferar det vi finner intressant.Tyvärr var träden väldigt gröna ännu.När mörkret börjar skymma så drar vi oss mot stationen igen för att ta oss hemmåt.På tåget så äter vi en massa sötsaker och snacks men det är vi inte ensamma om,jag såg minsann några gamla farbröder som också kalasade på ett och annat gott.Mycket trötta och glada stapplar vi in hemma bortåt klockan 22.00 och med planen att återvända till Nikko om någon vecka i hopp om att få se lite mer.

Söndagen blev ju inte alls som något jag kunde föreställa mig.På förmiddagen lagade vi gemensam pannkaksfrukost och mös nere i allmänrummet och då kommer Aki. (hyresvärden)Han undrar om vi ska på kvarterets festival och det hade vi redan tänkt gå på.Nu hände det sig dock att när vi kommer bort dit där helgedomen är(Festivalen går ut på att man bär runt en helgedom och får dess heliga bjällor att spela för att välsigna kvarteret kan man säga väldigt korfattat.)så blir vi inknuffade i ett tält där vi får rock,bälte och pannband tilldelade.Tydligen så ska vi vara med och bära helgedomen!Vi svenskar ser det som både roligt och en stor ära men jag misstänker att japanerna tycker det är roligt att låta oss vara med också.Jag var i det kortaste laget för att vara med,men jag kämpade så gott jag kunde och jag tror jag gjorde ett godkänt jobb ändå.Då och då hade vi pauser och då fick vi koppar med sake i och lite inlagd gurka att tugga på.Nu var ju inte den här helgedomen så stor,det finns de som är så stora att de förmodligen väger bortåt ett kvarts ton eller så,men det är ju ganska lustigt att de som ska bära den förgyllda helgedomen blir bjudna på alkohol.Visserligen svag alkohol men ändå.När vi kom till templet blev både helgedomen och vi välsignade av en präst.Det var ganska mäktigt i sin enkelhet.När vi till slut var klara så fick vi mat och öl och mer sake.Vi hade det mysigt tillsammans och pannbanden fick vi behålla som ett minne.Nu fick vi också bekräftat vad vi hör lite rykten om.-Aki fyllde år på söndagen.Pillan och jag hade redan planerat att fixa en present åt honom för han är världens härligaste hyresvärd men det var bra att få det bekräftat vilken dag det var.

Senare på dagen drog vi till Kawagoe där en ännu större festival hölls.Jag borde kanske nämnt det tidigare men över hela Japan håller man dessa festivaler under hösten.Den i Kawagoe är känd för att vara stor och hålla på långt in på kvällen.När vi kom dit hade skymningen precis börjat lägga sig och atmostfären var helt magisk!Tänk er Vattendraget i Västerås fast gånger hundra och lägg till en massa japanska traditioner så får ni en vink om hur det var.Egentligen kan inte ord beskriva hur det var där och bilderna kan inte heller fånga kvällen och göra den rättvisa.Här var det stora vagnar med folk som spelade musik och teater på som drogs av minst femtiotalet människor och det var säkert ett tiotal olika vagnar.Varje gång två vagnar möttes på gatan så spelade teaterfolket på dem mot varandra som en slags duell.Men det är bara som jag försöker beskriva det,jag vet tyvärr väldigt lite om bakgrundsfaktan till allt det där.Eftersom det var festival så passade jag på att äta takoyaki,friterade bläckfiskbollar.Det var mycket gott,mycket kladdigt och mycket varmt.Bollarna behövde säkert en halvtimmes avsvalningstid för att vara lagom ätvarma men sådant tålamod hade jag inte.Annat man kunde äta var friterade potatisspiraler på pinne,helstekta fiskar på pinne(japanska fiskpinnar skämtade vi om)och jag vet inte allt.En intressant företeelse vid stånden som sålde chokladdoppade bananer var att om man tävlade i janken (stensaxpåse) mot försäljaren och vann så fick man en extra banan gratis.Några av oss köpte Disney Churros som annars finns på Tokyo Disney World,en slags degpinnar doppade i smaksatt socker.Socker med mer socker med andra ord.Men vi slutade inte sockerfrossan ännu utan vi slank in på en liten godisbutik som sålde japanskt godis i lösvikt.Inte direkt som hemma och det här godiset var mest färgat socker i roliga former.Eftersom det var söndag så kunde vi inte stanna kvar i all evighet hur mycket vi än ville det egentligen.På väg mot stationen så köpte Pillan och jag en flaska Kawagoesake till Aki.Men innan vi kunde ta oss in på stationen så var det några som var tvugna att gå in på ett ställe som heter Enterking där det finns spel,musik,manga och dvd.Där hittade Rebecca en CD hon ville ha till priset av två hundra yen.(cirka sexton kronor)Vi kunde ju inte tro på detta så jag fråga i kassan vad skivan kostade samtidigt som jag pekade på prislappen.Det blev ju inte helt rätt men jag kan inte säga mer avancerade saker ännu.Killen i kassan och hans kollega skrattade lite såg jag i ögonvrån när Rebecca och jag slank tillbaka in bland skivorna.Kul att jag kunde roa någon,inte för att jag tar illa upp.Det var ju rätt roligt liksom.
Väl hemma så fixade Pillan och jag med Akis present.Han fick ett svenskt snapsglas till saken och ett handmålat kort.Sådär härligt hemmagjort och improviserat som små barn gör ni vet.Nåväl,då fick han ju ett kort i alla fall.Hoppas saken var god i alla fall.Vi tror att han blev glad men vi är ju inte så insatta i att ge japaner presenter eller på hur japaner reagerar på att få presenter.

Vi kan låta det få avsluta detta inlägg.Bilderna kommer här nedanför och bilder från vår lokala festival kommer upp bara jag får bilderna skickade till mig.Jag ska försöka att inte låta det släpa efter så här mycket i framtiden.Men det är väl sådant som händer när man har roligt,tiden flyger alldeles för fort!

Sore de wa,Mata nee~

Galen första vecka!

Den här veckan har varit lite galen faktiskt,men det var det väl ingen som blev förvånad över.Fortfarande kan jag haja till och inse att jag faktiskt är här i Tokyo,det händer på riktigt.Nu börjar det till och med kännas som att man ändå hör hemma här och att det inte är något konstigt alls med det.Som igår kväll till exempel när vi skulle ta pendeltåget hem runt klockan 23:00 och det var packat med folk på tågen.Inget konstigt med att trängas med en massa japanska business men eller att det är ca 2-3 minuter mellan varje tåg.

Något som däremot kändes lite skumt var torsdagen,för då blev vi lite otippat lediga på grund av en tyfon som nådde Japan.Först var vi lite osäkra på om vi var lediga eftersom vi inte fått något mejl om det men våra nya vänner på boendet som varit här längre sa att det inte var någon skola idag.Plus att de få som har förmiddagspass vänta i över en timme på stationen utan att det kom några tåg.Alla tåg var inställda så vi kunde ju ändå inte ta oss till skolan.Det ironiska med allt det här är att vi hittills inte upplevt så fint väder ännu sedan vi kom hit.Solen sken,luftfuktigheten var på anständig nivå och temperaturen var alldeles lagom,ca 18 plusgrader.Så vi skrattade lite åt det medan vi gick till Seiyu för att köpa lite lunch eftersom vi inte räknat med att äta hemma på guesthouset.Hyresvärdens sidekick,Sayorin (inte helt säker på hur hon stavar med romanji)frågade oss om vi skolkade men det gjorde vi ju inte så hon utbrasst bara "Oh! Lucky You!" I stort sett så varvade vi studier och anime tittande hela dagen.Jag tror jag gillar tyfon dagar.Notera dock att vi bor ändå en bit in på fastlandet så vi berördes ändå rätt lite men tyfoner kan ställa till det rejält.

Igår så fick vi lite mer att göra på lektionerna och ytterligare en ny lärare,min klass hade Sakurai-sensei.Hon är mysig och väldigt pedagogisk eller vad man nu ska säga.Jag hade inte så stora problem med att hänga med i undervisningen,lite värre när jag skulle svara på frågor högt.Dock så har ju inte jag något att skämmas för tycker jag.När vi skulle köra dialoger så fick jag köra ihop med filipinen,som heter Jaan.(Så svårt att skriva någons namn när man varken kan skriva det som det ska skrivas,men ni hade ju ändå inte förstått det så.)Han verkar väldigt cool så jag ska väl försöka ta och prata lite med honom,får se hur mycket engelska han kan.Hur modig är man inte om man drar till Japan när man är 16 basst?

Under rasterna började det talas om att eventuellt dra ihop ett gäng och ha skolfest i Roppongi på lördag (idag).Vi får se om det blir så mycket av det men det gör ju att vi inte kan skjuta upp att shoppa kläder längre.Hehe.Sååå synd.Efter skolan så gick vi ut och åt några stycken men ah,det är bra svårt att beställa mat när man inte kan just någon japanska eller ens har mer än ett hum om japansk matkultur.Om jag har rätt så var vi på en izakaya där man har gaslåga och kokplatta vid bordet.Vi fick lite mat i oss efter många om och men.Jag tyckte lite synd om servitricen ändå.
Fast ni skulle set toaletten,den hade en datapanel så det enda som förvånade mig var väl att den inte pratade också.Synd bara att det var ganska dyrt på det där stället men men men vi lär oss väl något.

Innan vi skiljdes åt så letade vi på postautomater,där vi kan ta ut pengar.Tydligen så har automaterna i Takadanobaba öppet till klockan 22:00 på vardagar.Om ni inte visste det så har automaterna öppetider här i Japan så det gäller att hålla lite koll på det.För det mesta så är det bara kontanter som gäller här.

Eftersom kvällen var ung så drog Rebecka,Pillan och jag till Harajuku för att spana in lite affärer och allmänt bara njuta av atmosfären av Tokyo på kvällen.Det är väldigt fint med alla neonljus och folkmyllret och ljuden.Återigen kommer den här surrealistiska känslan av att inte veta om man upplever det på riktigt.Som när vi var in i en smyckesbutik och snackade lite med en av killarna som jobbade där,han kunde säga hej,hej då och tack på svenska och han var väldigt trevlig.Hela tiden känner vi att vi behöver lära oss mer japanska fort så vi kan prata med folk.Rätt vad det var när vi gick runt så hittade vi en mjukglassbar som hette Sweden.Så vi fikade där på väg mot stationen.Det var sjukt god glass där! Mmm! Strawbrry Chocolate parfait! Här har de i alla fall inte slutat med chokladmjukglass!



Vi var hemma runt halv tolv eller så och då träffade vi Jimmy med flera precis utanför trappen,de skulle till 7eleven och handla lite snacks.Blir mycket snackande bara man ska ta sig upp till rummet.Alldeles innanför dörren så träffade vi på vår granne och Sabina från Tyskland och då pratade vi ett tag till och hej och hå.Alla har verkligen sena vanor här och det blir ju inte bättre av att man inte är trött när man kommer hem heller.

Men nu får det räcka för den här gången,

Sore de wa,Mata nee~

Specialinlägg!

Ni får inte missa Pillans blogg! Vi turas om lite att blogga och vi tar oftast inte bilder på samma saker eftersom det bara tar plats på datorn.Glöm inte att kika i fotogalleriet!

http://nogg.se/pernillaelander

Ps.Någon som missat att hon gillar Pocky? Pocky for the win! Ds.

Shunjuku och första skoldagen!

Den 5 oktober- Shinjuku
Vi började dagen med att sova ut någelunda,börjar få sena vanor av att bo här och sedan drog vi en snabb vända förbi skolan för att kolla vilken klass och tid vi hade så vi visste det.Jag skulle gå själv medan Pillan och Rebecka hamnade i samma klass.Bara jag hade vant mig vid tanken så kändes det inte så farligt.Men jag är ju lite fjompig med sådant ibland.(Ofta)

Eftersom det var vår sista lediga vardag på ett tag så drog vi till Shinjuku för att se om vi kunde hitta lite kläder.Garderoben är så gott som obefintlig liksom.När vi klev ut utanför stationen så kände jag att det också kändes att det var Shinjuku på något vis.Men man har ju sett så mycket bilder från den stadsdelen så det är väl inte så konstigt.Husen är inte bara gigantiska,de är enorma! För att inte tala om reklamen på dem och de största videoskärmarna någonsin! Inget man har hemma i vardagsrummet direkt.Då vi inte har just något hum att tala om så tog vi bara ett håll att börja gå åt.Det är mycket färg,mycket ljud och en hel del folk i Shinjuku.Man hinner inte se allt fastän man tittar direkt på det.

Rätt vad det var så såg vi en logga för Uniqlo och beslöt oss för att försöka hitta in dit men det visade sig vara svårt tyckte vi så vi tänkte att vi går runt huset tills vi hittar en annan ingång.Jo tjo hej du,det slutade med att vi gick runt typ hela kvarteret kändes det som.Men vi fick titta lite på snygga byggare medan de höll på att jobba så något fick vi ju ut utav det.Tillbaka på samma ställe igen så klurade Rebecka ut att man visst kunde ta sig uppåt,vi hade bara missat rulltrapporna som åkte högre upp.Men nu kunde vi ju i alla fall gå in där så det gjorde väl inte så mycket.Kläderna på Uniqlo är ganska neutrala och prisvärda och väldigt mjuka.Pillan blev blixtförälskad i en rödrutig skjorta som hon sedan köpte.Hon är jättefin i den. ^_^

När vi ändå var i huset så passade vi på att utforska resten och då hittade vi en helt galet stor musikaffär med CD-skivor,där kan man gå omkring länge och Rebecka som har ett stort musikintresse kan nog bli där bra länge.Sedan gick vi på en annan musikaffär fast med instrument och gitarrverkstad.Inga dåliga doningar man kunde köpa där om man ville.Jag blev lite sugen att börja försöka lära mig spela gitarr igen.Det fanns rätt prisvärda gitarrer ända upp till riktigt dyra men experten Rebecka sa att det var också mycket fina gitarrer.Något jag fastnade lite på var att de hade så roliga axelremmar till gitarrer.Massor med mönster och annat som inte kostade speciellt mycket heller.

Till sist kom vi till en 100 yens affär där det i vanlig ordning fanns hur mycket roliga saker som helst men vi nöjde oss med att köpa lite nagellack.Vi har nog inte skrivit om det varken Pillan eller jag men under dessa dagar som varit så har vi haft ett växande intresse för nagellack eftersom vi inte kunnat ha det speciellt mycket hemma på grund av våra jobb.När vi väl kom ut ur det kaoset så började blodsockret ha lite åsikter men när Pillan och Rebecka gick in på Donken då sparade jag mig.Donken kan jag äta hemma i Sverige om jag får lust.Fast det är ju inte som hemma.Här går anställda ut och ropar ut budskap för att locka in folk och menyn verkar vara lite roligare än hemma.Ja rolig för oss då.Stolarna har inga ryggstöd heller kan jag tillägga.Pillan hade hoppats på att kunna beställa på engelska men det fick bli pecka-nicka-och-le i alla fall.Hon fick visst en baconburgare.När vi kom ut så vräkte regnet ner så så åkte vi hem,inget kul att strosa när vattnet anfaller från alla håll.

Väl hemma i Warabi så handlade vi på Seiyu för vårt frukostförråd började sina och vi behövde lite andra saker som salt och soja.Pillan köpte en risboll men jag vågade inte köpa någon på måfå utan handlade på gamla goda 7eleven där det finns bilder på bollarna som visar vad de innehåller.Precis när vi stuvat undan matvarorna och ska sätta tänderna i risbollarna så knackar det på dörren.Det är Jimmy som undrar om vi vill ut och äta middag ikväll.Ett sådant erbjudande kan man inte tacka nej till men det var ändå med en liten uppgiven suck som jag plastade in min risboll igen.Men Pillan åt upp sin så jag smakade lite utav hennes för hon ville inte ha hela.Den smakade lite skumt.Det var inte så lång tid till dess att vi skulle mötas upp nere i hallen men vi var först ner i alla fall.Jimmy sa att det är så när man ska ha med göteborgare.En av tjejerna i svenskgänget,Sofia hade bestämt att vi skulle äta på en restaurang på 7&iHoldings,där vi köpt Rebeckas väckarklocka.Det var en kedja av något slag.Men jösses vilken mat sedan! Jag beställde rå gulfenad tonfisk med ris och misosoppa.Det var gudomligt gott! (och prisvärt,790 yen) Det var mycket prat under middagen men så hade vi ju också Linus med och det går inte att ha tråkigt när Linus är med så är det bara.

Efter maten så gick killarna till sportaffären och vi hakade på Sofia som skulle till bokhandeln och sedan gick vi mest omkring bara och tittade innan vi gick hem.När vi var hemma så blev det som det brukar,plugg varvat med mycket häng vid datorn.Men till slut kom vi i säng i alla fall.

Den 6 oktober- Första skoldagen!
Vi blev inte sena den här dagen utan var i god tid framme vid skolan,trots att vi inte riktigt visste var vi hade klivit av först.Vid skolan var det allmänt mingel och rökande utanför ingången.Visade sig att jag hade riktigt sköna svenskar i min klass.Ja de andra verkade också trevliga men jag har inte pratat med dem än.Vår lärare Karamatsu är jättesöt och hur charmig som helst.Hon skrattar mycket och är tydlig.Så alla hänger med än så länge.Varje timme är det tio minuters rast vilket förvånade mig först.Men då hinner man tanka upp med risboll(Tog med den som jag inte åt dagen innan.)eller vad man nu ville äta eller dricka mellan lektionerna.Vi gick mest igenom de vanligaste fraserna och de tre första raderna av hiragana.Vi fick ingen läxa och så fick vi sluta lite tidigare,bara vi var tysta och smög ut.

Efter skolan så var det prat om att gå ut och äta rullbandssushi men några turer fram och tillbaka diskussionsmässigt så åkte vi hemmåt i alla fall.Huvudet var så trött efter en dag i skolan.Plus att vi hade tvätt som väntade på oss.Så vi tvättade,lagade middag(spagetti med tomat och morotsgucka)och kollade lite på en japansk komediserie.Men vi fastnade inte riktigt för den så vi tittade på anime uppe på rummet senare,när disken var klar och tvätten hängd.Pillan gick ner och köpte lite choklad på 7eleven och då jobbade den jättesöta killen! Det gjorde inget att jag missade det,jag kan ju ändå inte uttrycka mig som en intelligent varelse ännu så.
Sedan var det väl dags att sova igen.

Sore de wa,Mata nee~